Melissa Horn, morsvila och julkort

Den här veckan är lite speciell – För det första ska Saga äntligen tillbaka på dagis efter en hel vecka borta! Hurra! Hon hostar nog ännu lite men det är så sällan att jag tror det går bra. Hennes energinivåer har varit på +10000 ungefär så det är också skönt för mig att hon far på dagis kan jag erkänna. Toddler parents know…

För det andra så ska jag åka iväg till Helsingfors på torsdag efter jobbet! Ser såå fram emot det. Emma, Paula och jag ska på Melissa Horns konsert, o så sover jag över hos Emma. Jag är ledig från torsdag kväll till söndag kväll, så himla skönt! På fredagen ska jag titta in i Lush, längtar efter att få fylla skåpet med färska härligheter därifrån. Min älsklingsbutik, verkligen! Ska bli så härligt att få lite morsvila, jag har känt stressnivåerna på högsta nivå på sistone, har fått av mina gamla pre-epilepsi-vibbar vilket alltid är lika mycket av en wakeup-call för mig att ta det lugnt. Det är en speciell sorts illamående jag känner då och då vet jag – STOPP, stanna upp ta det lugnt. Andas ut och in. Jag hade alltså ”stressrelaterade epilepsianfall” när jag var yngre. 

För det tredje så ska jag försöka få in en julkortsfotografering av Saga nånstans också. Lycka till bara, med tanke på att det är mörkt hela tiden.. Men vi har platsen så gott som färdig så det är bara att klä på barnet och hoppas att hon hålls där 😉 Bara jag får dem fotade så ska jag äntligen skicka in en beställning på foton.

Förra årets julkort såg ut så här.

Sandra Vaihelas foto.

Annonser

En kattunge i huset

Som rubriken säger har vi fått hem en kattunge. Jag hittade henne hos en djurskyddsförening och föll direkt. Hon heter Ellen och är ett halvår gammal. Hon har anpassat sig väldigt bra i familjen, nu väntar vi ännu på att den äldre katten Milla ska anpassa sig. Igår fräste hon ännu åt Ellen men hon fick lite godis så då blev hon nöjdare, men Ellen sover ännu i vårt sovrum så att de inte kan börja gräla nattetid.

På dagarna följer hon med vart jag går, bokstavligen. Hon går emellan fötterna så att man med jämna mellanrum småsnubblar lite, kul, hehe. Men ni kanske vill se hur hon ser ut?

_MG_5919_MG_5923

Just nu sitter jag o skriver i matsalen, Saga sover ännu och Sambon är på jobb en sväng, o Ellen far omkring som skjuten ur en kanon, jagar spöken så hon faller omkull och busar allt vad hon hinner. Hittills har inget gått sönder men jag väntar bara för hon är överallt… Snart ska jag åka iväg på jobb och idag fyller Lindex 30 år i Finland, så vi är kalasklädda och bjuder på 30% på hela sortimentet! Så behöver ni nånting, kom idag. Jag är på plats för kundservice så jag hinner till och med kanske mer än säga hej den här lördagen 😉

Ullmax, dagis och sjukstuga

Tack till er som delat med er av era fobier och varianter av just emetofobi. Att veta att man inte är ensam är en tröst !

Vi har haft sjukstuga igår och idag, Saga fick 38 grader feber på måndag morgon och under dagen steg den nästan till 40 grader så hon var rätt slut. Idag har varit bättre, som mest 38,5 men hon har nog varit rätt trött även om energinivån var ganska normal, 2.5-åringar ni vet…….. En liten sväng trotsade vi febern och åkte till butiken för att köpa mat o så gick vi en kort promenad över till grannen för att se på en grävmaskin. Lite frisk luft är aldrig dåligt, tänker jag. Annars har vi mest kikat under soffan på katten som fortfarande vänjer sig vid sitt nya hem, o så har vi kollat igenom ungefär hundratrettiosex avsnitt av Pipsa Possu. Saga kollar alla barnprogram på finska, i mån om möjlighet.

Hon har förresten börjat prata finska med oss nu, äiti och isä kallas vi oftare än mamma och pappa och hon försöker säga hela meningar på finska det går sådär men att viljan finns är det viktigaste. Tycker det är helt fantastiskt att hon redan kan så mycket. Språkligt är hon så otroligt begåvad, förlåt för skryt men det är sant! Vi bor ju i en så gott som helt svenskspråkig by så hon behöver få finskan hemifrån. På dagis talas det också delvis finska, ännu en fantastisk sak.

Nu svamlar jag på från ett ämne till ett annat igen, men Sagas dagis säljer Ullmax i år. Dagiset är litet och privat och alla bidrag är guld värda för dess framtid! Så behöver du nåt värmande i vinter från Ullmax så kan du kika in på https://www.ullmax.com/fi/ o skicka meddelande på Facebook åt mig! Så bidrar du till att hon får fortsätta i sin lilla härliga grupp.

 

Att ha en fobi

Jag försöker skriva detaljerat nu så att jag kanske själv ger mig nån slags terapi här, så ni får ursäkta. Är ni känsliga så titta bort.

