Julmys och bebismys

Saker man inte får skriva egentligen men vet ni om att det börjar närma sig jul? När jag ändå är hemma kommer jag säkert gå all in på julen och nu då det blir november så kommer jag nog småningom börja smyga in lite pynt här och där, vare sig resten av familjen vill eller inte. Åtminstone vinterbelysningen kommer upp så småningom, antagligen denna vecka redan, de blir ju perfekta nattlampor för mig som vakar på nätterna.

Våra smidiga nätter med matning var tredje timme har på sista tiden varit ett minne blott, nu har lillis haft magknip några nätter så t.ex. inatt sov hon mellan 22.45-01.30, sen sov vi nästa gång 05-06. Så pigg o glad mamma här hej! Jag köpte Cuplaton igår ifall det skulle hjälpa, hade egentligen tänkt testa Disflatyl men den var slut så jag hoppas den här gör susen. Hittills verkar den här dagen vara lugnare än igår, med lite mindre gråt åtminstone för tillfället.

För min del spökar hela tiden rädslan att det är min mjölk som inte räcker till, men jag hoppas lugna mig på torsdagen då vi har nästa rådgivning och vägning. Lillis’ vikt har följts med noga då hon var så liten och den steg så sakta, men på sista kollen hade den stigit riktigt fint, om än fortfarande lite under önskad mängd. Men nu verkar mjölk finnas så det räcker och blir över, och lillis vaknar själv regelbundet när hon är hungrig. På sistone lite oftare än annars då hon också tröstar sitt magknip med att amma.

Älskade lilla skrutt! Imorgon blir hon fem veckor och jag vill verkligen, verkligen stoppa tiden just nu.

Fyra veckor med dig

Det är väldigt svårt att påbörja ett inlägg numera, må ni tro. Istället för en tom ruta som lyser med möjligheter känns den oändligt stor och jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva om.

IMG_20201020_093027_333

De senaste veckorna har, som ni kanske kan föreställa er, flugit förbi. Saga var förkyld och missade en hel dagisvecka, och att hålla igång en vardag på tremis med två väldigt olika ålders flickor var ganska uttröttande. Nu är hon i alla fall frisk igen och på dagis och idag tar vi det lugnt hemma, lillis och jag.

Jag lever fortfarande i en rätt rosa babybubbla, klart tröttheten är lite smågalen emellanåt och stänger jag ögonen så är jag yr, men annars är livet väldigt harmoniskt bra. Vi har en fortsättningsvis mycket nöjd liten sessa och den större sessan är den mest omtänksamma och kärleksfulla systern nånsin. Gråter lillis reagerar hon först inte alls, och sen börjar hon försöka trösta efter en stund om jag eller maken inte hinner dit just då. Varje dag vill hon hålla lillskuttan och så sitter hon där och tittar på henne, stryker henne över huvudet och gosar in sig. Såå såå mysigt. Det känns oförståeligt att det är så lugnt och att allt går så bra. Lite magknip emellanåt är det enda som bråkar, men det ger säkert med sig också bara vi slipper amningsgummit.

Lillis, eller Sigrid som hon ska heta, blir fyra veckor gammal imorgon. Hon nådde äntligen trekilosgränsen igår och den vikten nåddes efter den enda dåliga dagen jag hittills haft sen fröken föddes, då jag stressade så över mjölkmängder och vikten att jag grät efter en ”syöttöpunnitus”. Jag fick låna hem en våg från rådgivningen för att kunna följa med och vägde henne både före och efter en matning, och den gången ökade vikten ingenting, underligt nog, vilket innebar att hon inte fått i sig nånting alls. Nu har jag ju själv sett och hört att hon ätit bra och att det finns mjölk, så jag vet inte riktigt vad som hände där. Men följande morgon visade vågen på +30 gram innan ”morgonmålet” och efter matning på +90g från det. Så då hade hon fått i sig 90 ml, alltså alldeles bra mängd. Så nu är vi på rätt sida om tre kilo äntligen och lillis är piggare och mera med varje dag.

