Att ha en 10 poängs förlossning

Förra veckan kom hon ju, vår lillasyster kanin. På måndagen den 21.9 träffade jag en läkare på mödrapolin i Lojo för att få tid till igångsättning. På samma gång så gjordes en inre undersökning och enligt mitt önskemål fick hon ta i lite med hårdhandskarna för att eventuellt mogna upp allting. Då var jag 1 cm öppen och allt började vara lite på den mogna sidan, dock var livmoderhalsen normallång ännu så jag funderade inte så mycket på det. Samma dag började en liten blödning men antog att det var slemhinnorna som fått ett litet sår. Det visade sig sen antagligen vara slemproppen för blödningen fortsatte hela tiden. På tisdagen hade jag några små sammandragningar, så pass att jag vaknade två gånger av dem natten mellan tisdag och onsdag, men jag funderade inte desto mer på det.

På onsdagen åkte Saga till dagis normalt och under dagen drack jag hallonbladste, skumpade på pilatesbollen, vilade och städade, med en konstant irritation som kompanjon. Nu som då kände jag sammandragningar men fattade av nån anledning inte det då, de började högst uppe i livmodern som riktigta värkar gör, men jag tolkade det som att babyn rörde sig.

IMG_20200922_163318_001//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

När jag hämtade Saga på eftermiddagen så blev vi utomhus då vädret var så fint, och jag började känna kraftigare värkar hela tiden men förstod fortfarande inte att det verkligen var det. Min ljuvliga omtänksamma femåring drog fram två stolar och ett bord ute så jag skulle orka sitta där med henne, så jag satte mig ner, bara för att stiga upp en stund senare o gå iväg o luta o andas. Då klarade jag inte av att prata, och då började jag också klocka värkarna, mest för att det var kul att få göra det den här gången. Klockan var runt 16 och då kom de med 2-12 minuters mellanrum men krävde ordentlig koncentration att ta sig igenom.

Till sist gick jag in o la mig ner, skickade åt mannen att vara hemma senast kl 17, medan Saga blev ute o leka en stund till. När han kom hem såg Saga på barnprogram och jag stod i duschen och hängde och sa åt honom att packa sin väska, fortfarande med tanken att vi bara åker in på kontroll så att jag inte behöver fundera. Sagt och gjort, jag ringde till Lojo BB o sa att vi kommer in medan mannen ringde barnvakt åt Saga. Då ville vi inte berätta åt henne att vi skulle till BB utan vi sa bara att hon skulle få åka till sin fammo på övernattning, ifall att vi skulle hamna komma hem igen.

Jag kände mig ganska lugn och var ganska tyst mellan värkarna som sakta kom tätare, men i bilen började det bli outhärdligt och jag hade riktigt svårt att vara. Väl framme på BB var jag 3 cm öppen och vi fick rådet att gå på en promenad och komma tillbaka senast kl 21. Då var klockan 19.30. 40 minuter senare kom vi tillbaka då jag hade värkar som nästan aldrig pausade, och på 40 minuter hade jag tagit mig till bilen och tillbaka.

5 cm öppen och iväg till förlossningssalen.

Då blev jag så peppad att jag klarade av att gå hela vägen dit utan att stanna mer än en gång, visserligen var det ca 20 meter att gå. Väl i salen tappades ett bad upp och jag fick lägga mig där och kunde njuta av värklöshet en liten stund. Sen blev allting så starkt att jag bara vred mig och verkligen ville dö där en stund trots lustgasen. Mannen konstaterade att han inte mindes att jag haft så här ont alls under Sagas förlossning, och inte jag heller ärligt talat. Efter en löjligt kort stund började jag känna krystvärkar men eftersom jag kände dem med Saga i flera timmar innan jag var helt öppen så ignorerade jag de två första där i badet och försökte ta mig igenom dem med andningen. Sen måste jag pina upp mig, slapp ut på golvet tills nästa krystvärk kom, och barnmorskan bad mig genast gå till sängen för kontroll.

Jag hade tänkt föda sittande på en pall eller eventuellt på alla fyra, men när jag väl tagit mig till sängen så var jag helt öppen och huvudet syntes redan, så det var bara att bli kvar som jag låg då jag verkligen inte klarade av att ändra ställning längre. Istället för att få epidural som jag hade hoppats, så var det dags att föda. Undra på de vansinniga värkarna då det hade gått från 5 cm till 10 på lite över en timme. Det togs hål på vattnet och sen började jag jobba på att få ut henne.

