Minnet, var är du?

Jag upplevde i början av mammaledigheten och vårdledigheten att folk skämtade mycket om minnesförlust och så vidare, men mitt minne hölls fortsättningsvis ganska bra. Jag glömde inte barnet nånstans, kom ihåg att klä på mig och for inte hemifrån med  gårdagens trosor hängande ur fickan som en del gör.

Men nu. När jobbet började, när dagisrumban startade, när varje veckoslut är uppbokat och en dessutom borde ha nån mat hemma, så har minnet försvunnit.

Jag kan sitta vid datorn, stänga en flik på Chrome bara för att öppna den i fliken brevid fem sekunder senare. Glömmer hårinpackningen i. Kör till jobbet, parkerar, stiger ut, får panik över var bilnyckeln blev. Blev den hemma?! Ajnej, den är ju i bilens lås ännu.

Jag kan åka till butiken för att köpa tre saker och komma hem med tre saker, men alla fel. Jag kan sitta på jobbet redo att göra en arbetsuppgift bara för att bli och stirra in i väggen medan jag febrilt försöker minnas vad jag ska göra.

Igår hämtade jag Saga på dagis, hon gick o kolla på tv medan jag började laga mat, sen satt jag mig ner och åt, hann äta upp min portion före jag mindes att aijoo, Saga ska ju också äta. Nå, hon var nu inte särskilt hungrig ändå, men ändå…

Den här veckan har jag två dagar av sju som jag faktiskt hinner med att bara vara, helt ensam en stund. Det behövs. Jag njuter av att vara ensam. Jag blir en bättre förälder av det. Jag får låta tankarna vila lite.

Annonser

Namnsdag

Godmorgon världen! Min arbetsvecka börjar oftast på tisdagar så efter en härlig hemmadag igår som började med sovmorgon(!) är det dags att kasta in sig i vardagen igen. Känns som att jag hade haft en vecka ledigt, så himla skönt! Vi har helt enkelt hunnit ha tråkigt, hur galet det än låter.

Idag är det Sagas namnsdag, trodde det var igår men den 17.10 är ju först idag… Men det passar bra för Saga har önskat sig en kattdräkt från Lindex så då ska jag väl passa på att köpa den idag. Hon brukar gå omkring här hemma och säga att hon är en katt, jama o hålla på, hon har nämligen en kattbild på sin hylla på dagis. Vad månne vår riktiga katt säger om den 98 cm långa kattbesökaren som plötsligt uppenbarar sig här hemma…………..

Tänk att två år sen hade vi en så här liten skrutt här hemma.

Bantning och flickdagen

Jag sökte efter receptinspiration i morse när jag skrev min matlista för veckan, och mina ögon svepte över texten ”när du bantar med lchf”.

Min första tanke var, använder folk faktiskt ordet banta ännu? BANTAR folk ännu? Jag har gått ner närmare 20 kilo i vikt men jag bantar banne mig inte. Det är en mening Saga aldrig kommer få höra av sin mamma, ”Mamma bantar så jag vill inte ha bulla”. Aldrig. Hon ska inte lära sig från mig att hon behöver banta, hon ska aldrig behöva lära sig det hoppas jag. Istället vill jag lära henne att äta sunt och mångsidigt och också njuta av det goda utan att känna skuld för det.

Jag unnar mig. Jag njuter av livet. Men jag äter också hälsosammare än förr och därför går vikten sakta neråt. Jag mår bättre än förr. Verkligen. Tidigare har mina negativa perioder i livet alltid ledsagats av tröstätning på nån nivå, och det har jag kämpat mig ur till stor del.

Min vän Fredrica skrev om att hon just nu är i kapitel 3 av sitt liv. Jag kan känna lika. Kanske inte just kapitel 3, men jag befinner mig i ett ganska nytt kapitel. När pappa dog skrevs ett kapitel. Nu har det kapitlet fulländats när vårt barndomshem har sålts och den stressen och sorgen kan läggas i en lucka som inte behöver öppnas varje dag. Men på samma gång upplever jag att jag levt i ett nytt kapitel sen jag blev mamma. Och igen ett nytt när jag tog tag i mitt eget liv och slutade vara bara mamma utan blev Sandra igen också. När jag insåg att livet är för kort för att inte njuta av maten man äter, för att inte äta choklad eller bulle nu och då. När jag började lära mig mitt eget värde.

Idag är det internationella flickdagen. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att Sagas liv kommer vara lättare än mitt. Att hon inte ska behöva utstå all den där skiten som jag processat i år ut, år in. Att hon ska känna och veta att hon kan vara vem hon vill, att utseende inte är allt, att hon får vara en prinsessa om hon vill men att hon lika bra kan vara en brandbekämpare. Jag hoppas att hon alltid känner sig värdefull, viktig, tillräcklig. Jag hoppas att min Saga kommer att ha viljan att kämpa för lika rättigheter för alla flickor i alla länder, för tyvärr vet jag att det nog inte är jämställt ännu när hon är vuxen. Må hon alltid veta sitt värde och använda sina privilegier till att hjälpa andra.

_MG_4017

Så där. Jag tänkte att idag ska jag bara öppna kranen på bloggen och se vad som händer när jag skriver utan röd tråd. Hur lyckades jag? Vad väckte detta inlägg för tankar hos dig?