IMG_20201019_081056_183

Jag upplever redan lite stress över hur tiden flyger iväg och jag inte hinner med, men det hör väl till helt enkelt. Livet är i alla fall gott i vår bubbla. Ni kan följa mig på instagram också, där är jag mer aktiv. Sök upp @grunerdahlstrom.

IMG_20201018_170113_923

 

Två veckor som tvåbarnsmamma

Igår blev lillasyster två veckor gammal och hon känns sedan start som en helt självklar del av familjen. Hon har mörkt hår och än så länge mörkgrå ögon som säkert snart börjar fästa blicken, de verkar vara väldigt nyfikna på allt som världen har att erbjuda. På rådgivningen i tisdags mättes hon till 49,5 cm men ännu är det en liten bit kvar till 3-kilos gränsen, så vi kämpar på med amningen och med lite tilläggsmjölk tills det.

20201007185831_IMG_5672//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Den här gången verkar vi ha fått en baby vars start blev så mycket mer harmonisk och därmed känns också hon ganska nöjd med vad hon har och får. Just nu har jag suttit en stund med kaffekoppen i handen och hon har legat nöjd i sin säng här i vardagsrummet, för att slutligen somna för sig själv. Jag ska ta en till kopp kaffe, det behövs idag, och sen ska jag lägga på tvättmaskinen innan lillis vaknar igen. Saga leker med Lego o kollar på barnprogram, hon är lite smått förkyld så vi tar det lugnt.

Jag njuter verkligen av bebisbubblan just nu, vi tar det lugnt, amningen fungerar, hon kan mysa i min famn hur länge som helst, jag kan släppa städstressen trots kaos här hemma, och världen är ju ändå en lite osäker plats i dagens läge. Det enda jag lite längtar efter att göra är att åka till Ikea för att hämta lite ditt och datt, men det går ju att göra utan att gå in. Däremot känns det spännande med amning i bilen så vi får se hur det blir. Kanske jag får skicka iväg Mannen och Saga på tumis istället.

Att vara tvåbarnsmamma är hittills ganska enkelt och skillnaden till ett barn är inte så märkbar annat än att jag har mycket mindre tid att göra saker med Saga. Det enda som är tungt just nu är sömnen, då lillis är så liten och behöver väckas var tredje timme dag som natt för att äta. Ofta vaknar hon oftare än så, så speciellt nattsömnen är ganska obefintlig just nu. Jag är typen som nästan hellre vakar än går o lägger mig om jag vet att jag behöver vakna snart igen. Saga för sin del har mycket att processa och drömmer mardrömmar nästan alla nätter, så det är två flickor som vill ha sin mamma nattetid just nu.

20201006124618_IMG_5664//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Annars är allt ganska frid och fröjd. Så skönt att det blev så denna gång ❤

Att ha en 10 poängs förlossning

Förra veckan kom hon ju, vår lillasyster kanin. På måndagen den 21.9 träffade jag en läkare på mödrapolin i Lojo för att få tid till igångsättning. På samma gång så gjordes en inre undersökning och enligt mitt önskemål fick hon ta i lite med hårdhandskarna för att eventuellt mogna upp allting. Då var jag 1 cm öppen och allt började vara lite på den mogna sidan, dock var livmoderhalsen normallång ännu så jag funderade inte så mycket på det. Samma dag började en liten blödning men antog att det var slemhinnorna som fått ett litet sår. Det visade sig sen antagligen vara slemproppen för blödningen fortsatte hela tiden. På tisdagen hade jag några små sammandragningar, så pass att jag vaknade två gånger av dem natten mellan tisdag och onsdag, men jag funderade inte desto mer på det.

På onsdagen åkte Saga till dagis normalt och under dagen drack jag hallonbladste, skumpade på pilatesbollen, vilade och städade, med en konstant irritation som kompanjon. Nu som då kände jag sammandragningar men fattade av nån anledning inte det då, de började högst uppe i livmodern som riktigta värkar gör, men jag tolkade det som att babyn rörde sig.