IMG_20200930_202449_371//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Att föda utan smärtlindring var inte på något vis skönt och jag kan garantera att rummen brevid hade stor chans att höra mig, men med ögonen fast och aktivt lugnande av mig själv inombords så gick det riktigt bra, fast jag först höll på att få total panik när jag insåg att hon måste födas just nu och det inte finns nån chans till smärtlindring längre då jag just hade ställt in mig på det. Jag minns att jag tänkte att jag inte kan öppna ögonen för då kommer jag att vara utanför min bubbla och då gör det mer ont. Så jag lyssnade på barnmorskan, fokuserade på att andas, hörde på musiken som spelade och försökte hålla mig lugn och lyssna på kroppen. 13 minuter senare föddes hon och den lättnaden var ju verkligen helt sjuk. En stund senare kom moderkakan och den känslan var nästan ännu bättre, för den kom ut perfekt och likaså hinnorna, som förra gången var orsaken till min massiva blödning.

IMG_20200924_052518_682//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Den här gången fick jag upp babyn genast och fick hålla henne kvar där. Ingen extra personal behövdes, inget blod speglades tillbaka åt mig i taklampan och jag blödde bara 635 ml vilket är lite mer än normalt men ändå så otroligt lite jämfört med förra gången. Vår gemensamma historia startade på ett helt annat sätt och den här gången gråter jag av glädje och inte av trauma när jag tänker på förlossningen. Jag kunde gå själv till mitt rum och jag kunde lämnas ensam där med babyn utan att någon behövde vara rädd för mitt liv.

Vi blev kvar på BB till söndagen, då damens socker droppade lite väl mycket på det sista blodprovet och hon behövde sockerlösning för att må bättre. Under tiden där lärde vi känna varandra i lugn och ro och lärde oss amma med hjälp av Lojo BB:s fantastiska personal som hjälpte, visade, tipsade och hämtade allt man kunde tänkas behöva. Med lite tilläggsmjölk på så har amningen börjat stabiliseras och som det nu ser ut så funkar den riktigt bra. Tänk att till och med det fungerade den här gången.

IMG_20200927_162028_037//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Jag fick min revansch. 20.26 skrevs jag in och 22.26 är hon född, vår perfekta lilla lillasyster som gjorde mig hel igen. En 47 cm lång och 2,9 kg högt älskad dam. 10 poäng.

_MG_8661//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Kallad till koll på BB

Idag går jag in i vecka 37 (36+0) och nu börjar det ju verkligen närma sig. Om en vecka har jag besök till mödrapolin igen och då får jag ett datum för igångsättning! Ska bli intressant att se om de godkänner min plan eller om det blir enligt deras önskemål på BB. Igår besökte mannen och jag BB sent på kvällen då jag misstänkte att vattnet börjat droppa, men så var inte fallet. Synd samtidigt, för det verkade vara väldigt lugnt där just då! Men bra för bebisen förstås att få växa till sig ännu. Nästa måndag räknas hon som fullgången då det är gravidvecka 37+0.

Något positivt med att vi åkte dit ”i onödan” igår och kom hem vid midnatt var att jag sen sov en hel natt för första gången på flera månader, så det var skönt! Lyx att vakna och se klockan vara nästan nio istället för det vanliga tre, jag kände mig verkligen som en ny människa. Nu på eftermiddagen har ju tröttheten kommit ikapp igen men det var ändå skönt att slippa vara slut genast från morgonen.

Det andra positiva med att det inte var fostervatten är att det känns som att hela huset är lite upp och ner nu igen, så nu hinner jag ännu pyssla färdigt i lugn och ro, bädda babysängen och så vidare.

Det mest positiva med att vi åkte in var ändå att Saga nu fick öva lite på hur det blir sen när bebisen påriktigt är på kommande. Det var många känslor inblandade igår efter att jag sa att hon får åka iväg till sin faffa övernatten för att mamma ska på koll, så tror det var bra för henne att få en liten övning som resulterade i att mamma ändå kom efter från dagis nästa dag. Min stora lilla flicka som ska bli storasyster ❤

Nu ska jag fortsätta reda upp i köket och sen koka lite hallonbladste innan det är dags att fixa middag… Dagarna går så fort men ändå så långsamt!

Sjukstuga och förlossningsfunderingar

Sen jag fick veta att jag enligt mina önskemål blir igångsatt om jag så vill, så har förlossningen snurrat mycket i mina tankar, vilket ju är naturligt. Idag är det redan vecka 35 och jag har börjat dricka hallonbladste lite så där sakta mak. Mamma hämta hit ett ämbar med hallonblad från min mormors trädgård så de har jag torkat och pressat ner i en burk. Jag googlar förlossningar och igångsättningsmetoder och tips och trix för att förbereda kroppen så mycket som möjligt innan. Det ideala vore för mig att det skulle sätta igång i vecka 38, av sig själv, men jag är skeptisk till att det händer trots att jag verkligen känner att kroppen vet bättre den här gången.

