Julmys och bebismys

Saker man inte får skriva egentligen men vet ni om att det börjar närma sig jul? När jag ändå är hemma kommer jag säkert gå all in på julen och nu då det blir november så kommer jag nog småningom börja smyga in lite pynt här och där, vare sig resten av familjen vill eller inte. Åtminstone vinterbelysningen kommer upp så småningom, antagligen denna vecka redan, de blir ju perfekta nattlampor för mig som vakar på nätterna.

Våra smidiga nätter med matning var tredje timme har på sista tiden varit ett minne blott, nu har lillis haft magknip några nätter så t.ex. inatt sov hon mellan 22.45-01.30, sen sov vi nästa gång 05-06. Så pigg o glad mamma här hej! Jag köpte Cuplaton igår ifall det skulle hjälpa, hade egentligen tänkt testa Disflatyl men den var slut så jag hoppas den här gör susen. Hittills verkar den här dagen vara lugnare än igår, med lite mindre gråt åtminstone för tillfället.

För min del spökar hela tiden rädslan att det är min mjölk som inte räcker till, men jag hoppas lugna mig på torsdagen då vi har nästa rådgivning och vägning. Lillis’ vikt har följts med noga då hon var så liten och den steg så sakta, men på sista kollen hade den stigit riktigt fint, om än fortfarande lite under önskad mängd. Men nu verkar mjölk finnas så det räcker och blir över, och lillis vaknar själv regelbundet när hon är hungrig. På sistone lite oftare än annars då hon också tröstar sitt magknip med att amma.

Älskade lilla skrutt! Imorgon blir hon fem veckor och jag vill verkligen, verkligen stoppa tiden just nu.

Fyra veckor med dig

Det är väldigt svårt att påbörja ett inlägg numera, må ni tro. Istället för en tom ruta som lyser med möjligheter känns den oändligt stor och jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva om.

IMG_20201020_093027_333

De senaste veckorna har, som ni kanske kan föreställa er, flugit förbi. Saga var förkyld och missade en hel dagisvecka, och att hålla igång en vardag på tremis med två väldigt olika ålders flickor var ganska uttröttande. Nu är hon i alla fall frisk igen och på dagis och idag tar vi det lugnt hemma, lillis och jag.

Jag lever fortfarande i en rätt rosa babybubbla, klart tröttheten är lite smågalen emellanåt och stänger jag ögonen så är jag yr, men annars är livet väldigt harmoniskt bra. Vi har en fortsättningsvis mycket nöjd liten sessa och den större sessan är den mest omtänksamma och kärleksfulla systern nånsin. Gråter lillis reagerar hon först inte alls, och sen börjar hon försöka trösta efter en stund om jag eller maken inte hinner dit just då. Varje dag vill hon hålla lillskuttan och så sitter hon där och tittar på henne, stryker henne över huvudet och gosar in sig. Såå såå mysigt. Det känns oförståeligt att det är så lugnt och att allt går så bra. Lite magknip emellanåt är det enda som bråkar, men det ger säkert med sig också bara vi slipper amningsgummit.

Lillis, eller Sigrid som hon ska heta, blir fyra veckor gammal imorgon. Hon nådde äntligen trekilosgränsen igår och den vikten nåddes efter den enda dåliga dagen jag hittills haft sen fröken föddes, då jag stressade så över mjölkmängder och vikten att jag grät efter en ”syöttöpunnitus”. Jag fick låna hem en våg från rådgivningen för att kunna följa med och vägde henne både före och efter en matning, och den gången ökade vikten ingenting, underligt nog, vilket innebar att hon inte fått i sig nånting alls. Nu har jag ju själv sett och hört att hon ätit bra och att det finns mjölk, så jag vet inte riktigt vad som hände där. Men följande morgon visade vågen på +30 gram innan ”morgonmålet” och efter matning på +90g från det. Så då hade hon fått i sig 90 ml, alltså alldeles bra mängd. Så nu är vi på rätt sida om tre kilo äntligen och lillis är piggare och mera med varje dag.

