Om epiduralen sju veckor senare

_MG_6208 _MG_6212Godmorgon på er! Vilket fult väder vi har fått idag. Bilderna ovan är fotade igår, idag äter jag turkisk jogurt ur en kopp och dricker kaffe ur en annan kopp. Lite småtråkigt men lätt att äta med en hand vid behov, Saga somnade efter maten men jag tror inte hon sover så länge….

Idag har vi inga planer egentligen men jag tror att vi far in till Ekenäs för en långpromenad (om det inte börjar regna) o så ska vi köpa mat och mull. Om jag hinner ska jag under veckan plantera lite örter i min nya odlingslåda som jag köpte i helgen. Dessutom hade de -15% på alla trädgårdsgrejer igår i Kodin Terra så köpte en stor kruka till min morsdagsros också.

Förresten, en sak jag har tänkt fråga er fina, fina läsare om som alltid orkar ta er tid att svara på mina frågor – Har nån av er upplevt att nån del av kroppen känts domnad efter förlossningen? Jag antar att det beror på epiduralen men på vänstra sidan av höften känns det ofta väldigt domnat och lite pirrigt, mera sällan nu men fortfarande ibland. Intressant känsla för jag känner ju nog smärta om jag trycker in en nagel eller så för att testa, men ändå riktigt domnat på nåt sätt.

Annonser

Jobbigt

Alltså idag har varit en jobbig dag. Saga har… ja, jag vet inte. Haft fnatt. Kanske varit övertrött, för sovit har hon inte. Istället har hon gråtit o varit ledsen o arg. Så det betyder att jag också har gråtit. Livet som mamma åt en nyfödd är inte en dans på rosor alla dagar! Nu är hon med Sambon hos hans kompis. Skönt. Jag borde passa på att vila nu men har så svårt att slappna av då jag vet att tvätten borde hängas o en massa högar väntar på att tvättas… Suck.

Ja, o så hade jag eftergranskning idag. Efter att man fött barn blöder man ju ganska länge, men mina blödningar slutade ett par veckor sen. Tills idag. Gynekologen rotade runt med nåt verktyg så det gjorde skitont(!!!!) o då blödde det plötsligt igen. O hon ba, nästan triumferande kändes det ”Du blöder nog ännu”. Jaha. Inte förrän idag men okej. Kiva.

Suck suck suck. Idag är en jobbig dag.

Förlossningen del 3

Här finner du del 1 och del 2.

När jag vaknade tre timmar senare skakade jag fortfarande och det slutade inte på ett par timmar till. Jag låg som enda patient i det äldre uppvaket på sjukhuset med läkare och två sköterskor som inte fick lämna min sida. Jag hade sammanlagt förlorat 4.2 liter blod. Två droppställningar proppfulla med dropp stod på var sida om sängen och det enda jag kunde tänka på var hur törstig jag var. Fick några ynka droppar vatten. Jag kunde knappt tänka på Sam och babyn för att jag var så törstig. Jag befann mig mest mellan sömn och vakenhet de första timmarna, klockan var fyra på natten då jag vaknade.

Under tiden på uppvaket kom man och klämde mig på magen varje kvart för att kolla om det blödde för mycket, läkare kom och gick o pratade med sköterskorna, mediciner byttes ut och diskuterades, ingen visste riktigt vad som hade hänt. Ingen diagnos finns ännu heller, orsaken till blödningen hittades aldrig. Troligen var det på grund av att livmodern inte drog ihop sig när moderkakan lossnade, vilket i stort sett betydde öppna blodådror i magen. Nu hade jag en ballong isatt för att hålla blödningen i skick. Sjutiden blödde jag igen lite för mycket för att vara okej men som tur gick det om sen, det berodde troligen på att ett dropp hade tagit slut en stund tidigare och bytts ut till ett nytt.

Allt är mest en dimma från de första vakna timmarna efter förlossningen. Det jag mest minns är min pärontrip som jag fick dricka en klunk av lite nu som då.

Klockan åtta fick jag en telefon i handen o likaså min älskade sambo uppe i vårt rum. Jag fick veta att han o babyn mådde bra, förutom att de inte hade informerat honom om nånting! Han hade bara antagit att det hade gått bra eftersom ingen hade hämtat dåliga nyheter. Kan bara tänka mig hur det måste ha känts för honom. Själv var jag ju nersövd och sen så borta att jag inte riktigt kunde oroa mig. Minns att jag sa åt en av läkarna som frågade hur jag mådde ”Ja, jag har ju öppnat ögonen igen så det är bra” och skrattade efteråt. Mindre kul så här i efterhand.

