Vecka 36

03:04. Då gav jag upp och gick på wc efter att ha snurrat runt rastlöst i några timmar. Sen var det verkligen kört, så nu sitter jag i soffan och dricker te. Det finns en gräns för hur länge man orkar försöka somna om och jag börjar verkligen känna att botten är nådd nu då jag varje natt vakar timmar i sträck. Orkar inte försöka.

Det slog mig igår att jag har rådgivning igen om en vecka, för nu i slutet är det varannan vecka, och då insåg jag att jag faktiskt är så långt nu att kroppen är redo att föda i princip när som helst. Så jag tänkte köra en lista igen!

Gravidlista i vecka 36

Min kropp:

Jag känner mig otymplig och stor, men mår på sätt och vis lite bättre just nu. Ändå är den stora tanken just nu att jag är så vanvettigt trött på att vara gravid och vill bara att babyn ska komma ut så jag får min kropp tillbaka och får leva ett hoppeligen smärtfritt liv efter förlossningen. Tänker mer på att graviditeten ska vara över än på att vi får en baby ut av detta.

Så har jag tagit hand om mig själv:

Jag försöker verkligen att ta det lugnt. Försöker planera mina dagar så pass att jag inte planerar in allt för mycket på en gång, igår t.ex. hade jag frissa, butiksbesök och så förde jag lite smått o gott till jobbet och drack kaffe med kollegorna för att fira mammaledigheten, och trots att det var självvalt och roliga planer, så likt en liten bebis blev jag för slut. Helt för slut. Orkade inte somna på soffan men var så trött att jag ville gråta. Så skickade iväg ett meddelande åt mannen om att jag måste försöka vila och hux flux hade vi barnvakt fixat och jag kunde ta det piano resten av dagen. Såå lyxigt och jag är glad att jag skickade meddelandet, för det är också en tröskel att be om hjälp för mig.

Idag ska jag tvätta kläder, för det känns rätt att göra idag. Inget annat. Tvättmaskinen på, tillbaka i soffan för att vila. Dricker hallonbladste 1-2 gånger per dag nu och det är också en stund då jag försöker djupandas, ta det lugnt, tänka vackra tankar och känna efter hur jag mår inuti.

Mitt mående:

Jag har varit på blodprov på nytt nån vecka sen, och mina blodvärden har stigit lite men ferritinet visar fortfarande svar på blodbrist, men åtminstone är det inte helt bedrövliga resultat längre. Jag känner en skillnad i tröttheten, för den är inte lika klubbande längre utan det är mera normal gravidtrötthet. Visst behöver jag tupplurer och nej, jag sover ju inte precis bra på nätterna, men det känns inte lika segt längre. Så det är bra!

Annars mår jag ju inte så bra. Nånting gör alltid ont, det gör ont att gå, det gör ont i fingrarna och de sväller lätt upp, armarna domnar t o m dagtid numera, jag sover inte på nätterna, jag får halsbränna av det mesta, humöret svajar hit och dit och som jag skrev tidigare så längtar jag mest bara efter att graviditeten ska vara slut. Det nyaste är att mina öron är i lås största delen av dagarna. Såå. Vanvettigt. Irriterande. då man hör sitt eget flåsande inne i huvudet hela tiden.

Cravings:

Matmässigt är jag fortfarande ganska normal, dricker kopiösa mängder vatten per dag och äter normala mängder. Visst har jag dagar och stunder då jag är hungrig heeela tiden men ingenting desto konstigare.

Känslor inför förlossningen:

Jag längtar efter att få se om jag får revansch på förlossningen. Jag kommer nog be om igångsättning före bf, för jag är så trött, så jag googlar en hel del om metoder och har min egna plan färdig för godkännannde. Förlossningsväskan är långt ifrån packad men nog påbörjad… För bebisens del är allt klart åtminstone så hon har kläder klart, jag får åka hem i nättrosor och sjukhuströja som det nu är. Eller naken. Enda logiska möjligheten.

Nu borde jag skriva en lista på allt sånt som ska med i sista stund, såsom telefonladdare till exempel. Snask har jag laddat upp med så mycket att man kunde tro att jag tänker flytta till BB, så det lär det inte bli brist på.

Jag är mera förväntansfull inför förlossningen nu och ser fram emot att se om det blir mer som ”planerat” denna gång eller om vattnet igen går mycket tidigare än förlossningen kommer igång och jag därmed får ta allt som det kommer igen. Egentligen skulle jag vilja att det sätter igång av sig själv men det är ju inte garanterat att det ens händer förrän vid för sena veckor, så samtidigt känns det onödigt att hoppas på… Men jag dricker mitt hallonbladste och hoppas på det bästa!

_MG_8651_MG_8647

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s