IMG_20201019_081056_183

Jag upplever redan lite stress över hur tiden flyger iväg och jag inte hinner med, men det hör väl till helt enkelt. Livet är i alla fall gott i vår bubbla. Ni kan följa mig på instagram också, där är jag mer aktiv. Sök upp @grunerdahlstrom.

IMG_20201018_170113_923

 

Två veckor som tvåbarnsmamma

Igår blev lillasyster två veckor gammal och hon känns sedan start som en helt självklar del av familjen. Hon har mörkt hår och än så länge mörkgrå ögon som säkert snart börjar fästa blicken, de verkar vara väldigt nyfikna på allt som världen har att erbjuda. På rådgivningen i tisdags mättes hon till 49,5 cm men ännu är det en liten bit kvar till 3-kilos gränsen, så vi kämpar på med amningen och med lite tilläggsmjölk tills det.

20201007185831_IMG_5672//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Den här gången verkar vi ha fått en baby vars start blev så mycket mer harmonisk och därmed känns också hon ganska nöjd med vad hon har och får. Just nu har jag suttit en stund med kaffekoppen i handen och hon har legat nöjd i sin säng här i vardagsrummet, för att slutligen somna för sig själv. Jag ska ta en till kopp kaffe, det behövs idag, och sen ska jag lägga på tvättmaskinen innan lillis vaknar igen. Saga leker med Lego o kollar på barnprogram, hon är lite smått förkyld så vi tar det lugnt.

Jag njuter verkligen av bebisbubblan just nu, vi tar det lugnt, amningen fungerar, hon kan mysa i min famn hur länge som helst, jag kan släppa städstressen trots kaos här hemma, och världen är ju ändå en lite osäker plats i dagens läge. Det enda jag lite längtar efter att göra är att åka till Ikea för att hämta lite ditt och datt, men det går ju att göra utan att gå in. Däremot känns det spännande med amning i bilen så vi får se hur det blir. Kanske jag får skicka iväg Mannen och Saga på tumis istället.

Att vara tvåbarnsmamma är hittills ganska enkelt och skillnaden till ett barn är inte så märkbar annat än att jag har mycket mindre tid att göra saker med Saga. Det enda som är tungt just nu är sömnen, då lillis är så liten och behöver väckas var tredje timme dag som natt för att äta. Ofta vaknar hon oftare än så, så speciellt nattsömnen är ganska obefintlig just nu. Jag är typen som nästan hellre vakar än går o lägger mig om jag vet att jag behöver vakna snart igen. Saga för sin del har mycket att processa och drömmer mardrömmar nästan alla nätter, så det är två flickor som vill ha sin mamma nattetid just nu.

20201006124618_IMG_5664//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Annars är allt ganska frid och fröjd. Så skönt att det blev så denna gång ❤

Vecka 36

03:04. Då gav jag upp och gick på wc efter att ha snurrat runt rastlöst i några timmar. Sen var det verkligen kört, så nu sitter jag i soffan och dricker te. Det finns en gräns för hur länge man orkar försöka somna om och jag börjar verkligen känna att botten är nådd nu då jag varje natt vakar timmar i sträck. Orkar inte försöka.

Det slog mig igår att jag har rådgivning igen om en vecka, för nu i slutet är det varannan vecka, och då insåg jag att jag faktiskt är så långt nu att kroppen är redo att föda i princip när som helst. Så jag tänkte köra en lista igen!

Gravidlista i vecka 36

Min kropp:

Jag känner mig otymplig och stor, men mår på sätt och vis lite bättre just nu. Ändå är den stora tanken just nu att jag är så vanvettigt trött på att vara gravid och vill bara att babyn ska komma ut så jag får min kropp tillbaka och får leva ett hoppeligen smärtfritt liv efter förlossningen. Tänker mer på att graviditeten ska vara över än på att vi får en baby ut av detta.