Efter att ha pratat i telefon flyttades jag till det nyare uppvaket, några dropp togs bort och en stund senare kom älskade sambon och babyn ner till mig på besök. Nu fick jag veta att hon var 54 cm lång och vägde 4.2 kg vid födseln. Jag fick henne i famnen o hon fick sina första droppar mjölk av mig. Älskade gryn! Jag kunde äntligen slappna av och somna lite efter deras besök. Sakta men säkert tog mediciner slut och några kanyler plockades bort en efter en.

Nu kom läkaren med ett par timmars mellanrum och tömde ut vätska från ballongen, och tvåtiden kom pappa och baby ner igen på besök. Då tömdes det sista ut och sen fick jag äntligen bort alla kanyler från höger arm. Några dropp lämnades kvar i vänster ännu, och sen kördes jag tillbaka upp till vårt familjerum. SÅ skön känsla. Fick dricka! Fick mat! Jag hade ju inte ätit på ett dygn så det var helt himmelskt, trots att jag inte orkade med mer än en jogurt.

_MG_4033

Jag tror att jag avslutar berättelsen här. Efter detta började vi sakta lära känna varandra, jag o Sam och Saga. ❤_MG_4054

Förlossningen del 1

Det här är ingen vacker förlossningsberättelse åtminstone i mina ögon, så om du är känslig råder jag dig att inte läsa. Inte heller om du är gravid just nu.

Klockan 20.30 ungefär på tisdag kväll kände jag plötsligt hur vattnet började sippra. Sprang iväg till badrummet men eftersom det var så lite tänkte jag inte desto mer på det. Visste ju inte om det var fostervatten eller inte! 00.30 var det fortfarande lite men regelbundet så blev riktigt glad! Så här passligt dagen före igångsättning tänkte hen alltså komma ut?! Två timmar senare var jag uppe igen, nu hade jag dessutom en blödning. Definitivt nånting på g, tänkte jag.

Nå, jag sov ju knappt en blund på hela natten, kl 6 ringde sambons klocka o då steg också jag upp för att ringa till BB o fråga om råd när inga värkar ännu hade kommit. Jag fick rådet att hålla koll på babyns rörelser samt ringa tillbaka om det började blöda mer. Om inget hade hänt förrän på kvällen skulle vi åka in på koll.

Samma kväll åkte vi in, 24 timmar efter att vattnet gick, och eftersom allt var bra skickade de hem oss igen för att sova en sista natt innan igångsättning på torsdag morgon. Det blev en kort natt för min del, sover aldrig bra då man väntar på nåt och vad är väl större än att ens barn ska födas nästa dag?

Den 23.4 kl 8.40 befann vi oss på förlossningsavdelningen med fjärilar i magen, det togs kurva och jag fick en timme tid att tassa omkring i lugn o ro för sista gången före droppet skulle sättas. Först kl 14 fick jag oxytocin-dropp för att sätta igång allt. Nervöst värre!

Före droppet sattes var jag redan öppen 3 cm om jag minns rätt, så det var ju en bra start. När barnmorskan tyckte att mina värkar kunde kallas kraftiga kände jag mest en för mig normal mensvärk, vilket i och för sig är ganska smärtsamt men nånting jag är van med. Då minns jag att jag tänkte ”wow, om det här är kraftiga värkar klarar jag det här galant!” Bah. Värre blev det.

Det jag dock inte tyckte var lika bekvämt var känslan av att vilja krysta redan före vi ens flyttades till förlossningssalen. Alltså helt grymt starkt. Riktigt, riktigt obehagligt och ingen verkade förstå hur jag kände, de tyckte mest jag skulle ”flåsa med känslan” för att översätta det fint från finska. Själv var jag orolig och undrade om inte det kunde skada barnet då det inte gick att hålla emot.

Ungefär kl 19 flyttade vi över till förlossningssalen där jag först fick lustgas, vilket jag inte alls gillade. Dessutom lade sköterskan styrkan på väldigt lågt, så det enda som hände var att jag blev grymt yr i huvudet. Eftersom vattnet hade gått så länge sen fick jag inte bada, det enda jag hade planerat inför förlossningen. En stund senare bad jag om epidural för värkarna blev snabbt starkare. Hastigt och lustigt sattes den, jag hade dock svårt att vara stilla pga den starka känslan av att vilja krysta. I lite över en timmes tid hjälpte epiduralen jättebra, men då jag bad om mera var det redan för sent. Nu var jag öppen 8 cm och allt började gå riktigt snabbt. Lustgasen ökades på och jag hängde över sambon vid varje värk, fortfarande mest på grund av den obehagliga krystningskänslan. Huvudet var helt borta av lustgasen men den var allt jag hade för att lindra värkarna så jag pinade på med den ändå.

Kl 22.55 var jag helt öppen och det var dags att börja krysta. Äntligen! Jag tänkte att nu gör vi det här hastigt och duktigt så är hon här sen. Men det gick inte riktigt så.

