En mat-svacka

Nu har jag ätit så dåligt i så lång tid att jag har mer finnar än jag nånsin haft i hela mitt liv och till på köpet mår kroppen ruskigt dåligt. Igår köpte jag lösgodis som jag varit snål på och bestämde i samma veva att nu är det här det sista godiset på en lång tid, bestämde mig för att verkligen tänka på känslan man har i kroppen när , för den är inte bra. Mådde riktigt illa på kvällen och jag åt inte nära på allt.

Så nu är det klart. Färdigt. Finito. Jag har klarat total sockerstrejk förr, jag klarar det igen. Känner inget tvivel angående sånt längre, för jag vet att jag klarar det.

Jag borde också börja träna igen, inte för vikten, inte för utseendet, men för min rygg och mitt ork. Jag är så trött hela tiden och det blir bara värre. Räknar timmar tills jag får sova, liksom. Jag mådde så otroligt mycket bättre utan socker och kolhydrater och med ett par timmar träning per vecka i bagaget, så det känns riktigt ruttet att jag låtit det gå tillbaka till de dåliga vanorna.

Så är ni snälla och peppar mig nu så jag orkar ta itu med det igen?

Annonser

Nu tar jag revansch

Ni som har följt mig en tid vet att jag sen augusti i fjol har gått ner 16 kilo med hjälp av LCHF och träning.

Över sommaren har jag i alla fall inte gjort annat än fuskat, och samtidigt som jag delvis ätit lchf har jag också ätit rätt mycket sockerhaltiga saker som bulla och glass. Detta har förutom (ynka) 1 kilos viktuppgång resulterat i att jag blivit lite rädd att jag förstör min kropp på detta vis. Både fett och socker är inte en bra kombination, det vet ju alla.

Så idag har jag lagat matlista för tre veckor framåt på Excel, komplett med handlarlista till. Ska både kolla hur det går ekonomiskt och även hur det går för kroppen att börja äta mindre socker och kolhydrater igen. Jag har ju inte mått bra av att äta mycket kh, bland annat potatis ger mig grymt magknip en kvart efter att jag ätit det. Inte bra. Varför gör man sånt åt sig själv?

Men nu tar jag revansch! Mitt mål är ytterligare -15 kg, främst för att jag då kanske svankar mindre och därmed även har mindre ont i ryggen. Håll tummarna för mig och att jag fixar det!!

Måndagslyx och dagens tips!

Idag var en av de där dagarna då det mesta bara går i lås. Ja, förutom att jag förväntade mig en sovmorgon då Saga somnade halv tio igår kväll men som vanligt hojtade hon på mig klockan sju. Äh! Men annars då?

Jo, Saga somnade tidigare än vanligt på dagen, precis som jag önskade. Jag hann städa massor hemma medan hon sov, sen packade jag väskan, väckte henne och la in henne i bilen. Hon fick busa hos fammo och jag fick egentid och gick till Johan på massage, efter det köpte jag en take-awaylatte och promenerade sakta längs med Kungsen, kikade in lite här och lite där och hade långa konversationer utan att bli avbruten. Gick till matbutiken, plockade upp Saga från fammos, kom hem och bjöd våra grannar på besök för att äta upp rester av smörgåstårta.

Det var den måndagen! Skön dag med mycket program men bara litet tjafs. Imorgon ska kanske Saga och jag till simhallen om vi känner för det, sen ska jag på gym på kvällen! Gym1 har vändagserbjudande så mellan 11-20 tränar man gratis, bara som ett tips! Kanske vi ses?

Sandra Vaihelas foto. Sandra Vaihelas foto.

Jag är STOLT!

Som jag skrev igår hade träningsivern verkligen falnat för min del efter magsjukan. Men jag har kämpat mig dit ändå och idag betalade jag för min tredje månad på gymmet. Idag gick jag också på BodyAttack för andra gången och vilken skillnad jag redan upplevde! Nu är jag inspirerad igen, för förra veckan orkade jag knappt fem push-ups, den här veckan räknade jag inte ens. Ja, de är inte riktiga push-ups utan knäna i marken men i alla fall en enorm förändring från noll.

Saga och jag har också haft en helt otroligt bra dag idag på tumis, jag har varit lugn och avslappnad, hon har varit rätt nöjd och glad. Vi har lekt, pysslat, pusslat och lagat halsband av sugrör. Nu på kvällen när jag kom hem igen var hon också helt superglad och skrattade så tårarna rann när vi busade.

Önskar mig fler såna här dagar! Imorgon ska vi till simhallen igen, får se om Saga vågar gå djupare än knäna denna gång 🙂

Träningsinspiration

Efter magsjukan har min träningsinspiration dalat rätt mycket! Tråkigt men sant. Därför tog jag nu tag i det än en gång och förutom att börja gå mer på nya jumppor så ska jag också få ett personligt träningsprogram fixat åt mig. Hur fort det fixar sig vet jag inte men bollarna är i alla fall i rullning och bara tanken på det gör mig G L A D, otroligt nog. Tänk vilken förändring i en människa ett halvår kan göra.