Så har jag tagit hand om mig själv:

Jag försöker verkligen att ta det lugnt. Försöker planera mina dagar så pass att jag inte planerar in allt för mycket på en gång, igår t.ex. hade jag frissa, butiksbesök och så förde jag lite smått o gott till jobbet och drack kaffe med kollegorna för att fira mammaledigheten, och trots att det var självvalt och roliga planer, så likt en liten bebis blev jag för slut. Helt för slut. Orkade inte somna på soffan men var så trött att jag ville gråta. Så skickade iväg ett meddelande åt mannen om att jag måste försöka vila och hux flux hade vi barnvakt fixat och jag kunde ta det piano resten av dagen. Såå lyxigt och jag är glad att jag skickade meddelandet, för det är också en tröskel att be om hjälp för mig.

Idag ska jag tvätta kläder, för det känns rätt att göra idag. Inget annat. Tvättmaskinen på, tillbaka i soffan för att vila. Dricker hallonbladste 1-2 gånger per dag nu och det är också en stund då jag försöker djupandas, ta det lugnt, tänka vackra tankar och känna efter hur jag mår inuti.

Mitt mående:

Jag har varit på blodprov på nytt nån vecka sen, och mina blodvärden har stigit lite men ferritinet visar fortfarande svar på blodbrist, men åtminstone är det inte helt bedrövliga resultat längre. Jag känner en skillnad i tröttheten, för den är inte lika klubbande längre utan det är mera normal gravidtrötthet. Visst behöver jag tupplurer och nej, jag sover ju inte precis bra på nätterna, men det känns inte lika segt längre. Så det är bra!

Annars mår jag ju inte så bra. Nånting gör alltid ont, det gör ont att gå, det gör ont i fingrarna och de sväller lätt upp, armarna domnar t o m dagtid numera, jag sover inte på nätterna, jag får halsbränna av det mesta, humöret svajar hit och dit och som jag skrev tidigare så längtar jag mest bara efter att graviditeten ska vara slut. Det nyaste är att mina öron är i lås största delen av dagarna. Såå. Vanvettigt. Irriterande. då man hör sitt eget flåsande inne i huvudet hela tiden.

Cravings:

Matmässigt är jag fortfarande ganska normal, dricker kopiösa mängder vatten per dag och äter normala mängder. Visst har jag dagar och stunder då jag är hungrig heeela tiden men ingenting desto konstigare.

Känslor inför förlossningen:

Jag längtar efter att få se om jag får revansch på förlossningen. Jag kommer nog be om igångsättning före bf, för jag är så trött, så jag googlar en hel del om metoder och har min egna plan färdig för godkännannde. Förlossningsväskan är långt ifrån packad men nog påbörjad… För bebisens del är allt klart åtminstone så hon har kläder klart, jag får åka hem i nättrosor och sjukhuströja som det nu är. Eller naken. Enda logiska möjligheten.

Nu borde jag skriva en lista på allt sånt som ska med i sista stund, såsom telefonladdare till exempel. Snask har jag laddat upp med så mycket att man kunde tro att jag tänker flytta till BB, så det lär det inte bli brist på.

Jag är mera förväntansfull inför förlossningen nu och ser fram emot att se om det blir mer som ”planerat” denna gång eller om vattnet igen går mycket tidigare än förlossningen kommer igång och jag därmed får ta allt som det kommer igen. Egentligen skulle jag vilja att det sätter igång av sig själv men det är ju inte garanterat att det ens händer förrän vid för sena veckor, så samtidigt känns det onödigt att hoppas på… Men jag dricker mitt hallonbladste och hoppas på det bästa!