Tack igen

Tack igen alla ni fina som peppar och skickar ork åt mig! Utan er hade jag nog tynat bort i deppighet redan länge sen. Idag var vi på övertidskoll, och tyvärr är vi nu hemma igen, trots att jag frågade om inte dom kan lägga igång det redan nu. Nej, eftersom både bebis och mamma mår så bra (förutom högt blodtryck) så såg de ingen orsak till att göra det ännu. Dessutom var kroppen inte särskilt mogen heller så jag får vackert vänta till torsdagen. Ca 4,2 kg väger bebis just nu så som tur inte så hemskt mycket i alla fall, det är något som har oroat mig.

Ja, nu försöker vi tänka ”Bara en hel dag till, bara en hel dag” men jag fick nog kämpa emot tårarna när vi skulle gå till bilen o hem igen.

Eftersom jag naturligtvis inte kunde sova alls inatt så tänker jag nu ta en tupplur o sen se vad jag hittar på. Kanske åka in till Ekenäs för en promenad i solen? Här är underbart vårväder idag, +12, strålande sol och knappt nån blåst alls. S K Ö N T.

Ingen baby ännu heller

Nu börjar det här bli en riktig gnällblogg o jag ber om ursäkt för det! Hoppeligen kommer bebis snart o då ska jag vara en glad människa igen! Men just nu tär det helt sjukt på mitt psyke att bara gå och vänta. Hade liksom inte alls förväntat mig att känna så här kraftigt bara för att det beräknade datumet passerade. Idag är dock en bättre dag, för jag vet att om mindre än 24 timmar så ska vi på övertidskoll och då hoppas jag faktiskt att det läggs igång, trots att det lär ska göra så mycket mer ont och vara så mycket mer intensivt. Men tänker att det gör ju ont ändå! 

Idag är det vecka 41+3, alltså 10 dagar över tiden, och jag börjar verkligen känna mig lite som att baby aldrig kommer. Har aldrig förstått folk som säger så men man förstår verkligen inte förrän man själv sitter där o väntar. Jag hade ju kunnat göra fast vad de senaste veckorna men vem vågar väl utmana ödet på så sätt när man är i slutet av graviditeten och dessutom på övertid?

Med tanke på övertidskollen så tänker jag försöka städa huset riktigt tiptop idag, om inte annat kanske det lägger igång nåt! Haha… Nej jag har nog gett upp tanken nu på att det kommer igång av sig själv. Men skönt att sen få komma hem till ett nystädat hem med nybakad baby ❤

BB-väskan

Istället för att klaga på v 41+1 idag tänkte jag göra ett inlägg på vad vi har i BB-väskan! Nu tycker jag det känns helt okej, som om det inte är något jätteonödigt med. Det sägs ju att man känner igen förstföderskor på packningen! Kan inte låta bli att undra över om man märker det på vår lista.

  • Necessär med schampo, balsam, läppomada, ansiktstvätt & -kräm, tandborste & -kräm…
  • Hårborste, en massa hårband o -spännen. Ingen vill väl föda barn med en massa hår i ansiktet!
  • En supermjuk stor cardigan att mysa i om sjukhus-rocken känns otrevlig nån dag
  • Snacks & en energidricka (som jag knappast ändå vill ha)
  • Telefon, tab, kamera + 2x extra akku samt laddare till allt
  • En bok, inredningstidning och en korsordstidning. Jag är en mommo inombords och älskar att lösa korsord! Måste bara packa ner en penna ännu.
  • En filt, snuttefilt och mjukiskanin åt baby!
  • 2 tuttar (nappar) som jag ändå inte tror kommer behövas, det rekommenderas ju inte så tidigt, men vill ha med såna som vi vill använda ifall de behövs. Hellre så än att de på BB ger en annorlunda än de vi har hemma o så duger inget annat mer.
  • 2 mjuka amningsbh:ar från Boob Design
  • Stora bindor
  • Tofflor åt både mig o blivande pappa 🙂
  • Byteskläder åt blivande pappa ❤
  • Ipod

Kläder åt mig o baby för hemkomsten får vänta hemma än så länge, räknar med att min kära sambo inte orkar sitta på ett rum i tre dagar ändå så han får åka efter dem sen då de behövs 🙂 Allt på listan ryms i vår skötväska (en helt vanlig stor väska från H&M), förutom sambons kläder men där räknar jag med att han får dra på sig mjukisbyxor, t-skjorta och tröja då vi åker, o så tar vi med ombyten i en liten väska.

IMG_2673_MG_3847

Det jag ännu funderar på är ifall jag borde köpa bröstvårtsskydd, mjölkuppsamlare och en bra kräm för eventuella sårigheter, eller finns det på BB vid behov? (Bröstvårtsskydd, ordet jag aldrig trodde jag skulle skriva i min blogg, haha!)

Är det något vi borde lägga till? Moderskapskortet och plånbok med ID är ju så klart också med.