IMG_20200922_163318_001//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

När jag hämtade Saga på eftermiddagen så blev vi utomhus då vädret var så fint, och jag började känna kraftigare värkar hela tiden men förstod fortfarande inte att det verkligen var det. Min ljuvliga omtänksamma femåring drog fram två stolar och ett bord ute så jag skulle orka sitta där med henne, så jag satte mig ner, bara för att stiga upp en stund senare o gå iväg o luta o andas. Då klarade jag inte av att prata, och då började jag också klocka värkarna, mest för att det var kul att få göra det den här gången. Klockan var runt 16 och då kom de med 2-12 minuters mellanrum men krävde ordentlig koncentration att ta sig igenom.

Till sist gick jag in o la mig ner, skickade åt mannen att vara hemma senast kl 17, medan Saga blev ute o leka en stund till. När han kom hem såg Saga på barnprogram och jag stod i duschen och hängde och sa åt honom att packa sin väska, fortfarande med tanken att vi bara åker in på kontroll så att jag inte behöver fundera. Sagt och gjort, jag ringde till Lojo BB o sa att vi kommer in medan mannen ringde barnvakt åt Saga. Då ville vi inte berätta åt henne att vi skulle till BB utan vi sa bara att hon skulle få åka till sin fammo på övernattning, ifall att vi skulle hamna komma hem igen.

Jag kände mig ganska lugn och var ganska tyst mellan värkarna som sakta kom tätare, men i bilen började det bli outhärdligt och jag hade riktigt svårt att vara. Väl framme på BB var jag 3 cm öppen och vi fick rådet att gå på en promenad och komma tillbaka senast kl 21. Då var klockan 19.30. 40 minuter senare kom vi tillbaka då jag hade värkar som nästan aldrig pausade, och på 40 minuter hade jag tagit mig till bilen och tillbaka.

5 cm öppen och iväg till förlossningssalen.

Då blev jag så peppad att jag klarade av att gå hela vägen dit utan att stanna mer än en gång, visserligen var det ca 20 meter att gå. Väl i salen tappades ett bad upp och jag fick lägga mig där och kunde njuta av värklöshet en liten stund. Sen blev allting så starkt att jag bara vred mig och verkligen ville dö där en stund trots lustgasen. Mannen konstaterade att han inte mindes att jag haft så här ont alls under Sagas förlossning, och inte jag heller ärligt talat. Efter en löjligt kort stund började jag känna krystvärkar men eftersom jag kände dem med Saga i flera timmar innan jag var helt öppen så ignorerade jag de två första där i badet och försökte ta mig igenom dem med andningen. Sen måste jag pina upp mig, slapp ut på golvet tills nästa krystvärk kom, och barnmorskan bad mig genast gå till sängen för kontroll.

Jag hade tänkt föda sittande på en pall eller eventuellt på alla fyra, men när jag väl tagit mig till sängen så var jag helt öppen och huvudet syntes redan, så det var bara att bli kvar som jag låg då jag verkligen inte klarade av att ändra ställning längre. Istället för att få epidural som jag hade hoppats, så var det dags att föda. Undra på de vansinniga värkarna då det hade gått från 5 cm till 10 på lite över en timme. Det togs hål på vattnet och sen började jag jobba på att få ut henne.

IMG_20200930_202449_371//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Att föda utan smärtlindring var inte på något vis skönt och jag kan garantera att rummen brevid hade stor chans att höra mig, men med ögonen fast och aktivt lugnande av mig själv inombords så gick det riktigt bra, fast jag först höll på att få total panik när jag insåg att hon måste födas just nu och det inte finns nån chans till smärtlindring längre då jag just hade ställt in mig på det. Jag minns att jag tänkte att jag inte kan öppna ögonen för då kommer jag att vara utanför min bubbla och då gör det mer ont. Så jag lyssnade på barnmorskan, fokuserade på att andas, hörde på musiken som spelade och försökte hålla mig lugn och lyssna på kroppen. 13 minuter senare föddes hon och den lättnaden var ju verkligen helt sjuk. En stund senare kom moderkakan och den känslan var nästan ännu bättre, för den kom ut perfekt och likaså hinnorna, som förra gången var orsaken till min massiva blödning.

