Bröllopet: Festen

I detta inlägg låter jag mest bilderna tala för sig själva. Bröllopsfesten kallades årets fest många gånger om, den var fantastisk från början till slut. Det enda negativa var att Saga blev stucken av en geting genast i början, men den sorgen gick fort om och hon mådde bra. Annars gick allt just som jag tänkte mig, vädret var jättefint, maten fantastisk och gästerna helt underbara. Några tal, lite program, massor av skratt och glädje hela dagen.

Fotona är tagna av Hanna-Madeleine Photography

 

Annonser

När jag fått en idé

Vet ni vad jag både älskar och hatar med mig själv? Åtminstone när det kommer till en del saker, så som inredning hemma.

Olika varianter av vårt vardagsrum

Jo, jag får en idé, och den idén kan vara både bra eller dålig, och vanligtvis vet jag redan om den är bra eller dålig innan jag utför den.

_MG_2839Nyligen omflyttat. Hade glömt hur enorm vår förra soffa var!

Är den bra så gör jag det direkt.

Är den dålig så funderar jag en tid och gör det sen ändå, bara för att inse att jag hade rätt, det var en dålig idé, och så får jag göra om allt igen.

Här om dagen sa jag åt min man att jag trivs så bra i vårt vardagsrum nu. Det känns perfekt och symmetriskt och i jämvikt.

Ja, förutom tvn då. Den skymmer ungefär en sjättedel av två fönster. Det stör mig enormt mycket.

Där och då började en idé gro…

När Saga var några månader gammal svängde jag om hela vardagsrummet för att sen ändra hit, ändra dit lite tills nu när rummet kändes perfekt. Förutom tvn, då. Vad gjorde jag idag då?

Jo, jag svängde tillbaka allt. För möblerna har ändrats och soffan är ny, mindre och ljusare. Fast jag visste att det antagligen inte var en bra idé. Så nu sitter jag här i soffan, med fönstren bakom mitt huvud och funderar på varför jag måste göra sånt här. Jag är ju inte färdig så jag kan inte garantera att idén var dålig, men det känns nog så i magen.

Men, nu är ryggen sjuk och orken slut, så nu får det vara så här en tid. Från att ha tyckt det var nästintill perfekt till att börja om igen.

Suck. Att jag aldrig lär mig.

Två smålustiga fakta om mig

Tisdagkvällen till ära tänkte jag passa på att berätta ett par smålustiga faktan om mig. Har ni något ni känner att alla andra kanske inte gör så dela gärna med er!

1. Äter jag burkglass ur en skål så väljer alltid en liten sked till den. Det smakar konstigt och för metalliskt med stor sked.

2. Om jag ser på en tv-serie och det blir lite för spännande och spänningen drar ut på tiden, så googlar jag vad som kommer hända. Jag vill bara veta, sen kan det vara hur spännande som helst att se hur man kommer fram till det.

Vad har ni för lustiga vanor?

Hon är så duktig

Jag är så stolt över min Saga! Hon utvecklas i enorm takt just nu och lär sig mer och mer dag för dag. Hon har börjat känna igen bokstäver i ord och meningar, vet ”vems” den bokstaven är, t.ex. är ju bokstaven P pappas bokstav, kan skriva flera ord helt själv (Saga, mamma, pappa, faffa) och med lite hjälptext skriver hon också av långa ord. Varje dag talar vi om ord och bokstäver.

Hon har börjat tala finska såpass bra att man förstår henne också i meningar, även om det är mycket att lära ännu. Jag borde börja tala mera finska med henne nu så att hon ska lära sig ännu mer. Hon väljer själv att se på finska när hon vill se på barnprogram på Netflix och sitter sen och upprepar ord och säger högt när hon vet nåt.

I detta fall är hon definitivt sin mammas flicka. Språk har alltid varit lätt för mig. Min kloka unge! Så svårt att förstå att hon bara är tre ännu. ❤

41763267531_c6c5623f94_k

Ett besök på tandläkar-akuten

Jag har haft en lite molande värk i käken ett tag men jag har antagit att det beror på själva käken och inte tänderna, med tanke på att värken försvunnit emellanåt. Igår började dock tanden värka mer och på kvällen hjälpte ingenting.

Så i morse när jag hade fört Saga till dagis så fick jag ringa till tandläkaren för att få en akut-tid. Två timmar senare satt jag i väntrummet och väntade på min tur. Det visade sig att en lappad tand i alla fall behöver rotfyllning, och min förmiddag idag bestod mest av att testa om bedövning på bedövning på bedövning skulle vara tillräckligt för att få bort smärtan och göra nånting åt saken.

