Jag finns, ensam ibland.

När jag började jobba intalade jag mig att jag nog inte skulle bli så stressad av hela detta som kallas livet.

Jag minns dock inte längre vad jag skulle säga, när jag påbörjar en mening.

Jag glömmer enkla saker.

Jag är så trött att jag aldrig känner mig pigg längre. Aldrig.

Jag sa för första gången högt ”Jag är så stressad” åt en kompis och höll på att spontant börja gråta. För det är så sant. Jag är så stressad just nu, med jobb, familj, vardag, vänner, bröllop, resa, allt. Livet är roligt men jag är så stressad och hinner aldrig med.

Nu är jag i alla fall ledig lördag, söndag, måndag, och jag njuter. Idag fick jag vara ensam hemma i flera timmar. Jag provdukade för bröllopet, låg i kökssoffan och stirrade upp i taket och hörde på potentiella first-dance-låtar. Jag grävde fram fyra kassar med kläder i varierande storlek och grävde fram lite somrigt inför vår resa i april. Jag lämnade hela huset i kaos för sen orkade jag inte städa undan alls och lämnade bara allt för att bänka mig i soffan framför Nashville.

Och vet ni? Det. Var. Så. Skönt.

Ett par dagar sen läste jag ett blogginlägg där skribenten ansåg att mammor som tar egentid är hemska mot sina barn.

Men varför ska just vi mammor enbart finnas till som mammor och som jobb-identiteter? Varför ser man ner på att vi tar tid att vara vi, ensamma. Att få lufta våra tankar och göra ingenting en timme eller två.

Varför ska vi alltid få negativa åsikter för att vi inte vill vara föräldrar eller kollegor varje sekund av våra liv?

Den här dagen behövde jag.  Jag behövde få vara ensam, bara jag. Ikväll somnade Saga gott efter en dag fylld av bus hos sin famo, och jag njöt av att i lugn o ro kunna gå igenom mitt klädskåp, nu då jag fått lite energi igen, och nu efter att det är gjort sitter jag här med en öl och popcorn, ansiktsmask i ansiktet, ljus tända, Mello på tv.

Ensam.

Så skönt ibland.

Annonser

3 reaktioner på ”Jag finns, ensam ibland.

  1. Exakt! Man måste ju få vara bara SIG SJÄLV någon gång ibland, antingen ensam eller tillsammans med andra. För man själv finns ju fortfarande kvar, fast man blivit mamma. Man kan ju inte vara tvungen att helt utplåna sig själv bara för att man fått barn! Att få lite tid för sig själv mellan varven gör ju att man mår bättre, orkar bättre och därmed också blir en bättre mamma. Så att säga att mammor som tar egentid är hemska mot sina barn som du hade läst är ju helt absurt! Ser rött när jag hör såna påståenden. Jag är också en sån som BEHÖVER min egentid, och anser att alla borde ha rätt till det. Både för ens eget bästa och familjens bästa.

  2. Dagens arbetstider inom handeln är inte mänskliga och man blir ju faktiskt galet trött av att jobba så att man inte är hemma förrän efter sju åtta på kvällen. Nästa dag ska man upp och starta dagen och även om man kanske inte börjar jobba förrän tio så är man ändå färdigt i beredskap och kan inte njuta av morgonen. Tickar det på så och blandat med sjukstuga och andra bekymmer så är man hastigt ganska worn out.

  3. Men KLART du måste få va ensam ibland o det betyder inte att du är en dålig mamma! Nu när jag tänker efter så minns jag hur svårt det vqr för mig att börja lekis t.ex eftersom min mamma arbetade som dagmamma och jag fick då vara hemma varje dag.. med henne. Sen kom dagen då jag måddes skiljas och det var SVÅRT. så jag tycker i socialt syfte också är det bara bra att Saga är nån annanstans ibland och du får vara själv. Göra sånt du njuter av, eller bara slappa på soffan 😀 samla energi. Du är ju endå mamma resten av ditt liv 😉

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s