Om att somna vid ratten

Igår var jag ledig. Jag körde jag till Åbo för att plocka upp Saga, åka på playdate till Dalsbruk och sen lämna henne hos sin fafa i Dragsfjärd och åka hem igen för att jobba ännu ett par dagar innan ledig dag igen på söndag. Idag ska hon äntligen komma hem-hem innan vi kör samma cirkus sö-tors igen.

Vill ni veta hur många gånger jag i genomsnitt behövde stanna för att jag höll på att somna vid ratten?

Noll.

Vill ni veta hur många gånger jag hade behövt stanna för 1,5 månad sen, då jag började äta järntabletter?

En gång i halvtimmen, minst, när tröttheten blev olidlig och ögonen gick i kors.

Så för mig har denna korta tid med järntillskott haft enorm skillnad, fast jag annars inte märker det så jääättemycket. Är ännu väldigt trött. Men det susar inte längre i öronen och jag är inte konstant yr varjre dag. Jag kan inte förstå att jag inte gick till läkaren tidigare, när det ändå var så kraftiga symtom på att nånting var fel. Speciellt som det där suset påminde mig så starkt om Sagas födsel då jag förlorade över 4 liter blod på en liten stund. Det är ju tyvärr min kropps fel att jag lider av järnbrist, då jag månatligen blöder mer än kroppen klarar av att återställa. Så nu äter jag medicin för det också, för första gången nu och det har funkat jättebra.

Helt magiskt med andra ord, att inte behöva extra tupplurer riktigt varje dag och slippa stanna minst en gång i halvtimmen när jag kör bil. Känner mig som en helt ny människa.

 

Annonser

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s