Tack för alla era kommentarer och berättelser som ni delat med er av både här, på Facebook och på Instagram. Jag har läst dem alla ❤ Nu tror jag att jag har kommit på en bra plan för just mig, som, bara den godkänns av läkarna, känns trygg. Det får vi se sen i slutet av september. Fram tills dess hinner jag fundera ännu och ändra mig om så känns. Ja, eller jag får ju så klart ändra mig ännu när som helst, om det känns så. Men det här känns som en bra plan just nu.

Idag hänger Saga och jag hemma på tumis då hon har fått snuva. Som tur behöver man inte testas för covid19 genast längre, så vi behöver inte åka iväg och köa med henne förrän om det mot förmodan skulle bli värre och hon skulle drabbas av andningssvårigheter och hög feber. Jag hoppas att hon är frisk senast på onsdagen så hinner hon lite leka av sig på dagis denna vecka också. Jag är inte helt i skick för att vara rolig lektant en hel vecka just nu som ni vet.

På tal om det så är det något otroligt hur introvert jag blir i dessa veckor. Jag har antagligen skrivit om det tidigare men det bara ökar. Vill inte att man rör i mig, vill vara ensam med mina tankar, längtar efter mina lediga stunder som jag får ligga i soffan, se på tv och göra ingenting. Ingen som pratar med mig, ingen som kräver nånting eller behöver nånting. Bara bebisen och jag.

Men idag ska jag försöka njuta av att med gott samvete mest bara ligga o se på barnfilmer på tv med Saga. Funderar på att ladda ner SF Kids för en månad åt henne så hon (mest jag!) kan kolla på ljuvliga Astrid Lindgren-filmer…

Datum för igångsättning

Jag vet ju att man inte får säga så här, men åååh så skönt att det är kallare väder! Ju äldre jag blir desto mer inser jag att hösten är min tid. Luften känns krispig och jag kan gå ut i mer än fem minuter åt gången utan att svälla upp. Så så så skönt. Fast solen skiner så går det att vara ute, det har känts lite synd att missa en del av sommaren pga värmen, när det nu en gång var varmt.

I september 2018 njöt maken o jag av dessa vyer i Kroatien. Tur att vi åkte då!

Idag är det ju fredag igen tydligen och Saga o jag ska ta det lugnt, förutom ett litet butiksbesök för att köpa fredagssnask, om jag orkar. Jag måste verkligen börja lära mig att inte pusha kroppen just nu för det straffar sig under natten och senast följande dag. I förrgår fick jag ett ryck efter mitt läkarbesök till Lojo och dammsög och plockade undan i vardagsrum och kök, så igår hade jag ju så klart mera ont än annars hela dagen. Så på kvällen igår var jag helt däckad och gick sen i säng halv tio. Vaknade cirka 4923 gånger av värk, och 2 gånger av ett stycke katt som sov fast i min rygg och därmed höjde min kroppstemperatur med 95 grader så där i genomsnitt.

Mamma var här på besök över dagen och hämtade med sig äppelsaft och hallonblad, mums! Sen fick hon leka städerska åt sitt arma barn som blir tokigt i detta kaos, så nu är golven i övriga rum också ganska rena. Till och med Saga hjälpte gärna till, hon brukar vara hjälpsam men oftast involverar det rätt mycket tjat från min sida och gnäll från hennes. Jag mutade henne att ge katterna mat med ett superblankt 20-cents mynt som jag hade fått här om dagen, vanligtvis ger hon mat snällt men igår krävdes det lite övertalning. Tänkte bara berätta det.

Idag blir det mannens tur att städa det jag pekar på, hurra så kul för honom! Jag vet inte hur det funkar hos er men hos oss jobbar han mycket mer vilket tyvärr innebär att åtminstone jag lätt faller i en s.k. kvinnofälla och gör allt hushållsarbete, inte utan gnäll och verkligen inte med glädje kan jag ju säga men i alla fall. Just nu kan jag ju inte göra det men det är så otroligt svårt att be om hjälp. Innan ni skriker till om att jag inte ska behöva be om hjälp då vi ändå är två vuxna i vårt hem så kan jag ju berätta att det sommartid är ganska få timmar per dygn jag över huvudtaget ser min man hemma så tycker han är rätt förlåten.

Jag vill i alla fall att det är städat för att själv kunna slappna av bättre. Var ju som sagt på läkarkoll i veckan där allt såg slutet och fint ut för att vara vecka 34 och ju mer förlossningen närmar sig, desto mer vill jag kunna slappna av, dricka hallonbladste och tvätta fönster, så att kroppen kanske snabbt mognar till att lägga igång förlossningen av sig själv och jag slipper bli igångsatt.

På nästa besök i september bokar vi nämligen en tid för igångsättning om jag då fortsättningsvis vill det. Ju mer det närmar sig, desto mer osäker blir jag. Vad har ni blivit igångsatta med, i vilka veckor och varför, och hur gick det? Jag har redan läst skräckhistorier, är ju själv en för tusan, så bring it on bara!