Nu har jag förresten nått den magiska gränsen 10 kilo, som förr skulle göra mig till en bättre människa och trevligare, snyggare samt mer gillningsbar (okej det är kanske inte ett ord men likeable ni vet). Jag har hela mitt vuxenliv och långt före kämpat med dålig självkänsla, dåligt självförtroende, rubbet, och av nån anledning skyllde jag länge på att jag var för tjock, för ful, för konstig. Istället för att bara godkänna att jag har de vänner och det liv jag har! Jag säger inte att jag har fått bättre självkänsla nu, men jag har förstått att den känslan inte hänger på vikten! Helt otroligt att ha verkligen insett det, det är ju lätt att säga högt och kanske säga åt någon annan men att själv förstå det efter nästan tjugo år av dålig fiilis och tjock-tankar (ja, det började ren i lågstadiet då hälsovårdaren tyckte jag vägde för mycket!).

Den här insikten gör i alla fall att jag tänker mindre på själva vikten som försvunnit och mer på att kroppen redan nu känns starkare, jag har sällan huvudvärk istället för varje dag, jag är lite piggare nu än förr. Jag tänker mindre på utseendet och mer på styrkan, och det är bra. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att min största inspiration just nu inte är att se bra ut i brudklänningen, så länge som jag har övervikt som ger mig kroppsvärk tänker jag inte ljuga. Varje inspiration är bra inspiration! Jag vill se bra ut på min bröllopsdag! Vem vill inte det?

Heja jag!!!!!

da mo 81 Daily motivation (25 photos):

Medan resten av världen snackar Trump…

…Så gråter jag över att vi bara hade femton popcorn att poppa kvar i burken när jag var så vansinnigt sugen.

Om du av någon anledning är känslig mot inlägg som handlar om kvinnors kropp och lingonveckan så kan du sluta läsa nu!

Jag fick några månader sen en kommentar av en bloggläsare som tyckte det lät som att jag inte lider av PMS utan PMDS varje månad, alltså ”Premenstruellt dysforiskt syndrom” som det heter på riktigt.

Jag checkade av en lista idag med en av mina närmaste vänner och det känns ju ganska självklart att det inte är nåt helt normalt jag lider av varje månad. Så här står det på hemsidan där jag kopierade listan ”Kriterierna för PMDS omfattar enligt DSM-V minst fem av symtomen ovan, varav ett ska vara bland de fem översta. Besvären skall finnas under den premenstruella veckan men saknas under den postmenstruella och tillståndet ska påtagligt påverka social funktion och arbetsliv. Symtomen får inte vara orsakade av läkemedel. Vissa kvinnor med PMDS har även kortvariga symtom i samband med ägglossningen. ” (källa)

Här kommer listan:

Nedstämdhet CHECK
Irritabilitet CHECK
Humörsvängningar/affektlabilitet CHECK
Ångest/oro CHECK
Minskat intresse för dagliga aktiviteter CHECK
Koncentrationssvårigheter
Trötthet/minskad energi CHECK
Aptitförändring/sötsug CHECK
Sömnstörning CHECK
Känsla av kontrollförlust CHECK
Bröstspänning/-svullnad CHECK

Tråkigt nog är det så just nu att jag på allvar under ett par dagars tid varje månad känner att mitt liv som det är just nu (med allt det fina som hus, sambo, barn, vänner, bröllop på g, jobb osv) är helt fel för mig och att jag har gjort fel val i livet angående, ja, allt. Jag känner liksom att jag vill fly från allt och alla (utom Saga) och att jag inte vill träffa nån samtidigt som jag önskar att nån vän skulle komma hit med sympati, blommor och kärlek. Imorgon kommer nog alla dessa känslor vara borta som vanligt och jag kan istället vara glad över allt jag har och att min kropp funkar. Eller vänta, nej, för sen får jag istället ha värk i hela kroppen i två dagar och känna extrem trötthet samt blöda så att jag är helt slut både psykiskt och fysiskt i 6-9 dagar. Det är ganska svårt för mig att öppet erkänna att det känns svintungt att leva överhuvudtaget i minst två dagar i månaden, men detta är ju antagligen diagnosen som kan hjälpa mina nära och kära att förstå. Samtidigt som jag är så otroligt nedstämd vill jag inte ”gnälla” om det åt någon.

Tyvärr är det enda som hjälper tydligen att käka piller eller allra helst p-piller vilket jag inte vill göra, så jag får antagligen bara lära mig leva med detta. Att ha en ”diagnos” är ju redan det en tröst. Jag är inte bara galen, liksom. Har någon av er läsare samma problem får ni jättegärna dela med er! Sharing is caring och PMDS är ännu en av de saker jag aldrig har hört om förrän nu.

 

4 punkter varför träningen är bra för mig

Igår kväll var jag på MageRumpa! Jippii! Äntligen. Det gick rätt bra, kändes som första träningspasset på nytt men det var ju inte så konstigt med tanke på att jag inte varit där på två veckor. Kommer kännas i kroppen i alla fall men det är ju det bästa! Medan jag körde hem funderade jag på fem orsaker till att träningen är så bra för mig nu när jag har kommit igång ordentligt.

  • Jag är gladare. Vill ju inte erkänna att jag är en surpuppa men jag blir verkligen lättirriterad över onödiga saker.
  • Min kropp är redan nu mycket starkare och piggare. Ryggen blir inte lika lätt sjuk.
  • Jag kan ha min egen personliga karaoke vägen dit och tillbaka. Kan skråla Let It Goooooooooooooo eller Mumford and Sons för fullt för mig själv. Oh yes.
  • Jag får egentid. För mig är det inte så stor skillnad om den tiden består av soffhäng, matbutiken eller träning, egentid är alltid egentid.