_MG_8651_MG_8647

Allt kan kallas mardröm

Graviditet är ju som känt en stor stressfaktor för ens kropp. För mig märks det mest i mina drömmar numera, när jag sakta börjar lära mig vad jag kan och inte kan göra dagtid för att undvika den värsta värken. Så dagtid går det att vara rätt så harmonisk, fast igår märkte jag plötsligt att jag gick omkring och verkligen bet ihop tänderna allt jag kunde, utan orsak egentligen. Men tillbaka till sömnen! Vad som helst kan trigga en mardröm och vad som helst för dröm kan bli till en mardröm i stämningen.

Saker jag drömt mardrömmar om på sistone

  • Basilikan i vårt kök som jag hade glömt vattna lite för länge, den hade blivit finare snabbt men det var ändå en mardröm.
  • Både en och en annan grannes katter som är bortsprungna just nu, ena var hos min mormor som bor ett par timmar bort, den andra satt på vår gård på diverse platser och jamade och jag skulle ta fast den för att föra in den åt grannen, men grannen öppnade aldrig dörren trots att hon var med ute på gården… och så upprepar vi samma dröm om o om igen.
  • Min dotters morgonrock som är i tvätten, för jag tänkte på den senast hon badade och att jag borde tvätta den.
  • Tv-serien Blacklist har orsakat både en, två och tio mardrömmar trots att jag verkligen gillade serien. Ändå förståeligt eftersom jag drömmer mardrömmar om vapen och mord och dylikt så fort jag stressar ens lite.
  • Babyns födelse, allting går på repeat och repeat och repeat och jag får aldrig se babyns ansikte.
  • Gamla klasskamrater från lågstadiet. Dock var själva personerna inte orsaken till mardröm, utan att vi var på väg till Åbo hamn och på vägen såg man bränder på långt avstånd både här och där, bl.a. i fyrverkerifabriken (??)

Kroppen tar helt klart ut all sin stress nattetid för jag sover så fruktansvärt dåligt att det inte ens kan kallas ett skämt längre. Men dagens positiva är att min flunssa är borta och jag kan fa med till Salo o göra nytt försök med att köpa choklad till BB… Det har varit en lång vecka så jag behöver mer, ok? Bra. Jag har börjat få halsbränna av choklad så kanske jag drömmer mardrömmar om det nästa natt.

Vill ni förresten veta en smått creepy detalj från mitt ack så spännande liv? Det finns en sång jag aldrig vågar höra på längre trots att jag vill, för varje gång jag har lyssnat mycket på den har någon närstående dött. Första gången en vän, sen pappa, sen min morfar. Så nu hör jag aldrig mer på den fast jag vill. Ironiskt nog heter den If I Die Young….

Om flunssa, tomater och växthus

Minns ni den där sången ”I just wanna live” av Good Charlotte? Idag när jag till sist gav upp och steg upp spelade den i mitt huvud men modifierad som I just wanna sleep. Flera nätter av såå rutten sömn bakom och jag blir lite galen. Som tur ska Saga till dagis idag då hon nu varit helt frisk sen igår, för jag behöver verkligen få en dag utan några krav på mig. Det tråkiga är att hon hann smitta mig med sin lilla miniflunssa så jag hoppas den går om lika snabbt i min kropp, för det var verkligen den lindrigaste flunssan på länge. Hon nös några gånger ett par dagar, hostade några gånger ett par nätter, var glansig i ögonen en dag. Ingen feber, inget mer. Hon drack mycket honungsvatten och jag blandade i lite hemlagad ingefärashot i varje mugg. Sen var hon helt frisk igen, egentligen ren på tisdagen om jag tänker efter. Skönt så, så slapp vi åka på test. Synd för mig att jag fick den sen istället, för hade sett fram emot att åka på loppis och efter take-away idag men nu blir det så klart inte av. Stora planer som ni hör!