Snart har vi en sån här igen ❤

Fram tills slutet av september ska jag alltså försöka tända mina nya ljus, slappna av i axlarna som annars ofta når öronen, acceptera att livet är lite väl orörligt just nu, njuta av att jag har tid, göra det jag tycker är roligt, kolla på alla klyschiga filmer jag hittar på Netflix, äta gott, dricka te, skumpa på jumppaboll. Klä mig bekvämt, ladda upp med dynor i soffan och njuta av den ovanliga vardagen som varit mitt liv år 2020, året då jag äntligen blev gravid, året då hela världen stannade upp, året då jag har varit ledig nästan hela tiden. Jag ska också försöka att inte fastna i negativitet som jag så lätt gör annars.

Det blir nog bra det här!

Tankar i vecka 33

Det är visst onsdag idag, va? Jag lever i nån slags liten sluten bubbla just nu och det enda som håller mig någorlunda i tempo är att Saga är på dagis måndag, tisdag och onsdag. Annars är alla dagar ganska lika, fast jag denna vecka faktiskt har haft program alla dagar hittills, så nu är jag helt slut och sönder i kroppen men det ska jag väl överleva. 6,5 veckor kvar till beräknat nu! Få se om jag hamnar mitt i den andra covid-vågen när jag ska föda.

I måndags åkte jag ensam till Ikea och Mylly för att handla det sista jag behöver inför bebbens ankomst, och där råkade jag också snubbla över en ny bäddmadrass på rabatt, ibland har man tur! Vår gamla bra bäddmadrass blev förstörd av en katt för ett par år sen, så pass att vi inte kunde hålla den längre, så sen dess har vi sovit på en tunn billig från Jysk som glider runt varje natt. Annars har det inte stört men nu i åttonde månaden då varje natt annars också är något av en plågoshow så kommer det bli skönt att sängen hålls på plats ordentligt. Nöjd o glad åkte jag vidare med allt jag hade på min lista och efter vad som kändes som ett halvt maratonlopp. Det var såå skönt att kunna gå ensam, för min takt är ju minst sagt långsam just nu och att då samtidigt behöva underhålla en femåring är inte helt idealt.

I Mylly tvingades jag sen tyvärr välja vilka butiker jag kunde gå till, t.ex. Prisma fick jag skippa helt för att inte gå i bitar av foglossning, men som tur ville jag mest bara köpa wetwipes därifrån så det var inget desto mer akut. Wetwipes finns ju nog här också.

På tisdagen var jag på kaffedejt hos en vän, på kvällen pysslade Saga o jag ute i trädgården i lugn o ro, o idag var jag på blodprov och så hälsade jag på på jobbet en sväng tills det hux flux var det dags att hämta Saga igen. Nu tar vi det lugnt hemma o kollar på tv, för ute är det så kvavt att jag inte kan vara där utan att svälla upp som en luftballong.

Jag har försökt planera in småsmå planer för alla dagar så att jag inte helt ska förgås av tråknad här hemma, men nu börjar det kännas som att några dagar i rad ensam bara hemma skulle göra susen för måendet. Tyvärr får jag ju vänta till nästa måndag på det, men månne inte det ska gå bra ändå! Nästa vecka ska jag igen på kontroll till Lojo, ska bli roligt att se lillis igen. Hon har verkligen börjat bli stor nu känner jag, det är inte många minuter per dag som hon inte bökar på för fullt så hela magen glider omkring. ❤

Pysselgalningen

I samarbete med Nappikauppa Punahilkka

Ni som följer mig på Instagram har fått se diverse olika handarbeten dyka upp där på sistone, då jag i och med tiden hemma drabbats av en iver att boa deluxe. Jag har sytt, virkat, pärlat, byggt det ena och det andra åt bebisen och en stor del av det jag använt har jag fått hem i samarbete med en smidig handarbetsbutik som har en massa bra speciellt till bebistiden, nämligen Nappikauppa Punahilkka. Jag hittade butiken eftersom jag tänkte laga tuttband (napp) åt bebben men ju mer jag snurrade runt där, desto mer hittade jag att testa på. Till sist skickade jag iväg en lång beställninglista som innehöll bl.a. silikonpärlor i olika färg, form och storlek, klips till tuttband, ringar av silikon, satinband, träringar, prasselplast, skallerbollar och en speldosa. En hel del som ni hör.

