Om sorgen som aldrig försvinner

Det är något speciellt med sorg. Den försvinner aldrig när den väl grävt en tillräckligt djup grop i ens hjärta. Den finns där och påminner om sig varje dag, allt för att en inte ska kunna glömma bort att det fattas en bit. Som om det vore möjligt att glömma.

Idag är en konstig dag. Jag är glad, för idag kommer mina brudtärnor hit för en tjejkväll och vi ska dricka skumpa, se på Mello och ha det alldeles härligt.

Men jag är också lite ledsnare än vanligt i själen, för idag är det fyra år sen jag satt vid en säng på Tyks och fick höra att det inte finns något att göra för pappa längre. Att hans kropp sagt upp allt för tidigt.

Som jag upplever mitt liv så har det mest varit tunga episoder efter varandra tills Saga kom. Ja, inte var det lätt heller med tanke på vår tunga start tillsammans men hon bringar glädje i mitt liv som ingenting förr har gjort. Men även sorg, för hon fick ju aldrig träffa sin moffa som hon nu vet är i ”himmen” tillsammans med Ines som skulle fyllt sju igår.

Så idag blir en tudelad dag. Jag tänder ljus, dricker skumpa och firar att jag fick ha en så fin pappa så länge som jag fick. Tillsammans med bästa vännerna.

 

05:00

Godmorgon! Ännu en morgon då lillis gnällde vid fem för att hon hade satt sig upp mot spjälorna och inte kom ner igen. Fjärde morgonen i rad. Alltid klockan fem. Förstår inte varför? Hon har sovit dåligt hela veckan, stackarn. Inte heller idag lyckades jag somna om efteråt, instinktivt visste jag att klockan var fem och då hann ju hjärnan kicka igång. Stört omöjligt att somna efter att tankarna börjat rulla.

Idag fyller Sambon (eller Fästmannen som några tycker han borde kallas här) 30 år. I 6 år av de 30 har jag fått vara hans närmaste, hans ”person” (Ni som tittar på Grey’s Anatomy vet). Han är den jag berättar allt för och den jag längtar efter varje dag.

teneriffa_21

Strong-minded is the new skinny

Ibland läser jag blogginlägg av andra människor som är skrivna från hjärtat och tänker på hur starka de är.

Jag brukar ju själv också skriva ganska rakt från hjärtat nu som då, men samtidigt är jag alltid lite rädd för vad folk ska tänka. Men å andra sidan – vem av oss har inte problem vi går och bär på? För mig är det lättast att skriva ner dem på bloggen.

En tid nu har jag verkligen känt mig helt fruktansvärt stressad. Visst är vårdledigheten helt underbar och jag hade aldrig bytt bort att vara hemma med Saga men ibland drar stressen bara över en. I morse fick jag en känsla i kroppen som gjorde att jag spurtade ut i kylan i pyjamas för att andas djupt. Den känslan har jag inte känt sen tiden före jag fick mina stressrelaterade epilepsi-attacker i lågstadiet. Det är verkligen ett tecken på att varva ner och sluta kräva så mycket av mig själv med andra ord.

Ibland funderar jag på hur det känns att gå in i väggen. Jag är inte nära på där ännu, men jag håller det i bakhuvudet ibland när jag har svårt att varva ner. Varje kväll efter Sagas läggdags ligger jag på soffan fast huset är kaos och det finns massor att göra. Varje kväll börjar jag höra pulsen i öronen så högt att jag knappt hör tvn eller mina egna tankar längre. Det tar jag också som ett tecken på stressad kropp, för läkaren hittade inget fel, utom en sned näsa på insidan, vilket jag inte tror kan börja påverka sånt nu plötsligt. Visst föreslog hon operation men vem har tid med sånt? Vem vet om det ens hjälper för bultandet? Nej, jag försöker ta det lugnt istället. Till en början åtminstone.