IMG_20200924_052518_682//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Den här gången fick jag upp babyn genast och fick hålla henne kvar där. Ingen extra personal behövdes, inget blod speglades tillbaka åt mig i taklampan och jag blödde bara 635 ml vilket är lite mer än normalt men ändå så otroligt lite jämfört med förra gången. Vår gemensamma historia startade på ett helt annat sätt och den här gången gråter jag av glädje och inte av trauma när jag tänker på förlossningen. Jag kunde gå själv till mitt rum och jag kunde lämnas ensam där med babyn utan att någon behövde vara rädd för mitt liv.

Vi blev kvar på BB till söndagen, då damens socker droppade lite väl mycket på det sista blodprovet och hon behövde sockerlösning för att må bättre. Under tiden där lärde vi känna varandra i lugn och ro och lärde oss amma med hjälp av Lojo BB:s fantastiska personal som hjälpte, visade, tipsade och hämtade allt man kunde tänkas behöva. Med lite tilläggsmjölk på så har amningen börjat stabiliseras och som det nu ser ut så funkar den riktigt bra. Tänk att till och med det fungerade den här gången.

IMG_20200927_162028_037//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Jag fick min revansch. 20.26 skrevs jag in och 22.26 är hon född, vår perfekta lilla lillasyster som gjorde mig hel igen. En 47 cm lång och 2,9 kg högt älskad dam. 10 poäng.

_MG_8661//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Kallad till koll på BB

Idag går jag in i vecka 37 (36+0) och nu börjar det ju verkligen närma sig. Om en vecka har jag besök till mödrapolin igen och då får jag ett datum för igångsättning! Ska bli intressant att se om de godkänner min plan eller om det blir enligt deras önskemål på BB. Igår besökte mannen och jag BB sent på kvällen då jag misstänkte att vattnet börjat droppa, men så var inte fallet. Synd samtidigt, för det verkade vara väldigt lugnt där just då! Men bra för bebisen förstås att få växa till sig ännu. Nästa måndag räknas hon som fullgången då det är gravidvecka 37+0.

Något positivt med att vi åkte dit ”i onödan” igår och kom hem vid midnatt var att jag sen sov en hel natt för första gången på flera månader, så det var skönt! Lyx att vakna och se klockan vara nästan nio istället för det vanliga tre, jag kände mig verkligen som en ny människa. Nu på eftermiddagen har ju tröttheten kommit ikapp igen men det var ändå skönt att slippa vara slut genast från morgonen.

Det andra positiva med att det inte var fostervatten är att det känns som att hela huset är lite upp och ner nu igen, så nu hinner jag ännu pyssla färdigt i lugn och ro, bädda babysängen och så vidare.

Det mest positiva med att vi åkte in var ändå att Saga nu fick öva lite på hur det blir sen när bebisen påriktigt är på kommande. Det var många känslor inblandade igår efter att jag sa att hon får åka iväg till sin faffa övernatten för att mamma ska på koll, så tror det var bra för henne att få en liten övning som resulterade i att mamma ändå kom efter från dagis nästa dag. Min stora lilla flicka som ska bli storasyster ❤

Nu ska jag fortsätta reda upp i köket och sen koka lite hallonbladste innan det är dags att fixa middag… Dagarna går så fort men ändå så långsamt!

Vecka 36

03:04. Då gav jag upp och gick på wc efter att ha snurrat runt rastlöst i några timmar. Sen var det verkligen kört, så nu sitter jag i soffan och dricker te. Det finns en gräns för hur länge man orkar försöka somna om och jag börjar verkligen känna att botten är nådd nu då jag varje natt vakar timmar i sträck. Orkar inte försöka.

Det slog mig igår att jag har rådgivning igen om en vecka, för nu i slutet är det varannan vecka, och då insåg jag att jag faktiskt är så långt nu att kroppen är redo att föda i princip när som helst. Så jag tänkte köra en lista igen!