IMG_20200805_113619_106

På bilden ovan ser ni en virkad elefantskallra samt bitleksak, och även leksaker till lekbågen maken och jag byggde. Istället för att köpa en klassisk lekmatta ville jag köpa endast en mjuk matta med lite tjockare fyllning och bygga en egen ställning. Till leksakerna har jag använt dubbelt satinband som jag bränt ändarna lätt på, som sen går att klistra ihop. Det blir väldigt hållbart, så att babyn inte kan slita av det och få pärlor i halsen. Så klart ska lekarna ändå övervakas! Sen har jag använt fiskelina för att kunna trä pärlorna på det dubbla bandet. Jag beställde en elefantbitleksak från butiken, och den ljusblå bollen ni ser längst innehåller också en skallerboll, och så har jag ännu sytt en prasslig leksak till det tredje bandet som inte är med på bild. Prasselplasten var en ny grej för mig, har visserligen aldrig spekulerat i varifrån prassliga babyleksaker kommer men i alla fall.

IMG_20200805_113619_110

En speldosa har jag som sagt också sytt. Först sydde jag ett enkelt moln, med lite satinband högst upp som på insidan har längre ändor. Efteråt broderade jag på ansiktet. I satinbandet på insidan fäste jag sen speldosan som är en enkel sak i form av en fyrkant med ett upphängningshål och dragsnöre. Fyllde den med lite fluff och sydde fast öppningen, förutom precis där som snöret ska dras. För att piffa till den lite fäste jag sen ännu en träring i dragsnöret.

IMG_20200805_113619_107

Sist men inte minst, det som både Saga och jag har pysslat med. Tuttbanden, den egentliga orsaken till att jag började pyssla som en dåre. Dubbelt satinband även här, bränn fast ändorna, fäst knipsan, trä på pärlorna med hjälp av fiskelina eller dylikt, och till sist ringen som ska hålla fast tutten. Tar ungefär fem minuter men är väldigt, väldigt beroendeframkallande! Det var också väldigt roligt att göra tillsammans med blivande storasyster. Rekommenderar! Det kändes också väldigt bra att göra detta samarbete med ett litet företag, speciellt nu i dessa tider. Så passa på att kika in om ni också kände pysselflugan vakna! ❤

 

Om att boa (!!!!!!!!!!!)

Jag tror jag har skrivit det tidigare redan men maken till behov av att boa har jag då aldrig sett hos mig. Idag frågade jag mannen om han har en textiltvätt jag får ta hem så jag kan ångtvätta soffan, sänggaveln och bilens säten. Saker jag aldrig ens ägnat en tanke desto mera gör mig nu lite galen om jag just då inte klarar av att fixa det. Badrummet har jag skrubbat en av de där bättre dagarna och ännu är det alldeles för smutsigt i mina höggravida smått galna ögon.

When nesting gets crazy... - May 2018 Babies | Forums | What to Expect

Det ”jobbiga” är ju just att jag måste anpassa mig enligt orken, för när det säger stopp så är det stopp, hur mycket jag än vill. Så sen halvligger jag i soffan och stirrar och tänker på det jag vill fixa just då. Stirrar, stirrar, stirrar, stör mig och stirrar lite till. Jag började tvätta fönster här om dagen och det orsakade sammandragningar i massor och en mage som slappnade av först på kvällen, så livet är minst sagt lite långsamt just nu. Som tur dansar lillasyster på för fullt ändå så på den fronten är allt ”lugnt”.

Just nu väntar jag mest på att få börja fixa upp skötbordet, vi har ett sen tidigare som behöver slipas och målas om men har också fått ett av en vän som är lite mindre, så tror vi ska testa det först och se hur det funkar i vårt hem. Det är bara så galet frustrerande att tvingas vänta på att mannen ska komma ihåg att ta hem skötbordet vi fått eller hinna måla det andra. Jag vill ju kunna fixa med blöjor och wetwipes och salvor och och och nuuuuuuu. Helst igår. Helst i förrgår. Helst förra veckan.

The Nesting Instinct is strong with this one - yoda star wars ...Pin on Humor

Imorgon är det vecka 32 och jag ska på mitt andra besök till Lojo BB för att diskutera förlossningsrädsla. Det känns lite knepigt för på ett sätt tar mitt logiska tänkande över samtidigt som minsta lilla ”felaktiga” intryck kan utlösa en reaktion och rädsla. Vi får se vad det blir.

Förlossningsväskan

Så var augusti här och i slutet av nästa månad är lillskruttan redan färdigbakad och kan i princip födas när som helst. Beräknat är ändå först i oktober men vi ska se hur det går.

Jag har precis kommit hem efter att ha släppt av Saga på dagis för första gången sen mars. Nu väntar en ny slags vardag, då jag är sjukledig pga foglossning och Saga får leka av sig på dagis tre dagar i veckan. Det ska bli skönt att ha lite ensamtid, jag märker verkligen av att jag börjar vara riktigt höggravid för jag blir mer och mer introvert. Dessutom är det ju alltid trevligt att få dricka morgonkaffet utan att behöva svara på 245237 frågor om… allt. Men nog kändes det konstigt att komma hem igen och ha flera tomma timmar framför sig. Om kroppen tillåter tänkte jag kanske gå på loppis en sväng, men vi ska se. De senaste dagarna har värken börjat sprida sig till framsidan av kroppen så jag borde verkligen försöka att inte göra nånting alls, men det är ju så otroligt svårt.

