Att gå den svårare vägen

Vid nyår skrev jag en Facebook-status, som för tredje året i rad var likadan. ”Så många som gillar det här, så många dagar utan socker”.

Ja, hur gick det då? 11 dagar in i år 2018 och det har gått åt skogen. Men jag kämpar vidare, börjar om, försöker att inte bli arg på mig själv. Försöker mest tänka på fördelarna med sockerstrejk, nämligen hur bra jag mår utan socker och utan kolhydrater.

Men så jobbar jag den ena långa dagen efter den andra, kommer hem, orkar inte handla, och äter bröd eller gröt tillsammans med Saga med kanel och socker på medan hon får blåbärspuré, och så mår jag sämre och sämre i kroppen.

Under julen gick jag upp tre kilo pga alla sötsaker jag åt och fast jag intalar mig själv och säger högt att det inte gör nånting så stör de tre små kilona mig. Inte för att det är tre kilo, utan för att jag tappade greppet och lät mig falla in i sockerträsket igen, och att jag mår dåligt och ändå äter mat som är lika med skräp i min bok.

Att ta sig ur den onda cirkeln av dåligt ork är det svåraste. Att ta sig i kragen, skriva matlista, orka laga mat, orka ta med till jobbet, är det svåraste.

Att inte gå den lättaste vägen är det svåraste.  Hur går det för er? Lever ni hälsosamt? Orkar ni göra det?

Annonser

6 reaktioner på ”Att gå den svårare vägen

  1. känner igen mig i allt du skriver, gömmer mig bakom min preggostatus just nu men vet samtidigt att jag lurar mig själv. Nere i samma sockerträsk jag också, och det där arma brödet sen. Vet att jag inte borde men så är man så trött. Kämpa på och ta en dag i taget. kram ❤

  2. Jag gick också upp två tre kilo under julen,så störande. Men mest störande är det att med dessa två tre kilo har jag under hösten gått upp alla 7-8 kilon jag gick ner under graviditeten i våras. Jag vägde alltså dagen efter att jag fött barn i juli 7-8 kg mindre än jag gjorde efter julen. Helt sjukt och bara för att jag under hösten jag varit hemma inte haft någon som helst matrutiner och ätit mycket bröd och pasta. Nu började jag en välmåendekurs, där vi fått både motions- och matprogram. Godis och bulla etc lämnade jag bort redan veckan innan. Så här långt har det gått bra och visst hoppas jag på att gå ner i vikt men först och främst hoppas jag på att få en stark kropp. Trots att jag sedan tonåren alltid varit lite, och nu mycket mer, överviktig har jag haft en förhållandevis bra kondition, men nu är den borta. Efter tre barn är det dags att satsa lite på mamman i detta hushåll. Kämpa på!

    1. Jag hoppas också på starkare kropp! Känner att ryggen är i såå dåligt skick nu att jag måste få den i skick före det inte finns någon återvändo längre! Kram!

  3. Är i samma sits; men för mig har det pågått hela hösten. Tröstätande pga dålig atmosfär på jobbet, fick nytt jobb vilket ledde till ännu mer felätande då jag tyckte att jag nu får ”belöna” mig då jag var så duktig och fick ett nytt jobb! Och julen – don’t get me started!! Huhu. Men jag kämpar på och försöker ta tag i det nu efter nyår. Och det går väl ganska ok, men senast igår satt jag där igen med smörgåsen i handen. Men jag vill verkligen lyckas denna gång då jag vet hur dåligt jag mår av socker o kolisar.
    Vi kämpar på, en dag i taget ❤️

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s