Det känns som att mitt nya motto just nu är detta nedan.

strongminded

Nu menar jag I N T E att de som går in i väggen eller känner sig svaga är omoderna eller dåliga på något sätt. Nej, jag känner bara att detta ovan är det jag och så många andra kämpar för just nu. Var och varannan människa jag känner mår riktigt dåligt just nu och har svårt att acceptera att man får ta det lugnt och tacka nej. Stora kramar till er som känner igen er.

För det är ju okej att varva ner, vet jag. Jag vet också att många av er också kämpar med att godkänna det för egen del! Det måste ju vara bra för kropp och själ att bara ligga på soffan ibland. (Eller varje kväll för den delen, om man ändå har kämpat hela dagen!) Speciellt nu när hösten är här och vintern kommer. Tänd några ljus, gräv fram en bra bok och bädda in dig i soffan under en filt. Drick en kopp te. Eller titta  på din favoritfilm, lägg på en ansiktsmask och ät popcorn. Att lacka naglarna kan vara konstigt terapeutiskt ibland. Den här veckan har jag fixat nåt smått och gott att äta varje kväll, ett tips är detta nedan.

Du behöver 

  • mysli, hemgjort eller köpt, riktigt hur du vill och orkar
  • söt smoothie (min innehåller banan, jordgubbspuré, röda vinbär, lite spenat och turkisk jogurt)
  • turkisk jogurt
  • bananskivor

Bara att lägga i våningar i ett glas. Jag la mysli underst, sen jogurt, banan, smoothie och lite mysli överst som dekoration. Smarrigt!

_MG_9028.jpg _MG_9028.jpg

Slutligen hoppas jag att ingen missförstår mitt inlägg och tar det negativt, det är mest för att intala mig själv också att det är helt okej att bara slöa på kvällen. Har ni fantastiska tips för att slappna av så dela gärna med er så vi andra får ta del av dem!

Puss o kram!

Att ha en förlovningsfest

IMG_4364 IMG_4358

Igår hade vi förlovningsfest, och trots att många tyvärr inte kunde komma blev det en riktigt rolig dag och kväll! Också Saga hade sällskap av Minou och Molly, trots att hon (s0m alla andra dagar denna vecka) mest hängde i mina ben.

IMG_4370

Riktigt fina presenter fick vi också, trots att jag försökt säga åt alla att man inte ska hämta presenter haha. Saga fick lite kläder av sin momi och en fin college som jag hade önskat åt henne av hennes fammo.

Tack till alla som kom, vi är tacksamma att ni finns ❤

Om att ha lite (välbehövlig) morsvila

Hej på er! Veckoslutet kom och gick i ett huj. Som sagt var jag på kryssning med bästa vännerna och vilken kryssning sen! Om man säger så här, klockan tre på morgonen stod vi ute på däck i aktern med armarna om varandra efter en kväll på dansgolvet och såg solen gå upp, med vinden i håret och Ellie Goulding som spelades i högtalarna. Vilken känsla! Femtiden var vi tillbaka i hytten och i säng. En var inte precis utvilad på frukosten. Vi kunde kanske ha sovit istället.

Nedan kan ni se lite blandade bilder från vår kväll. Solnedgången var helt otrolig, som ni ser!

 

Jag passade också på att lite skämma bort mig under kryssningen, men mer om det sedan. Nu ska jag dricka kaffe och önska att jag sov lite till. Väcktes av en fluga som gick på mig, vilken Disney-klassiker det var.

Om att visa gamla bilder

Jag försöker hitta på något vettigt att skriva men det känns mest tråkigt. Det händer inte så mycket just nu, helt enkelt och jag vill inte skriva om bara vardagen. Känner ändå att jag vill ge er läsare något att läsa.

Kanske jag ska passa på att berätta lite mer om sommarstugan vår. Den ärvde min bror och jag när pappa dog (nästan 3.5 år sen och lika svåra tre bokstäver ännu). Det första jag sa var att ALLT ANNAT FÅR FARA om det måste, men stugan ska hållas. Det är där jag har mina barndomsminnen. För ni vet, det är inte bara så där att ärva. Det ska betalas en hel del också och skulder om såna finns. Jag är ju inte rädd att tala pengar men bloggen känns lite för öppet, så det får stanna där.