Gravidlista i vecka 36

Min kropp:

Jag känner mig otymplig och stor, men mår på sätt och vis lite bättre just nu. Ändå är den stora tanken just nu att jag är så vanvettigt trött på att vara gravid och vill bara att babyn ska komma ut så jag får min kropp tillbaka och får leva ett hoppeligen smärtfritt liv efter förlossningen. Tänker mer på att graviditeten ska vara över än på att vi får en baby ut av detta.

Så har jag tagit hand om mig själv:

Jag försöker verkligen att ta det lugnt. Försöker planera mina dagar så pass att jag inte planerar in allt för mycket på en gång, igår t.ex. hade jag frissa, butiksbesök och så förde jag lite smått o gott till jobbet och drack kaffe med kollegorna för att fira mammaledigheten, och trots att det var självvalt och roliga planer, så likt en liten bebis blev jag för slut. Helt för slut. Orkade inte somna på soffan men var så trött att jag ville gråta. Så skickade iväg ett meddelande åt mannen om att jag måste försöka vila och hux flux hade vi barnvakt fixat och jag kunde ta det piano resten av dagen. Såå lyxigt och jag är glad att jag skickade meddelandet, för det är också en tröskel att be om hjälp för mig.

Idag ska jag tvätta kläder, för det känns rätt att göra idag. Inget annat. Tvättmaskinen på, tillbaka i soffan för att vila. Dricker hallonbladste 1-2 gånger per dag nu och det är också en stund då jag försöker djupandas, ta det lugnt, tänka vackra tankar och känna efter hur jag mår inuti.

Mitt mående:

Jag har varit på blodprov på nytt nån vecka sen, och mina blodvärden har stigit lite men ferritinet visar fortfarande svar på blodbrist, men åtminstone är det inte helt bedrövliga resultat längre. Jag känner en skillnad i tröttheten, för den är inte lika klubbande längre utan det är mera normal gravidtrötthet. Visst behöver jag tupplurer och nej, jag sover ju inte precis bra på nätterna, men det känns inte lika segt längre. Så det är bra!

Annars mår jag ju inte så bra. Nånting gör alltid ont, det gör ont att gå, det gör ont i fingrarna och de sväller lätt upp, armarna domnar t o m dagtid numera, jag sover inte på nätterna, jag får halsbränna av det mesta, humöret svajar hit och dit och som jag skrev tidigare så längtar jag mest bara efter att graviditeten ska vara slut. Det nyaste är att mina öron är i lås största delen av dagarna. Såå. Vanvettigt. Irriterande. då man hör sitt eget flåsande inne i huvudet hela tiden.

Cravings:

Matmässigt är jag fortfarande ganska normal, dricker kopiösa mängder vatten per dag och äter normala mängder. Visst har jag dagar och stunder då jag är hungrig heeela tiden men ingenting desto konstigare.

Känslor inför förlossningen:

Jag längtar efter att få se om jag får revansch på förlossningen. Jag kommer nog be om igångsättning före bf, för jag är så trött, så jag googlar en hel del om metoder och har min egna plan färdig för godkännannde. Förlossningsväskan är långt ifrån packad men nog påbörjad… För bebisens del är allt klart åtminstone så hon har kläder klart, jag får åka hem i nättrosor och sjukhuströja som det nu är. Eller naken. Enda logiska möjligheten.

Nu borde jag skriva en lista på allt sånt som ska med i sista stund, såsom telefonladdare till exempel. Snask har jag laddat upp med så mycket att man kunde tro att jag tänker flytta till BB, så det lär det inte bli brist på.

Jag är mera förväntansfull inför förlossningen nu och ser fram emot att se om det blir mer som ”planerat” denna gång eller om vattnet igen går mycket tidigare än förlossningen kommer igång och jag därmed får ta allt som det kommer igen. Egentligen skulle jag vilja att det sätter igång av sig själv men det är ju inte garanterat att det ens händer förrän vid för sena veckor, så samtidigt känns det onödigt att hoppas på… Men jag dricker mitt hallonbladste och hoppas på det bästa!

