Mardrömmar

Vid vilken ålder har era små börjat drömma mardrömmar? Inatt har Saga drömt så mycket mardrömmar att hon berättade om dem själv. ”Nej spindeln, inte äta mig” hade hon sagt i sömnen när Sambon var upp tidigt på morgonen, det berättade hon om själv också.

Hur har ni ”hanterat” deras mardrömmar? Vi talade mest om att spindlar nog är snälla och att mamma o pappa är nära, att hon inte behöver vara rädd för att drömmar inte är på riktigt, men jag har svårt att tänka mig att hon förstår just att det inte är på riktigt.

Minus FEMTON kilo.

Idag stod vågen på PRICK -15 kg. Hade fastnat på -13.5, gått lite upp tillbaka under påsken men ner igen nu sakta. 

Jag har ända sen jag var tio år velat gå ner de där magiska ”10 kg” som många påstår ändå inte förändrar nånting. Tio år gamla Sandra fick höra på när hälsovårdaren började klaga på för högt BMI. Jag undrar om hon vet att hon lyckades förstöra mitt självförtroende för ungefär 15 år framåt? För att jag vägde för mycket enligt en tabell som inte borde användas. När jag ser på bilder från den tiden ser jag ju en normal människa, men i mitt huvud var jag enorm och omöjlig att älska pga det, vilket ledde till att jag snart åt mina känslor. 15 år senare hade jag i alla fall lyckats tröstäta mig igenom alla traumor på vägen hit, till en vikt som på riktigt var för stor för MITT välmående*.

För mig har dessa 10-15 kg därför i alla fall förändrat allt, för först nu hade de verkligen en stor skillnad i måendet. Jag mår bättre. Jag känner mig fantastiskt snygg för mina kläder PASSAR, de går på mig enkelt. Att de är en viss storlek har ingen skillnad för de PASSAR. Min favoritkjol slank på nån dag sen, den jag trodde aldrig sku gå längre. Att samma kläder som jag tyckte var för stora pga siffrorna på lapparna känns BRA nu innebär också att mitt sätt att tänka har förändrats. Alla vet ju att siffrorna, storlekarna, inte betyder nånting längre. Vare sig en är storlek 38, 44 eller 52. Min klädstorlek står på 46/48 nu om ni undrade. Före graviditeten innebar samma vikt storlek 44/46. Kroppen förändras. 

 

Många frågar vad jag gör med LCHF sen när jag gått ner 30 kg, vilket är målet (tills sommaren 2018). Ja, vad gör jag då? Jag fortsätter som nu. Kanske lite mer liberalt, mera morötter och sånt som inte räknas som egentlig LCHF. Just nu fuskar jag ändå ett par gånger i veckan så jag tror inte nånting ändras sen mera. Jag mår bättre utan kolhydrater så varför fortsätta? 

(* Att det var för mycket för mitt mående betyder inte att du inte kan må bra med en ”för stor” vikt.)

Om att ha återgått till det som kallas

…Vardagen.

Vi är tillbaka. En ny situation, ett nytt liv, en ny Sandra.

Igår var första arbetsdagen sen början av 2015, och jag hade egentligen noll förväntningar på hur dagen skulle bli även om jag nog var väldigt förväntansfull på att återvända till mitt jobb.

Allt har ändrat men ingenting har ändrat, så där som det brukar vara. Jag jobbar i klädbutik och muskelminnet är verkligen otroligt, för i kassan behövde jag knappt tänka på vad jag gjorde. Allt kom av sig själv. Såå skönt!

Saga hade haft en bra dag på dagis, hon grät lite när jag skulle åka iväg men jag hörde att hon redan började bli glad när jag steg in i bilen. Hemma berättade hon att hon hade looolit på dagis, att hon hade ätit och sovit och sjungit Små Grodorna. Obeskrivligt skönt att det trots den tunga första dagen gick så bra. Som en av dagvårdarna sa så har hon och jag ju ett väldigt starkt band i och med att vi varit tillsammans så gott som hela Sagas liv. Tänk det. Tänk att jag fått och får vara den viktigaste för nån.

Men tillbaka till jobbet. Jag trivdes verkligen bra och till skillnad från det jag trott själv så gick jag inte och saknade Saga varje stund, utan jag hade roligt och njöt av att bara vara jag i några timmar. Många vänner och bekanta kikade in under dagen och det gjorde mig så glad! Idag jobbar jag kväll så om ni vill komma o säga hej är jag där efter kl 15, hehe.

Sandra Vaihelas foto. Sandra Vaihelas foto.

Valborg och slutet av en era

Ingen av er har ju missat att det var vappen igår! Familjen och jag firade i Åbo tillsammans med min mamma och som utlovat bröt molntäcket upp lite före klockan 17 och när Brahe Djäknar tog de första tonerna på Vårdberget sken solen. Helt perfekt.

Igår var dock också en rätt vemodig dag i mitt hjärta, nämligen den sista vårdlediga dagen för mig. Visst, jag kommer faktiskt att vara vårdledig i juli också men det känns ändå väldigt tungt i hjärtat just nu. Jag ser enormt mycket fram emot att få återvända till jobbet men ni som har barn och jobbar, ni vet. Man kan inte få allt och det känns det nog som en bra tid för Saga att börja på dagis då hon är så otroligt social och ganska vild av sig.

Imorgon är jag ännu ledig men Saga får va på dagis några timmar ändå, imorgon ska hon också sova där för första gången och då kändes det bra att vara hemma ifall det mot förmodan blir en så stor kris att mamma behövs. Jag är ju säker på att tjejerna på dagiset kan sin sak och får henne att sova inne, men ändå är det ju ganska nervöst. Jag har packat en kass med blöjor, regnkläder, stövlar, tunnare skor, ja, lite allt möjligt som kan tänkas behövas. Nalle är så klart med och också ett foto på Saga i famnen på Sambon och mig. Nåt mer jag kan tänkas behöva packa ner?