Men i alla fall, stugan har vi kämpat för och kämpar faktiskt än. Dessutom är halva vårt barndomshem inpressat i lilla stugan, då det lades till försäljning. Därför har ni inte sett några bilder därifrån. Förrän kanske detta veckoslut, då jag ska spackla, måla och städa lite till. Sen kanske nedrevåningen är såpass bra skick att jag kan visa en bild eller två på mitt älskade favoritstället på jorden.

Pappa brukade stå på färjan o stänga ögonen o säga att han kommer hem nu, att han kan slappna av. Jag håller med honom. Så varje gång vi åker dit finns pappa i tankarna mer än vanligt, och jag kan riktigt känna närvaron.

100_5010.JPG

Den här bilden har jag fotat på stugan, kjolen hade jag förresten sytt själv! Den där bryggan hör inte till vår stuga men jag brukar sitta på den o fundera ganska ofta, sakna, drömma, önska. På bilden är jag nästan 10 år yngre än idag, men liknande hår hade jag tydligen då också.

_MG_3287.jpg

Kära pappa och kära sambon på färjan.

IMG_20140725_160850.jpg

Här ser man lite av stugan o gäststugan! Men mest mina bruna ben hehe. Detta är år 2014. Marken lutade så poolen lutade så vi måste sätta en skiva på sidan för att hålla den rak, mycket glamouröst. Här hade jag långsemester första gången och det var sommarens varmaste veckor, jag njöt som aldrig förr.

Se nu så lycklig jag är på stugan! Snaaaart får jag fa dit! O Sagas första gång som hon faktiskt förstår nånting, senast hon var där blev det blöjkatastrof ända upp till nacken o då var vattnet inte kopplat än. Mysigt och avslappnande, hahaha! 2014 är året för dessa bilder. Och på tal om 2014….

Se så lycklig jag är till höger! Vi skulle på Sagas kusins dop och hade precis fått veta att Saga var på väg. Till vänster bild från vårt tidiga ultra (pga blödningar), i v7+6. Ojoj. Alla tiders. Nu börjar det här inlägget spåra ur lite så jag slutar här!

 

Om ett Pinterest-bröllop

Jag måste berätta nånting som säkert skulle göra Sambon lite tokig just nu, men varje morgon medan jag dricker morgonkaffet hänger jag på Pinterest och kollar bröllopsinspiration. Jaaaaaaaaa vi har ju tänkt gifta oss först om två år men det är ju så roligt framför allt att kolla bilder, fundera, planera, vara förväntansfull. En av mina bästa vänner gifte sig i januari och jag tyckte det var sååå roligt att få vara med om den dagen. Svärfar gifte sig förra veckoslutet och det var så fint. Det är inte som om jag vore nån Bridezilla redo att hugga i första bästa man för att gifta mig, utan jag älskar att ha fester och att planera dem. Älskar att se hur planerna går i lås och det blir som man tänkt sig.

Nedan kommer ett plock från min bröllis-mapp på Pinterest.

wedding reception idea; Nessa K Photography: 6 Ways to Host the Ultimate Engagement Party - Inspired By This:
Man kan ju alltid drömma om bilden ovan. Jag känner att det vore galenskap att lägga ut en enorm summa pengar på en dag, så så långt det går kommer vi att fixa själva. Klart att det lätt ändå blir en stor summa men då kan man i alla fall tänka att man gjort det man kunde för att inte spräcka alla tiders budgeter.

Love these farmtables with the simple tablesetting and the lights! Perfect for a farmtheme or rustic wedding:
Simple decorations:

En grej jag redan nu funderar mycket på är hur pappa inte kommer vara där. Han kommer inte gå med mig ner för gången, han kommer inte hålla ett tårfyllt tal. Det kommer alldeles säkert att finnas i bakhuvudet hela dagen tyvärr. Usch att man kan sakna så.

Mason Jar Flotating Candles/ Flowers w/brown and t. blue gems /Center Pieces: Candles on barn wood - minimalism & romance in one! #cedarwoodweddings Wood and White :: Cedarwood Style Inspiration | Cedarwood Weddings: