Minnet, var är du?

Jag upplevde i början av mammaledigheten och vårdledigheten att folk skämtade mycket om minnesförlust och så vidare, men mitt minne hölls fortsättningsvis ganska bra. Jag glömde inte barnet nånstans, kom ihåg att klä på mig och for inte hemifrån med  gårdagens trosor hängande ur fickan som en del gör.

Men nu. När jobbet började, när dagisrumban startade, när varje veckoslut är uppbokat och en dessutom borde ha nån mat hemma, så har minnet försvunnit.

Jag kan sitta vid datorn, stänga en flik på Chrome bara för att öppna den i fliken brevid fem sekunder senare. Glömmer hårinpackningen i. Kör till jobbet, parkerar, stiger ut, får panik över var bilnyckeln blev. Blev den hemma?! Ajnej, den är ju i bilens lås ännu.

Jag kan åka till butiken för att köpa tre saker och komma hem med tre saker, men alla fel. Jag kan sitta på jobbet redo att göra en arbetsuppgift bara för att bli och stirra in i väggen medan jag febrilt försöker minnas vad jag ska göra.

Igår hämtade jag Saga på dagis, hon gick o kolla på tv medan jag började laga mat, sen satt jag mig ner och åt, hann äta upp min portion före jag mindes att aijoo, Saga ska ju också äta. Nå, hon var nu inte särskilt hungrig ändå, men ändå…

Den här veckan har jag två dagar av sju som jag faktiskt hinner med att bara vara, helt ensam en stund. Det behövs. Jag njuter av att vara ensam. Jag blir en bättre förälder av det. Jag får låta tankarna vila lite.

Annonser

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s