Nu är det i alla fall ny månad och jag kämpar med att försöka inse att det är sommar ännu. I mitt huvud är det redan höst och oktober närmar sig med stormsteg, så jag har verkligen haft svårt att fatta att det bara är juli som precis tagit slut. Tyckte visserligen att den månaden höll på i en halv evighet.

Jag har nu sakta börjat klura på spellista till förlossningen, eller rättare sagt har jag skapat en tom lista, och snart borde jag börja fundera på vad man borde packa med sig i förlossningsväskan. Förra gången hade vi ganska lagom av allt möjligt, mjuka kläder åt båda, eget schampo o balsam osv, egna mysiga innetofflor. Kläder åt bebbo och en extra uppsättning ifall nåt händer. Så mycket mer behövs knappast. Telefon och laddare. Snacks åt mig tills efteråt, samt snacks åt Hubby till förlossningen, ifall han nu får vara med. Med takten som antalet smittade i covid19 stiger i Finland vågar jag inte längre hoppas på att han får vara med så mycket i höst. Kan alla snälla börja tänka på avstånd, handhygien och att inte hänga på stora evenemang igen? Bara för att man får betyder inte att man måste.

Nåt mer? Förlossningsplanen fixar jag på hela tiden i nära samarbete med BB, så den borde de ha redo och vara medvetna om. Men nånting ni hade med på BB som ni upplevde var sjukt bra att ha?

Positivt och negativt

Tiden flyger förbi vad gäller bloggandet och att komma ihåg att blogga. Vad gäller graviditeten… njaa, både ja och nej. Igår började vecka 30 och det känns helt galet, samtidigt som det känns som om det borde vara minst vecka 35. Bebbe och jag har kommit långt från den 25 januari då jag fick det första svaaaaaaaaga plusset. Då var hon bara en samling celler, nu är hon en liten människa som visar upp pussmunnen på ultrat och väger närmare 1,5 kilo.

I augusti ska jag på åtminstone två besök till Lojo BB, ett till pelkopolin och ett på ännu en extra koll av moderkaka och bebis, de följer med att moderkakan inte sitter fast för hårt inne i livmodern, vilket i sin tur minskar risken för att det som hände under Sagas förlossning händer igen. Jag sa lite skämtsamt på det första besöket att om det händer igen så borde jag Eurojackpotta på samma gång, för risken är 0,5 % från första början att man ska förlora så mycket blod. Lite skämtsamt så där som man gör, men jag jobbar på att vara ärlig med mig själv och våga prata med dem om hur traumatiskt det faktiskt var. Men ni vet hur murarna kan vara höga och hur man lite försöker skämta bort allt jobbigt. Undra på att jag har så dålig humor!

Idag borde jag i alla fall vara på jobb igen, men tyvärr har jag istället en läkartid för att få sjukledigt pga alla krämpor. Ska vi köra en lista?

Foglossning? Check.
Svullna ben? Check.
Ont i kroppen? Check.
Halsbränna? Check.
Bortdomnade armar på nätterna? Check.
Tungt att andas? Check, detta är såå störande för ibland räcker det med att jag står upp så kan jag inte andas.
Åderbråck? Check, på gång.
Känner mig ful? Check verkligen, orkar inte försöka och ansiktet är fullt av små knallröda finnar som stör mig så ofantligt mycket.
Järnbrist? Check på den med, märker hur färgen försvinner mer o mer från min mun vilket tyder på lågt ferritin. I början var det 15 vilket redan är för lågt, och hb sjunker vid varje koll sååå…
Sover dåligt? Check, vakar 1-2 timmar per natt.

Men allt är inte skit! En av de positiva sakerna som pågår är att jag fått en galen iver att boa, vilket jag använder till att städa alla klädskåpen, gå igenom Sagas saker, rensa badrumsskåp, sortera kläder från stl 50 till 116, ja, allt som går att göra sittande och i lugn och ro egentligen. En annan är att jag fortfarande inte mår illa eller spyr, trots att en av mina appar påpekade att det kan komma på nytt nu. Så länge jag inte spyr upplever jag att jag mår bra. Ytterligare positivt är att jag nu hinner sträcktitta på alla tv-serier jag vill titta på, åtminstone snart då fröken Saga får återgå till dagis deltid. Det kommer säkert vara delvis supertråkigt att hon inte är hemma men jag ska inte ljuga, vi behöver båda en paus från varandra.