Nu ska jag i alla fall inte vara helt negativ, utan försöka tänka positivt. Idag får jag vila i fred, se på mina program på tv och äta tomatsoppan jag kokade igår på egna körsbärstomater. Vi har fått så mycket att jag måste göra nånting mer än bara äta dem som sådana, och Saga fick vara med och öva med vass kniv på att skära dem. Bra gick det och god verkade den bli. Nästa år kanske jag inte ska ha tolv stycken tomatplantor. De har varit en underlig sort också, och blivit enormt täta buskar snarare än långa plantor. Aldrig sett såna förr, men efter att mamma o jag rensat dem på nästan alla blad så har de börjat ge tomater som om jorden skulle gå under annars. En buske som hela tiden var lite mindre och sorgligare än de andra har varit ett enda orangerött virrvarr av tomater. Ska bli intressant att se om de blir likadana nästa år eller om jag lyckades odla upp nån slags hybridplanta.

Det enda dåliga med att hösten är här är att jag inte känner mig redo med mina odlingar ännu. Jag har så många idéer för det ena och det andra som nu måste vänta på nästa år att det är riktigt frustrerande. Förstås bra på det sättet att jag ju inte borde hålla på och göra så mycket just nu annars heller med tanke på hur kroppen mår, men ändå frustrerande. Hoppas typen i magen är en nöjd typ som gärna hänger med nästa år när jag vill förverkliga mina idéer och planer… Fast kanske jag nästa år har gett upp allt sånt och jag just nu bara är galen av allt boande? Vem vet. Igår tömde jag en hel stor låda med alla köksredskap vi äger på köksbordet för att städa igenom, för alla vet ju hur små nyfödda bebisar hatar orediga kökslådor.

Annars är jag rätt normal, tror jag.

Vecka 34

Alltså jag är så galen just nu och det stör mig. Nu har jag tydligen korsat den där magiska gränsen för när jag hittar på en massa goda idéer här hemma för hur vi ska få bättre förvaring eller annars bara bättre system för diverse grejer här och där. Det senaste är ett klädskåp i tamburen men de är antingen svindyra eller opraktiska med endast en klädstång och typ en hylla. VEM lever så att de har behov av endast en klädstång? Jag bara frågar.

I alla fall så påbörjar jag just nu städprojekt lite överallt i huset men tyvärr tappar jag sen orken och behöver vila så som det nu är har vi halva huset i totalkaos för att jag sen nästa dag hittar ett nytt projekt med min minst sagt begränsade ork. Tre dagar i veckan är Saga på dagis så då försöker jag att få ens nånting färdigt fixat. Fast vet ni hur det går egentligen? Jo, idag har jag börjat städa en låda. Och en skrubb. Och nu… sitter jag i soffan o går igenom telefonbilder och raderar onödiga. Obs jag BÖRJADE. Inget har jag slutfört. Åtminstone får skrubben verkligen vänta för tydligen får jag sammandragningar av allting just nu. Snart ska jag hämta Saga och istället för att reda upp lite har jag gjort allting tio gånger mer kaotiskt och ska nu tvingas leva med det tills magen lugnat sig. Det kommer säkert gå jättebra!

En ganska klassisk tanke som börjat slå mig nu som då är funderingar på om fröken kommer hållas i magen till beräknat eller om hon kommer före. Tänker att med alla dessa krämpor och en mage som säger ifrån genast så kanske jag kan hoppas på en vecka-38-bebis denna gång istället? Då är hon ju färdigbakad och får gärna komma ut, tänker jag. T o m skötbordet är snart fixat så då finns det ingen orsak att vänta heller. Bara jag ännu skulle få packat den där BB-väskan…

Nej. Nu har jag pinat på med detta inlägg sen tidig morgon, så nu tänker jag avsluta med några bilder jag tog med stativ och fjärrkontroll i fredags. Det roliga är att jag på dessa bilder är grymt irriterad och har skitont av foglossning, och jag är verkligen förvånad över att min sinnesstämning inte skiner igenom förrän på de sista bilderna, som ni tursamt nog slipper se…

_MG_8598 _MG_8586

Om att boa (!!!!!!!!!!!)