I en tid då var och varannan människa har en fobi av nåt slag enligt sig själva känns det lite farligt att yttra att en har en fobi. Men jag har en och igår insåg jag att den har blivit värre.

Den heter emetofobi, alltså skräck för att spy och allt som hör till.

Igår då sambon snarkade bredvid mig i vår säng låg jag klarvaken och försökte slappna av, för plötsligt slog tanken mig igen. ”Det är magsjukesäsong”. Hjärtat slog hårt och tankarna rusade när jag försökte sluta tänka på det och sluta tänka på paniken som slog klorna i mig. Jag hann till och med tänka ”Varför fick vi barn, nu kommer vi ha magsjuka varje år och jag klarar det inte”. Alltså helt sjukt som ni förstår.

Att skriva ner det så här får det att kännas alldeles löjligt men samtidigt har jag tårar i ögonen för skräcken och paniken är så riktig och så kraftig, jag hatar allt som har med magsjuka att göra. Jag minns varje gång jag spytt i hela mitt liv och jag börjar storgråta efter varje gång det händer. Det är inte normalt att i ett halvår efter magsjuka vara rädd för alla som hostar och harklar sig, få panik när man inser att nån man umgåtts med har eller har haft magsjuka ”nyligen” alltså just inom ett halvår ens. Det andra halvåret går åt till panik inför när det drabbar oss igen.

Det värsta är kanske inte ens själva spyendet, utan det värsta är när jag intensivt i full panik kämpar emot illamåendet med allt jag har, för jag inbillar mig åtminstone att det går på nån nivå. Förra gången låg jag vaken utan täcke och nynnade samma sak hela natten för att distrahera mig lite medan jag inte vågade röra mig en millimeter, men det funkade kanske.

Hade jag inte vetat att käsidesi inte funkar så bra egentligen förutom när det gäller att torka ut huden hade jag badat i det för att slippa magsjuka. Ändå kanske man får det, för det sprids ju så lätt.

Nå, nu ska jag sluta. Ville bara skriva av mig lite och kanske någon där ute känner lika? Skriv en kommentar.

Bröllopsfunderingar

Godmorgon från ett iskallt hem! Fy så jag fryser men är för lat för att elda före morgonkaffet. Men vackert är det, från matsalen ser man solen stiga upp bakom ett jättestort träd på grannens gård, och på samma gång skingras dimman sakta…

Så gott som varje dag funderas det på  bröllop i vårt hus. Jag älskar att planera fester, och jag har så mycket idéer som snurrar att Pinterest är den mest välbesökta sidan på både telefon och dator just nu. Försöker fånga dem på papper och i verkligheten, gärna utan att bli ruinerad på köpet.

Först när jag började fundera på bröllopet var min självklara tanke nåt lantligt eftersom vi ju bor på landet, ni vet jute, spets, brunt, vitt, grönt, men sakta har den idéen helt växt bort. Vissa element stannar kvar så som våra Karhula-glasburkar som jag verkligen älskar, de var det första jag såg framför mig, glasburkar med stora ljus i.

Nu siktar jag på mera elegant, men vet inte ännu vad slutresultatet blir. Jag skulle på föräldrasamtal i morse men det avbokades så nu sitter jag här framför Pinterest som vanligt heh…

Bilderna hittar du i min Bröllopsinspo-mapp på Pinterest o där finns också källorna.

Ljusdusty rose wedding arch decoration ideas

romantic classic mauve and mint wedding color ideas

Minnet, var är du?

Jag upplevde i början av mammaledigheten och vårdledigheten att folk skämtade mycket om minnesförlust och så vidare, men mitt minne hölls fortsättningsvis ganska bra. Jag glömde inte barnet nånstans, kom ihåg att klä på mig och for inte hemifrån med  gårdagens trosor hängande ur fickan som en del gör.

Men nu. När jobbet började, när dagisrumban startade, när varje veckoslut är uppbokat och en dessutom borde ha nån mat hemma, så har minnet försvunnit.

Jag kan sitta vid datorn, stänga en flik på Chrome bara för att öppna den i fliken brevid fem sekunder senare. Glömmer hårinpackningen i. Kör till jobbet, parkerar, stiger ut, får panik över var bilnyckeln blev. Blev den hemma?! Ajnej, den är ju i bilens lås ännu.

Jag kan åka till butiken för att köpa tre saker och komma hem med tre saker, men alla fel. Jag kan sitta på jobbet redo att göra en arbetsuppgift bara för att bli och stirra in i väggen medan jag febrilt försöker minnas vad jag ska göra.

Igår hämtade jag Saga på dagis, hon gick o kolla på tv medan jag började laga mat, sen satt jag mig ner och åt, hann äta upp min portion före jag mindes att aijoo, Saga ska ju också äta. Nå, hon var nu inte särskilt hungrig ändå, men ändå…

Den här veckan har jag två dagar av sju som jag faktiskt hinner med att bara vara, helt ensam en stund. Det behövs. Jag njuter av att vara ensam. Jag blir en bättre förälder av det. Jag får låta tankarna vila lite.