Om flunssa, tomater och växthus

Minns ni den där sången ”I just wanna live” av Good Charlotte? Idag när jag till sist gav upp och steg upp spelade den i mitt huvud men modifierad som I just wanna sleep. Flera nätter av såå rutten sömn bakom och jag blir lite galen. Som tur ska Saga till dagis idag då hon nu varit helt frisk sen igår, för jag behöver verkligen få en dag utan några krav på mig. Det tråkiga är att hon hann smitta mig med sin lilla miniflunssa så jag hoppas den går om lika snabbt i min kropp, för det var verkligen den lindrigaste flunssan på länge. Hon nös några gånger ett par dagar, hostade några gånger ett par nätter, var glansig i ögonen en dag. Ingen feber, inget mer. Hon drack mycket honungsvatten och jag blandade i lite hemlagad ingefärashot i varje mugg. Sen var hon helt frisk igen, egentligen ren på tisdagen om jag tänker efter. Skönt så, så slapp vi åka på test. Synd för mig att jag fick den sen istället, för hade sett fram emot att åka på loppis och efter take-away idag men nu blir det så klart inte av. Stora planer som ni hör!

Nu ska jag i alla fall inte vara helt negativ, utan försöka tänka positivt. Idag får jag vila i fred, se på mina program på tv och äta tomatsoppan jag kokade igår på egna körsbärstomater. Vi har fått så mycket att jag måste göra nånting mer än bara äta dem som sådana, och Saga fick vara med och öva med vass kniv på att skära dem. Bra gick det och god verkade den bli. Nästa år kanske jag inte ska ha tolv stycken tomatplantor. De har varit en underlig sort också, och blivit enormt täta buskar snarare än långa plantor. Aldrig sett såna förr, men efter att mamma o jag rensat dem på nästan alla blad så har de börjat ge tomater som om jorden skulle gå under annars. En buske som hela tiden var lite mindre och sorgligare än de andra har varit ett enda orangerött virrvarr av tomater. Ska bli intressant att se om de blir likadana nästa år eller om jag lyckades odla upp nån slags hybridplanta.

Det enda dåliga med att hösten är här är att jag inte känner mig redo med mina odlingar ännu. Jag har så många idéer för det ena och det andra som nu måste vänta på nästa år att det är riktigt frustrerande. Förstås bra på det sättet att jag ju inte borde hålla på och göra så mycket just nu annars heller med tanke på hur kroppen mår, men ändå frustrerande. Hoppas typen i magen är en nöjd typ som gärna hänger med nästa år när jag vill förverkliga mina idéer och planer… Fast kanske jag nästa år har gett upp allt sånt och jag just nu bara är galen av allt boande? Vem vet. Igår tömde jag en hel stor låda med alla köksredskap vi äger på köksbordet för att städa igenom, för alla vet ju hur små nyfödda bebisar hatar orediga kökslådor.

Annars är jag rätt normal, tror jag.

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s