Att ha en fobi

Jag försöker skriva detaljerat nu så att jag kanske själv ger mig nån slags terapi här, så ni får ursäkta. Är ni känsliga så titta bort.

I en tid då var och varannan människa har en fobi av nåt slag enligt sig själva känns det lite farligt att yttra att en har en fobi. Men jag har en och igår insåg jag att den har blivit värre.

Den heter emetofobi, alltså skräck för att spy och allt som hör till.

Igår då sambon snarkade bredvid mig i vår säng låg jag klarvaken och försökte slappna av, för plötsligt slog tanken mig igen. ”Det är magsjukesäsong”. Hjärtat slog hårt och tankarna rusade när jag försökte sluta tänka på det och sluta tänka på paniken som slog klorna i mig. Jag hann till och med tänka ”Varför fick vi barn, nu kommer vi ha magsjuka varje år och jag klarar det inte”. Alltså helt sjukt som ni förstår.

Att skriva ner det så här får det att kännas alldeles löjligt men samtidigt har jag tårar i ögonen för skräcken och paniken är så riktig och så kraftig, jag hatar allt som har med magsjuka att göra. Jag minns varje gång jag spytt i hela mitt liv och jag börjar storgråta efter varje gång det händer. Det är inte normalt att i ett halvår efter magsjuka vara rädd för alla som hostar och harklar sig, få panik när man inser att nån man umgåtts med har eller har haft magsjuka ”nyligen” alltså just inom ett halvår ens. Det andra halvåret går åt till panik inför när det drabbar oss igen.

Det värsta är kanske inte ens själva spyendet, utan det värsta är när jag intensivt i full panik kämpar emot illamåendet med allt jag har, för jag inbillar mig åtminstone att det går på nån nivå. Förra gången låg jag vaken utan täcke och nynnade samma sak hela natten för att distrahera mig lite medan jag inte vågade röra mig en millimeter, men det funkade kanske.

Hade jag inte vetat att käsidesi inte funkar så bra egentligen förutom när det gäller att torka ut huden hade jag badat i det för att slippa magsjuka. Ändå kanske man får det, för det sprids ju så lätt.

Nå, nu ska jag sluta. Ville bara skriva av mig lite och kanske någon där ute känner lika? Skriv en kommentar.

Annonser

7 reaktioner på ”Att ha en fobi

  1. Lider av helt samma sak och det börjar gå lite för långt för mig. Kan inte åka nattbuss mera, för jag är så rädd att något fyllo skall spy i bussen. Är på helspänn på fester och spanar hela tiden efter folk som kanske skulle kunna börja må illa. Har ett barn i ungefär samma ålder som ert och vi har haft magsjuka en gång, klarade av det överraskande bra. Fasar dock inför nästa gång, för säkert kommer det. Usch, började må illa av självaste tanken :p Jag har sagt åt mina vänner att de inte skall använda uttryck som ”jag mår illa” för jag börjar direkt panikera av detta. I min värld betyder att må illa att man spyr i något skede och då vill jag inte vara på plats.

  2. Oj så jag känner igen mig! Om nån ens skriver på Facebook att de har magsjuka så blir jag helt kallsvettig. Jag tror att jag lite, lite har kommit över värsta skräcken för att faktiskt spy (jag mådde så otroligt illa flera nätter per månad, och spydde också vissa månader, under dom fem år jag åt p-piller. Det blev liksom en del av vardagen. En hemsk del, men jag vande mig tydligen). Trots det så storgråter jag ännu varenda gång. Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen om jag eller nån i min närhet blir magsjuk/matförgiftad/mår illa. Jag vill bara fly, och får lite lätt panik av tanken att jag inte kan göra det, för då är det ju redan försent.

  3. Jag är inte rädd för när folk spyr så länge jag vet att det inte smittar. Men annars.. nej fy. Bävar också inför magsjukesäsongen. Dottern som går på dagis började spy en natt och jag fick panikångest och svimmade nästan. Så vet precis hur det känns.

  4. Jag känner så igen mig och så skönt att det finns andra med samma rädsla, för oftast när jag nämner min panik inför andra så rycker de ungefär på axlarna att ”magsjuka va e nu de, de går ju snabbt om”. Jag bävar varje år för vinterhalvåret med magsjukor å ännu mer nu när jag har en dotter på dagis å livrädd för den dagen hon får sin första spysjuka. Förra året när det gick spysjuka på dagis hade jag möjlighet att hålla henne hemma i en vecka å vi slapp undan, blev utskrattad av vissa som att ”hon kan ju lika bra få de vart som helst ifrån, ex. butiken” jo visst men e sjukt nojig över butikskärror också vintertid så gäller typ vant tvång i butiken å handtvätt genast hemma. I år kommer vi köra hårt på silvervvatten om det blir epidemi på dagis å hoppas på vi slipper undan för allt i världen!

  5. Är själv inte rädd för att spy men fasar ändå alltid för att bli magsjuk eftersom jag blir så extremt dålig. Kommer alltid en punkt när jag typ hellre vill dö än gå igenom det där helvetet. Sen går det aldrig fort om för mig heller utan tar alltid flera dagar innan jag börjar må normalt igen och kan äta som vanligt. Usch. I vintras var vi magsjuka alla tre och det var verkligen jobbigt att ta hand om en magsjuk dotter samtidigt som man själv var dålig… Som tur var började min man spy först senare så han kunde ta hand om henne medan jag själv var i allra sämst skick. Har däremot andra fobier som begränsar livet vidsa gånger. Har otrolig höjdskräck och den har blivit bara värre med åren. Kan t ex inte klättra upp i utsiktstorn eller liknande, och när vi på en resa för några år sen besökte en gammal kvarn med flera olika våningar var det jättehemskt att klättra uppför de branta trapporna nellan våningarna. Får svindel och blir yr och svag och känner bara att jag kommer att falla i såna situationer. Sen så har jag också blivit rädd för djupt vatten på senare år. Har inga problem om jag åker båt men får panik av att simma på djupt vatten där jag inte bottnar, har aldrig varit någon bra simmare heller. För flera år sedan skaffade vi kanot som vi har vid sommarstället och det går bra så länge vi är på grunt vatten (där är långgrunt) men får panik genast vi kommer ut på djupare vatten. Nä fy!

  6. Har exakt samma fobi och hela min vardag är sjukt begränsad. Det är så mycket saker jag inte klarar av att göra och allting kretsar kring att ”jag kanske blir magsjuk idag”. Fyfan vilket helvete alltså 😦

  7. Jag är också rent ut sagt livrädd för att spy, men det allra värsta är ju nog den fruktansvärda ångesten man får dras med. Har också ett tvåårigt dagisbarn så chanserna att komma undan är ju minimala. Känns skönt att veta att vi är fler, för en normalt funtad människa förstår nog inte vad vi går igenom. 😊

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s