Förutom de där sakerna har jag börjat pyssla en massa med handarbete, hittills har jag byggt en lekställning, plockat ihop tuttband (nappband) av silikonpärlor, sytt en speldosa och prasselleksaker, sytt hårband, girlang och virkat en mössa, skallra och bitleksak. En stor del av sakerna jag behövt till allt detta har jag fått i samarbete med en handarbetsbutik som jag verkligen fastnade för, så ni kommer snart få se allt i ett skilt inlägg.

_MG_8556

Cravings, då? Ja, vattenmelon äter jag som godis, men annars har jag inte ett speciellt sug för nånting just nu. Allt som är salt är gott, medan t.ex. glass inte lockar alls.

Önskan för slutet av graviditeten? Ja är jag helt ärlig önskar jag mest att nån skulle plocka några liter blåbär, hallon och svamp åt mig, och sen komma hit och fortsätta med att plocka våra vinbär, haha. Ja o så ska vi inte glömma äppelsaft i höst! Nää men jag önskar att jag inte börjar må sämre än nu, att jag klarar av att göra nånting annat än bara vila vila vila, att jag ska orka åka till Åbo för att handla det vi ännu ”behöver” tills bebbe kommer, att jag ännu skulle hinna träffa mina vänner, att jag inte behöver läggas igång alls utan allt startar av sig själv lite före beräknat, och att jag sen sist och slutligen inte förlorar så mycket blod att jag förlorar hela mig själv i förlossningen. TACK det var allt!

Graviditet 1 vs Graviditet 2

Jag läste detta inlägg och hade samma tankar till ungefär 3%, så tänkte berätta min version av graviditet 1 vs graviditet 2. Nu har ju Sofia och jag lite olika tid mellan våra graviditeter och dessutom är vi ju olika personer (Vah?!) så detta är ju väldigt individuellt! Det här känns ju som att det kunde blir en rolig lista så om ni känner för det kan ni ju också fylla i och länka till Sofia och mig?

IMG_20140903_134757

En liten Saga på 1,51 cm i magen 2014

  1. Berätta åt andra

Graviditet 1: Råkar berätta väldigt tidigt åt några stycken. Ups.
Graviditet 2: Berättade åt ett par på jobbet i vecka öh, 8? 9? Var så galet sugen på att få ur mig glädjen och jag behövde springa på wc hela tiden så tänkte förklara mig lite. Fortfarande väldigt pratglad om allt.

2. Barnkammaren

Graviditet 1: Började planera i samma sekund plusset kom, men ända fram till ungefär sjunde månaden så agerade barnkammaren förvaringsrum. Sen kom Rycket med stort R och väggarna målades rosa, rummet inreddes i gullegull, tyll och spets och fairylights.

Graviditet 2: Igår i vecka 21+3 flyttade jag omkring på våra sovrumsmöbler för att ge plats åt byrå och babysäng, men jag inser att babyn ändå kommer sova med oss så det är egentligen mest för att ha nånting att göra under permitteringen som jag pynjar på med detta. Gulligt blev det ändå.

3. Koll på graviditetslängd

Graviditet 1:  Exakt koll på dagarna. Exakt. Visste också precis vad som händer vilken vecka och hur stor bebben är.
Graviditet 2: Ganska exakt koll på dagarna, mest för att jag är prick en vecka mindre gången än året. Läser i alla appar varje måndag när veckan byts men glömmer fort vad det står. Babyn är mellan 20-30 cm lång, det räcker för mig.

4. Magen

Graviditet 1: Här kopierar jag exakt svar av Sofia: Tittar och känner efter dagligen hur lilla bumpen växer. Skickar ofta bilder till familj och vänner.
Gravidtiet 2: Jag hade räknat med att magen skulle bli större men så här fort? Aijoo men jag är redan i vecka 22… Nästan 23… Men ändå?! Pga corona skickar jag magbilder till familjen och delar på sociala medier mer aktivt än i graviditet 1. Också pga det antagligen är sista barnet och pga jag är så lycklig över att äntligen, ÄNTLIGEN ha blivit gravid. Jag förtjänar att dela med mig tills alla tröttnar. Utom jag.

5. Vila

Graviditet 1: Vilade konstigt nog väldigt mycket mindre graviditet 1. Tror jag åtminstone. Upplevde aldrig vansinnig trötthet, förutom i slutet bestod mina dagar av tv, vila, fönstertvätt, äta, upprepa.
Graviditet 2: Somnar sittande kl 21 senast, är aldrig pigg, ferritinet är så lågt att det visserligen säkert påverkar. Hb är superhögt istället, 152 vid senaste koll. Är så trött och sover 1-2 tupplurer per dag, gör jag inte det är jag så gott som död på kvällen. Älskade Saga låter mig vila för hon förstår på nån nivå att hon måste göra det. Kanske beror på att jag är så fräsig (inte den bra fräsiga) när jag väcks för tidigt.