Jag tror jag har skrivit det tidigare redan men maken till behov av att boa har jag då aldrig sett hos mig. Idag frågade jag mannen om han har en textiltvätt jag får ta hem så jag kan ångtvätta soffan, sänggaveln och bilens säten. Saker jag aldrig ens ägnat en tanke desto mera gör mig nu lite galen om jag just då inte klarar av att fixa det. Badrummet har jag skrubbat en av de där bättre dagarna och ännu är det alldeles för smutsigt i mina höggravida smått galna ögon.

When nesting gets crazy... - May 2018 Babies | Forums | What to Expect

Det ”jobbiga” är ju just att jag måste anpassa mig enligt orken, för när det säger stopp så är det stopp, hur mycket jag än vill. Så sen halvligger jag i soffan och stirrar och tänker på det jag vill fixa just då. Stirrar, stirrar, stirrar, stör mig och stirrar lite till. Jag började tvätta fönster här om dagen och det orsakade sammandragningar i massor och en mage som slappnade av först på kvällen, så livet är minst sagt lite långsamt just nu. Som tur dansar lillasyster på för fullt ändå så på den fronten är allt ”lugnt”.

Just nu väntar jag mest på att få börja fixa upp skötbordet, vi har ett sen tidigare som behöver slipas och målas om men har också fått ett av en vän som är lite mindre, så tror vi ska testa det först och se hur det funkar i vårt hem. Det är bara så galet frustrerande att tvingas vänta på att mannen ska komma ihåg att ta hem skötbordet vi fått eller hinna måla det andra. Jag vill ju kunna fixa med blöjor och wetwipes och salvor och och och nuuuuuuu. Helst igår. Helst i förrgår. Helst förra veckan.

The Nesting Instinct is strong with this one - yoda star wars ...Pin on Humor

Imorgon är det vecka 32 och jag ska på mitt andra besök till Lojo BB för att diskutera förlossningsrädsla. Det känns lite knepigt för på ett sätt tar mitt logiska tänkande över samtidigt som minsta lilla ”felaktiga” intryck kan utlösa en reaktion och rädsla. Vi får se vad det blir.

En ny gammal tavelvägg

unnamed.jpg

I våras fick jag ett mejl som jag var väldigt glad att svara på, nämligen en förfrågan om att samarbeta med Desenio. Jag började vara rätt trött på våra fyra väggar här hemma i och med den rådande pandemin som bara hade börjat då, så att få hem lite nytt att hänga upp kändes som en fantastisk idé.

Sagt och gjort, jag skickade iväg en beställning och fick hem en hel hög nya tavlor. Det som var svårast var att välja produkter, men till sist blev det en ny tavelvägg i vardagsrummet som gav hela rummet ett nytt ljus.

IMG_20200805_200608_931  Produkterna jag använt till denna vägg är

Som ni ser innehåller väggen lite svartvita familjefoton också, för att ge helheten lite kontrast. Jag gillar verkligen hur hela rummet blev ljusare, tidigare hade vi mest mörka ramar och svartvitt på denna vägg men nu blev det en mer vettig helhet då rummet annars också består mest av ljusa färger. Det känns som att jag nog inte kommer tröttna allt för snabbt på dessa bilder heller, då de är rätt enkla men ändå djupa.

IMG_20200805_200659_948

Lillasyster i magen fick också ett par barntavlor som ännu väntar på sin plats i vårt hem. Hon kommer få sova i vårt rum åtminstone ett år har vi tänkt, så jag väntar med att hänga upp tills jag verkligen vet var jag vill ha dem. Jag hade egentligen tänkt köpa nån nätt hylla att ha ovanför hennes säng men så fick jag ett infall och skruvade upp en ovanför vår egen säng istället, så nu känns det lite trångt med en till. Den som väntar får se!

Vad tycker ni om förändringen? Hiss eller diss? Vore jättehärligt om ni kunde skriva era tankar nedan.