_MG_8651_MG_8647

Allt kan kallas mardröm

Graviditet är ju som känt en stor stressfaktor för ens kropp. För mig märks det mest i mina drömmar numera, när jag sakta börjar lära mig vad jag kan och inte kan göra dagtid för att undvika den värsta värken. Så dagtid går det att vara rätt så harmonisk, fast igår märkte jag plötsligt att jag gick omkring och verkligen bet ihop tänderna allt jag kunde, utan orsak egentligen. Men tillbaka till sömnen! Vad som helst kan trigga en mardröm och vad som helst för dröm kan bli till en mardröm i stämningen.

Saker jag drömt mardrömmar om på sistone

  • Basilikan i vårt kök som jag hade glömt vattna lite för länge, den hade blivit finare snabbt men det var ändå en mardröm.
  • Både en och en annan grannes katter som är bortsprungna just nu, ena var hos min mormor som bor ett par timmar bort, den andra satt på vår gård på diverse platser och jamade och jag skulle ta fast den för att föra in den åt grannen, men grannen öppnade aldrig dörren trots att hon var med ute på gården… och så upprepar vi samma dröm om o om igen.
  • Min dotters morgonrock som är i tvätten, för jag tänkte på den senast hon badade och att jag borde tvätta den.
  • Tv-serien Blacklist har orsakat både en, två och tio mardrömmar trots att jag verkligen gillade serien. Ändå förståeligt eftersom jag drömmer mardrömmar om vapen och mord och dylikt så fort jag stressar ens lite.
  • Babyns födelse, allting går på repeat och repeat och repeat och jag får aldrig se babyns ansikte.
  • Gamla klasskamrater från lågstadiet. Dock var själva personerna inte orsaken till mardröm, utan att vi var på väg till Åbo hamn och på vägen såg man bränder på långt avstånd både här och där, bl.a. i fyrverkerifabriken (??)

Kroppen tar helt klart ut all sin stress nattetid för jag sover så fruktansvärt dåligt att det inte ens kan kallas ett skämt längre. Men dagens positiva är att min flunssa är borta och jag kan fa med till Salo o göra nytt försök med att köpa choklad till BB… Det har varit en lång vecka så jag behöver mer, ok? Bra. Jag har börjat få halsbränna av choklad så kanske jag drömmer mardrömmar om det nästa natt.

Vill ni förresten veta en smått creepy detalj från mitt ack så spännande liv? Det finns en sång jag aldrig vågar höra på längre trots att jag vill, för varje gång jag har lyssnat mycket på den har någon närstående dött. Första gången en vän, sen pappa, sen min morfar. Så nu hör jag aldrig mer på den fast jag vill. Ironiskt nog heter den If I Die Young….

Om flunssa, tomater och växthus

Minns ni den där sången ”I just wanna live” av Good Charlotte? Idag när jag till sist gav upp och steg upp spelade den i mitt huvud men modifierad som I just wanna sleep. Flera nätter av såå rutten sömn bakom och jag blir lite galen. Som tur ska Saga till dagis idag då hon nu varit helt frisk sen igår, för jag behöver verkligen få en dag utan några krav på mig. Det tråkiga är att hon hann smitta mig med sin lilla miniflunssa så jag hoppas den går om lika snabbt i min kropp, för det var verkligen den lindrigaste flunssan på länge. Hon nös några gånger ett par dagar, hostade några gånger ett par nätter, var glansig i ögonen en dag. Ingen feber, inget mer. Hon drack mycket honungsvatten och jag blandade i lite hemlagad ingefärashot i varje mugg. Sen var hon helt frisk igen, egentligen ren på tisdagen om jag tänker efter. Skönt så, så slapp vi åka på test. Synd för mig att jag fick den sen istället, för hade sett fram emot att åka på loppis och efter take-away idag men nu blir det så klart inte av. Stora planer som ni hör!