Bilden kan innehålla: blomma

En liten lillasyster på 1,9 cm i magen 2020

6. Gravidkläder

Graviditet 1: Pinar mig i mina vanliga kläder nästan hela graviditeten, köper en klänning jag har på mig en gång, en tunika och två par leggings från mammaavdelningen.
Graviditet 2: Denna gång behöver jag mammaleggings i vecka 9 redan, då allting spänner obekvämt. Köper fem par byxor, t-skjortor och tunikor. Mest nödvändigt, men den där ena klänningen var mest bara så fin över bulan… Fasar lite för om jag behöver köpa ännu mer innan graviditeten är slut. Men åtminstone går kläderna säkert länge efteråt också, min kropp är inte känd för att tappa vikt snabbt.

7. Maten

Graviditet 1: Följer rekommendationerna mycket noga.
Graviditet 2: Gråter över en bit mozzarella jag i misstag tryckte i mig förrän jag insåg att det är en risk med mozzarella. Smygäter en bit salmiak nu och då och sover sen dåligt ifall jag orsakade nånting dåligt pga det. Jag bär ju på guld och diamanter som verkligen inte togs för givet, jag vill göra allt för att allt ska gå bra.

8. Cravings

Graviditet 1: Mandariner, mormors marmelad, saltgurka, apelsinjuice, lösgodis. Varje morgon åts allt det där ovan. Varje mellanmål också.
Graviditet 2: Knaprigt, tomat, gurka, sallad, vatten, vattenmelon, blåbär. Får ont i kroppen om jag inte äter bokstavligen varannan timme, ibland tror jag att nånting är fel tills jag inser att två timmar gått. Får onaturligt stark hunger onaturligt ofta. Blir extremt hangry (hungry+angry) om jag inte får mat när jag behöver mat.

9. Namnförslag

Graviditet 1: Har x antal förslag på en lång lista i början, när bebbe föds har vi två. Mannen får välja mellan Saga och Tindra medan jag ligger på uppvaket.
Graviditet 2: Ingen lista. Två-tre nya namnförslag för en flicka, för en pojke har vi noll från början, men det är ju inte en pojke. O det lovas flicka så tack och lov för det, mycket lättare på namnfronten. Så gott som säkra på namnet redan nu.

10. Planering inför föräldraledighet

Graviditet 1: Räknar ner dagar tills den börjar. Blir sen sjukskriven en månad tidigare. Firar ändå officiella mammaledighetens början.
Graviditet 2: Jag vet när jag borde bli mammaledig men det är ju så långt bort. Eller är det? Mest stressad över att inte hinna jobba ihop en bättre mammapeng pga coronaskiten.

11. Köpa saker

Graviditet 1: Shoppar barnvagn i vecka 15, provar bilstolar och köper ny bil för att få vagnen att rymmas. Fokuserar mest på kläder annars.
Graviditet 2: Har några grejer jag vill köpa som jag inte iddes köpa med Saga, men t o m 200€ känns som så mycket pengar. Någon som säljer en bärsjal?

12. Fosterrörelser

Graviditet 1: Filmar rörelser som en galning. Älskar att känna dem. Står t o m framför spegeln och kollar.
Graviditet 2: Önskar att jag redan kunde filma rörelser som en galning. Älskar att känna dem. Ännu känner ingen annan men Saga har fått stå och hålla handen på ett par gånger när jag trott det kanske känns igenom. Kommer garanterat stå framför spegeln.

13. BB-väskan

Graviditet 1: Färdigpackad vecka 26.
Graviditet 2: Funderar mer på vad mannen ska ha med, och så godis.

14. Förlossningsbrev

Graviditet 1: Ett ganska enkelt skrivet brev som exakt 0% går att ordna.
Graviditet 2: Ska diskutera i god tid med BB om hur och när jag önskar föda, så att de kan förbereda sig med anestesiläkare, blodpåsar och operationssal ifall jag igen nästan blöder ihjäl. Tänker ändå (naivt?) att det inte kan hända pånytt. Oddsen måste ju vara för små för det.

15. Tankar om förlossningen

Graviditet 1: Grymt peppad! Det kommer gå så bra! I verkligheten har jag dimmiga minnen av att hänga på Mannen genom värkarna, samt att Ed Sheerans Thinking out loud spelades när Saga föddes.

Graviditet 2: Ganska peppad. Funderar mest på om jag kan bli igångsatt då när jag vill bli igångsatt. Eller vill jag ens? Vill jag försöka att det ska komma igång naturligt? Det gjorde ju rätt ont med Saga, gör det mindre ont om jag inte blir igångsatt? Så många funderingar, så lite svar. Det löser sig nog.

IMG_20200605_100759.jpg
Foto från 25 januari, då strecket blev konstant starkare under dagen. Aj aj vet ni, den känslan.