Ett stort tack

Jag ville bara kika in och tacka för all enormt fin respons jag fått för x3m-dokumentären. Jag gick o ångrade att jag var med, för att jag visade min sårbarhet och mina känslor öppet, av rädsla vad andra skulle tycka men tack vare alla er som personligen, på bloggen, på instagram och på facebook har överröst mig med fin feedback och alla er som har tackat för att jag var med och pratade som jag gjorde har jag blivit lite mindre rädd.

Jag tänker ofta numera ”Tänk om just min handling förändrar den här personens liv. Tänk om det just jag säger är det som etsar sig fast i sinnet för tiotals år framåt”. Det här gäller naturligtvis på gott och ont, därför försöker jag numera vara snäll. Du vet aldrig vad för kamp en annan människa går igenom eller har gått igenom.

Tänk om den här dokumentären ger någon där ute lite jävlar anamma till att orka med sitt just nu jobbiga liv. Jag hoppas det. Jag vill personligen aldrig mer uppleva den där känslan av att det blev för sent för allt jag ville säga. Det har hänt för många gånger redan i mitt någorlunda korta liv.

Stor kram på er alla. ❤  

Saker ni inte visste om mig

Jag tycker själv att dessa inlägg är så kul, även om en själv ju vet om alla dessa saker kan de ju vara roliga för någon annan att läsa. Så idag tänkte jag lista några saker ni inte vet om mig.

  • Jag får gåshud extremt lätt av musik. Hela kroppen bara brrrrr när jag hör nåt bra i musikväg. Får även tårar i ögonen om det är en vacker melodi.
  • Jag har väldigt svårt för att gråta framför andra människor, ändå började jag storgråta i tv här om dagen – i x3ms dokumentär. Varför kan ni se här.  Nu på sistone har jag dock börjat försöka acceptera att jag har väldigt nära till att känna väldigt mycket, börjar nästan gråta bara jag tänker på hur min blivande man kanske ser ut i kyrkan på vår bröllopsdag. Men det är svårt, för när jag gick i skolan var jag mobbad och då skrattade man ännu mer åt mig om jag grät.

Sandra Vaihelas foto.

  • Jag ha väldigt enkelt för att ta åt mig för mycket och därmed bli stressad och samtidigt så är jag väldigt bra på att bortdelegera saker som kan delegeras för att slippa stressen. Har jag för mycket på gång säger hjärnan stopp och jag blir säng- eller soffliggande ganska snabbt utan ork att röra på mig. Tacksam för att jag är något av en ledarperson så jag täcks delegera bort uppgifter.
  • Jag har enormt lätt för att drömma mardrömmar. Minsta lilla stress, oro, konflikt eller dylikt ger mig helt galna mardrömmar i flera nätter. Sen jag började jobba har jag börjat drömma mycket mer mardrömmar även om jag själv inte upplever att jag haft några konflikter eller dylikt på jobbet. Extra viktigt därför för mig att få slappna av på kvällen, vissa människor går på länk eller lyssnar på musik,  jag ligger i soffan och äter grönsaker och ser på nån serie som är väldigt lätt-tittad.
  • Jag är mån-galen. Inatt är det fullmåne – tror ni jag sov förra natten? Nepp. It’s a thing, för alla gånger vet jag inte om att det är fullmåne utan får veta det sen efteråt.

_MG_5669.jpg

Ett bra ställe för avslappning, älskar vår matsal sen vi hämtade hem träsoffan ❤

Att ändra bröllopets färgskala

Vilken härlig söndag det har varit! Igår kväll kom mina tjejer hit och vi hade en perfekt myskväll med mycket snask, mycket skumppa och ett par halvdåliga filmer med bra stämning på tv.

Söndag morgon till ära sov Saga till halv nio så jag som var uppe sent fick en ”rejäl” sovmorgon med andra ord. En stund senare dök Paula upp från gästrummet och snart steg även Emma upp, lockade av kaffedoften misstänker jag… Klockan tio knackade det på dörren och in kom Linda. Dagens planer : Åka iväg till Åminne för att prova brudtärneklänningar.

Sagt och gjort, efter x antal koppar kaffe packade jag ut bilstolen och in tre brudtärnor i bilen och så körde vi iväg. Möttes av en glad Elin och fick äntligen se hennes studio in real life. Elin berättade lite om klänningarna och om vad som stod på agendan idag och så fick vi börja provandet. Jag kunde ju inte bara sitta där och se på utan provade också en bunt klänningar. Favoriten blev en burgundy/vinröd Nicolie dress som jag nog behöver i min garderob antingen i Midi eller Maxi-längd. Tänker att Midi nog är mest praktiskt så misstänker att det blir den… Men kände mig i alla fall SÅ. SNYGG. ATT. DET. KRÄVS. CAPSLOCK. Kolla bara! Spöket ni ser är Paula som blev lite halv 😀

IMG_20171001_122757_978.jpg

Vi hittade klänningar åt alla tre tärnorna, min ursprungliga önskan att de skulle ha likadana klänningar i samma färg skrotades ungefär i samma sekund Paula klädde på sig en klänning som bara såg fantastisk ut på henne och som dessutom var exakt samma nyans som nagellacket hon hade på naglarna… Bara att ge upp då kände jag 😉 Så nu har de alla olika färg, men de går i en vacker enhetlig färgskala ändå.

PS. Det här är inte ett sponsrat inlägg, eller Elin om du känner för det så let’s talk 😉 Men nu då butik efter butik stänger här i trakterna vill jag mer än nånsin tipsa om lokala förmågor som verkligen kan sin sak, så behöver du en klänning eller flera till fest, bröllop, brudtärnor eller liknande, kolla in E/S Design. Infinity dress finns även för barn…