Nu ska jag njuta av min sista riktigt lediga kväll på en tid, ska faktiskt smutta på ett glas rödvin och lägga ansiktsmask tror jag. Saga har somnat efter att ha sjungit, hojtat, pratat på i sitt rum och med sina mjukisar och dockor, tror jag måste gå och kolla att hon faktiskt ligger i sängen och inte sover på golvet hehe…

Ha en skön kväll vänner!

Sandra Vaihelas foto. Sandra Vaihelas foto.

PS. Förresten, på den tredje dagisdagen vinkade Saga glatt hejdå! Såå bra känsla. Hoppas på samma glädje imorgon. ❤

Dagisstarten del 2

Idag gick det mycket bättre. Både vid lämning, trots att hon nog var ledsen igen, och under tiden hon var där hade allt gått bättre. Så himla skönt! Jag kände mig verkligen så rutten hela gårdagen och sov dessutom riktigt dåligt inatt, drömde att Saga var i vårt rum, i vår säng, att hon stigit upp och gått till köket och så vidare, en massa rådd helt enkelt. Mitt Polar Loop-armband visar att jag yrat på i cirka två timmar i natt. Undra på tröttheten…

Men idag fick jag i alla fall hämta hem en glad flicka som inte hade gråt över hela ansiktet när jag kom utan istället kom springande o ropade HEJ MAMMA! Såå härligt. ❤ Hemma berättade hon glatt vad hon hade gjort under dagen. Hoppas hoppas att morgondagen går lika smärtfritt!

Dagisstarten

Ja, som rubriken säger så har vi inskolning nu. Igår lämnade jag Saga ensam på dagis för första gången och det var så tungt. Jag fick verkligen hålla mig så hårt för att inte börja gråta när Saga grät då jag skulle fa. Känns så hemskt onaturligt att lämna bort sitt barn på det här viset. Liksom varför är det mer okej att lämna barn gråtande på dagis och köra iväg men inte låta dem gråta en stund i sin säng hemma när de ska lära sig sova? 

Men vi vänjer oss. Jag tror ärligt talat att det är tyngst för mig, gråter nästan när jag skriver det här för känner mig så hemsk och hade riktigt tungt att vara hela dagen igår. Saga minns dock det roliga, att de sjöng bää bää vita lamm och Bamse-sången på dagis, även om hon nog minns att hon var ledsen. Det är ju huvudsaken att det positiva finns med starkare i alla fall. Idag ska vi dit först på eftermiddagen så då antar jag att de är ute när vi kommer, eller åtminstone när jag hämtar henne. Saga kommer ju ändå vara rätt varierande tider så bra att hon får prova på alla tidpunkter.

Fast tungt är det. Mitt mammahjärta värker.

Sandra Vaihelas foto. Sandra Vaihelas foto.

Liten stor tjej. 

Nytt rum och nya posters

Inlägget är i samarbete med Desenio

Jag tänkte visa er en liten walk down memory lane när det gäller mitt favoritrum här hemma, nämligen vardagsrummet.

Då vi var redo att flytta in i vårt blivande hem såg vardagsrummet ut så här.

vardagsrummetdåonuEfter lite yt-piff och efter att de tidigare ägarna flyttat ut såg rummet ut så här. Vi rev ner tapeterna och målade istället i beige och vitt. Ganska ljusa, ganska tomma väggar. Det kom att ta ett par år innan jag vågade lägga upp något!

När rummet började bli mer i vår smak såg det först ut så här som ovan. Så såg det sedan ut i några års tid, tills jag en kväll då Saga var ungefär ett halvår fick tillräckligt och svängde om hela allting, och jag menar allt. Inte en pryl hölls på samma ställe. Nu hade också min kära tavelvägg börjat bli till, som ni ser på bilderna nedan.

Jaha… En tid senare blev jag rastlös… Igen!  När man är hemma med barn i två år hinner man bli det, må ni tro! Så till sist gav jag efter för mina impulser och svängde om allting en tredje gång, och än en gång blev vardagsrummet som nytt. Den här gången fick jag dessutom lite hjälp av Desenio.fi som passade på att skicka lite nya posters åt mig. Tavelväggen piggades upp med lite nytt, mattan byttes ut och allt blev öppnare och hemtrevligare.

_MG_3771_MG_3816_MG_3824 _MG_3819_MG_3828_MG_3789-2

Ja men visst älskar ni det också?! Nu får vi njuta av kvällssolen och vackra solnedgångar när vi sitter i soffan. Postersena på väggen kommer som sagt från Desenio, den till vänster med texten Prada har jag haft länge men de andra två är nya. Den största heter Brooklyn Bridge och är min stora favorit och den fyrkantiga heter Down to Earth. Jag tycker att posters gör ett stort intryck på rummet och det är verkligen ett lätt sätt att förändra känslan med. Tidigare hade vi rätt mycket ljust och rosa också på väggarna så jag älskar kontrasten som det svartvita ger.

Nu bjuder dessutom Desenio på en rabattkod åt mina läsare! Med koden sandravaihela får ni hela 25 % på a l l a posters (förutom de som är märkta handpicked). Koden gäller endast i tre dagar, alltså 25-27.4 så passa på att skicka iväg en beställning genast! Klicka på länken ovan för att komma till hemsidan.

Vilket rum är ditt favoritrum hemma hos er?