Julkortsfoton och hsp

I år tror jag bestämt att vi inte skickar några julkort alls. Jag försökte få ett vettigt foto på vår fröken men hon var INTE på humör och de bilder som inte är suddiga är bara dåliga. Belysningen blev konstig och allt var lite upp och ner på nåt vis.

Alternativ två är att ta foton hemma men tiden rinner ut, imorgon är det fredag och då åker Saga till sin momi övernatten eftersom vi båda jobbar lördagen, o på söndag har vi annat att göra.

Sen är det ju redan ganska långt in på december. Så jag tror jag skippar den stressen i år. Jag har börjat lära mig lämna bort allt det som ger mig stress. Försöker lära mig vad som är viktigt att tänka på och oroa sig över, och vad som inte är det. Ju äldre jag blir, desto mer märker jag av högkänslighets-symtom, även om jag nog inte skulle kalla mig högkänslig.

  • Jag känner av folks humör så fort jag kommer in i ett rum, och dessutom ältar jag om det humöret beror på mig eller nånting annat.
  • Jag blir fort överväldigad om jag har för mycket att göra och måste verkligen sätta mig ner och tvinga mig göra det jag ska, bit för bit. Konstigt nog gäller detta inte på mitt jobb, utan jobbet räknas ihop till en sak?
  • Efter en lång arbetsdag med mycket kunder kan jag behöva vara helt ensam. Jag kan känna att jag vill gråta av psykisk utmattning när jag väl sätter mig i bilen, och sen kan jag behöva köra hem i total tystnad. Ändå älskar jag att jobbet är så socialt.
  • Musik spelar en otroligt stor roll i mitt liv. Jag älskar musik och rätt sorts musik kan totalt ändra mitt humör. Ibland kan jag inte alls höra på t.ex. Melissa Horns låtar för att jag blir för nedstämd, och före jobbet hör jag ofta på glad musik eller andra låtar som alltid gör mig lycklig i själen. Jobbar på att orka laga en spellista med sån musik. Just nu är det julmusik som gör mig lycklig.
  • Jag behöver egentid, helt ensam egentid. Därför passar jobbet mig bra just nu, när jag får förmiddagen helt för mig själv minst en gång per vecka. Då brukar jag ibland städa och fixa, ibland bara ligger jag i soffan och ser på Netflix utan att stressa.
  • Jag märker av väldigt mycket. Små ansiktsuttrycksförändringar, en blick, ett ljud. Allt gör att jag tolkar, tolkar, tolkar vad andra tänker, tycker, känner.


Min nya favoritlåt. Jag brukar väldigt sällan gilla icke-klassisk julmusik men tycker att Sias julalbum är helt spot on.

Sedan jag började acceptera att jag har drag åt det högkänsliga hållet har jag också fått mycket mer förståelse för några andra i min omgivning som helt klart är högkänsliga. Jag försöker konstant lära mig bli en bättre och mer förstående människa. Det lär också ska vara ett drag åt HSP-hållet. Att konstant fundera på vad andra tycker och tänker, hur de mår. Det är otroligt svårt för mig att förstå att alla inte är som jag, att alla inte ältar, funderar, oroar sig, försöker förstå… Hela tiden.

Hur är ni som personer? Är ni mer analytiska eller mer impulsiva?

Annonser

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s