Nu ska jag i alla fall inte vara helt negativ, utan försöka tänka positivt. Idag får jag vila i fred, se på mina program på tv och äta tomatsoppan jag kokade igår på egna körsbärstomater. Vi har fått så mycket att jag måste göra nånting mer än bara äta dem som sådana, och Saga fick vara med och öva med vass kniv på att skära dem. Bra gick det och god verkade den bli. Nästa år kanske jag inte ska ha tolv stycken tomatplantor. De har varit en underlig sort också, och blivit enormt täta buskar snarare än långa plantor. Aldrig sett såna förr, men efter att mamma o jag rensat dem på nästan alla blad så har de börjat ge tomater som om jorden skulle gå under annars. En buske som hela tiden var lite mindre och sorgligare än de andra har varit ett enda orangerött virrvarr av tomater. Ska bli intressant att se om de blir likadana nästa år eller om jag lyckades odla upp nån slags hybridplanta.

Det enda dåliga med att hösten är här är att jag inte känner mig redo med mina odlingar ännu. Jag har så många idéer för det ena och det andra som nu måste vänta på nästa år att det är riktigt frustrerande. Förstås bra på det sättet att jag ju inte borde hålla på och göra så mycket just nu annars heller med tanke på hur kroppen mår, men ändå frustrerande. Hoppas typen i magen är en nöjd typ som gärna hänger med nästa år när jag vill förverkliga mina idéer och planer… Fast kanske jag nästa år har gett upp allt sånt och jag just nu bara är galen av allt boande? Vem vet. Igår tömde jag en hel stor låda med alla köksredskap vi äger på köksbordet för att städa igenom, för alla vet ju hur små nyfödda bebisar hatar orediga kökslådor.

Annars är jag rätt normal, tror jag.

Sjukstuga och förlossningsfunderingar

Sen jag fick veta att jag enligt mina önskemål blir igångsatt om jag så vill, så har förlossningen snurrat mycket i mina tankar, vilket ju är naturligt. Idag är det redan vecka 35 och jag har börjat dricka hallonbladste lite så där sakta mak. Mamma hämta hit ett ämbar med hallonblad från min mormors trädgård så de har jag torkat och pressat ner i en burk. Jag googlar förlossningar och igångsättningsmetoder och tips och trix för att förbereda kroppen så mycket som möjligt innan. Det ideala vore för mig att det skulle sätta igång i vecka 38, av sig själv, men jag är skeptisk till att det händer trots att jag verkligen känner att kroppen vet bättre den här gången.

Tack för alla era kommentarer och berättelser som ni delat med er av både här, på Facebook och på Instagram. Jag har läst dem alla ❤ Nu tror jag att jag har kommit på en bra plan för just mig, som, bara den godkänns av läkarna, känns trygg. Det får vi se sen i slutet av september. Fram tills dess hinner jag fundera ännu och ändra mig om så känns. Ja, eller jag får ju så klart ändra mig ännu när som helst, om det känns så. Men det här känns som en bra plan just nu.

Idag hänger Saga och jag hemma på tumis då hon har fått snuva. Som tur behöver man inte testas för covid19 genast längre, så vi behöver inte åka iväg och köa med henne förrän om det mot förmodan skulle bli värre och hon skulle drabbas av andningssvårigheter och hög feber. Jag hoppas att hon är frisk senast på onsdagen så hinner hon lite leka av sig på dagis denna vecka också. Jag är inte helt i skick för att vara rolig lektant en hel vecka just nu som ni vet.

På tal om det så är det något otroligt hur introvert jag blir i dessa veckor. Jag har antagligen skrivit om det tidigare men det bara ökar. Vill inte att man rör i mig, vill vara ensam med mina tankar, längtar efter mina lediga stunder som jag får ligga i soffan, se på tv och göra ingenting. Ingen som pratar med mig, ingen som kräver nånting eller behöver nånting. Bara bebisen och jag.

Men idag ska jag försöka njuta av att med gott samvete mest bara ligga o se på barnfilmer på tv med Saga. Funderar på att ladda ner SF Kids för en månad åt henne så hon (mest jag!) kan kolla på ljuvliga Astrid Lindgren-filmer…