När maxdosen bedövning (sju gånger, tre eller fyra olika!) var lagd och jag dessutom hade fått vänta en halvtimme extra för att den verkligen skulle få vara kraftig, och det ändå värkte, ilade och värkte lite till vid minsta grej, sa jag till sist att vi skulle köra på bara så att tandläkaren skulle få medicinen in, för nånting måste ju göras ändå. Tydligen var det såpass rejält inflammerat. Så det besöket slutade med en väldigt öm Sandra, en dags sjukledigt och en hamsterkind som hoppeligen inte värker sååå förbaskat mycket när bedövningen väl släpper. Jag hoppas den släpper snart, för jag har bara ätit två stekta ägg i morse klockan åtta, och nu några skedar vispgröt. Tyckte synd om mig själv på vägen hem och köpte en massa gott i flytande form, som Alpros soja-kakao, apelsinjuice, vaniljjogurt och glögg.

Om en vecka kör vi pånytt, då med rotbehandling! Kul! Ser fram emot det. Inte. Hoppas bedövningen räcker till då. Jag skulle inte kalla mig tandläkar-rädd, men jag får ganska lätt panikkänslor av allt som det innebär ändå. Förra gången tappade läkaren en grej ner i svalget på mig så jag trodde jag skulle kvävas, så det var lite spännande idag. Hur gör ni för att lugna er hos tandis? Jag brukar vara väldigt öppen med hur det känns, och tänka på att andas in-ut, in-ut med näsan.

Nåja. Nu ska jag sluta älta och istället gå efter värkmedicinen jag fick utskriven. Börjar kännas behövligt redan. Uff. Inte den bästa måndagen.

Onödiga saker jag gråter över

Ja, alltså, vettefan när det hände egentligen men, för nån månad sen började jag bara acceptera att jag är en gråtmild person, och efter det har jag gråtit för en massa lite lustiga grejer. När jag gick i låg- och högstadiet mobbades jag alltid mer när jag grät så antar att det är därför jag haft denna gigantiska mur runt om.

Ett exempel på en gråtmild stund på sistone är denna;

en dag körde jag hem från Åbo. Efter att ha kört underhastighet ganska länge bakom en bil med vad som såg ut som en gammal gubbe till chaufför så kom den bilen och även jag till en rondell, och där väntade han (?) på en massa bilar som egentligen var ganska långt borta från början ren.

Sen kom det ingen bil, men han körde inte. Såg att han kikade ner mellan sätena och tänkte ”men kööör dååå gubb*****”, och tryckte på tuten gång, ifall att han inte fattade att det inte kom nån bil.

Då slog det mig – Men han får ju inte i växeln!

Och vet ni, jag fick  dåligt att vara att jag började gråta! Haha, alltså var bombsäker på att jag var gravid då. Men nej, bara blödig.

Är ni likadana?

Julhjälp Raseborg

Slutet av året är alltid en tid då jag verkligen får upp ögonen för hur dåligt en del människor har det ekonomiskt, utan att själva kunna göra så mycket åt det. Jag läser om dem som hemma här i närheten av diverse anledningar tvingas be om hjälp till att köpa blöjor, julmat och kattsand till sina familjer.

På Facebook finns en sida som heter Julhjälp Raseborg (klickbar text) och den tycker jag alla som kan borde ta sig en titt på, eller se om det finns liknande i deras trakter. Där läser jag om familjer vars barn inte önskar sig nånting alls, för att de vet att det inte finns pengar. Föräldrar som önskar sig nya strumpor, mjölk eller kanske ett biobesök. Då tänker jag på våra överfulla skåp och lådor i varje rum, pch jag tänker på Saga vars klädskåp är fullt med det hon behöver för att leva, o lite till, vars leksakslådor innehåller så mycket att hon inte ens minns allt. Jag har faktiskt tänkt att jag ska skänka bort de kläder hon inte längre behöver, och likaså de leksaker hon inte använder. Jag tänker att hon ska få vara med o skänka bort det, så hon förstår att man gör så när man har privilegier som vi nu råkar ha. Så att hon lär sig från början att man ska vara snäll och dela med sig, speciellt om någon annan inte har nånting alls.

Jag påminns om hur bra vi har det, även om det nu känns tungt igen då jag jobbar ca 20h i veckan och därmed inte kan bidra med så mycket. Jag har det bra för jag har ett nätverk runt om som vid tunga tider kan hjälpa med allt, vare sig det är tid eller pengar. Det är en bra sak att påminnas om regelbundet.

Om ni bara kan, så hjälp till. Vi lever i ett samhälle där många inte har råd med en enda julklapp åt sina närmaste. Tänk över julklapparna ni ger i år, är de nödvändiga? Eller kan du lägga en slant på en julklapp åt någon som inte har så mycket extra? Dessutom är det miljövänligt att inte bli helt galen när man shoppar julklappar (Läs gärna Julias inlägg om detta!)

_MG_1512