Terrible twos fortsätter

Vet ni, det här veckoslutet har både mina och Sambons nerver fått vara på helspänn hela tiden. Vi har haft en extreeemt missnöjd tjej här hemma som trotsar något så otroligt mycket att jag nästan fasar för framtiden. Skrev visst en tid sen att jag såg fram emot att se hur jag själv utvecklas under tiden hon trotsar och som det nu verkar så utvecklas jag nog neråt tyvärr för mina nerver räcker inte till alla gånger och då ryter jag till! Mammasamvetet blöder men just i stunden så kokar det över ibland. Då det är skrik, nej nej nej, inget duger, hon river mig i håret och slår mig, kastar saker, gallskriker i ansiktet på en och är fröken tvärt emot hela tiden så blir man rätt slut till sist, speciellt efter en vecka som denna. Vi har förlåtit mycket just på grund av att veckan varit tung men allt det här är inte trötthet tyvärr. Ingen mat duger vilket vi förstår efter att hon mådde illa men nu har det gått så länge sen dess att hon verkligen måste börja äta lite mer snart. Små portioner nog av det mesta men långt ifrån nödvändigt. Samtidigt är maten nog det jag tar minst stress av då jag själv åt så lite som barn.

Men det här skrikandet, gnällandet och i en förälders ögon onödiga gråtandet går nog djupt in i mina nerver just nu och axlarna är spända som stenar. Att hon till och med har skrikit åt sina farföräldrar både igår och idag säger en hel del om stämningen i denna tjej just nu. Vanligtvis är det jag som får ta det mesta. Så lägger vi lite rejäl pms/pmds på det som ju naturligtvis pausat sen i måndags då magsjukan kom och återvänt idag med nya friska tag. Älskade unge, det är inte lätt att vara nästan två år.

_MG_1847-2.jpgNu som då kryper min vanliga tjej fram i alla fall, som tur.

Nej, vet ni. Ikväll tänker jag ligga i soffan, se på tv och äta lite lösgodis, utan dåligt samvete, för det är jag värd. Jag firar att den här veckan är över. Nya tag imorgon.

Advertisements

11 reaktioner på ”Terrible twos fortsätter

  1. Ja det är inte lätt att vara två, vi har en pojke på 2 år 7 månader och det kan svänga från noll till hundra på en sekund. Till sist vet han inte ens vad det var han ville eller varför han gråder. Kan själv, vill inte, vill nog ja inte är det lätt att vara liten. Envis som synden är han dessutom, släktas på sin mamma tyvärr:) Men det blir nog bättre, åtminstone vår 4.5 åring har nog lämnat det där stadiet för länge sen.

  2. ja usch inte är det lätt. vår 2 åring trotsar mest vid påklädning, det tar som hur länge som heeeelst att komma sig iväg någonstans. idag var dock en värre dag, väldigt gnällig och missnöjd. fick bära hem henne gallskrikandes från fammo och faffa (grannar) utan yttrekläder efter en halvtimmes gallskrik. kämpa på!

  3. Minns så bra när vår flicka var i den där åldern, allt var en kamp. Minns att jag fasade för vår sommarledighet som låg framför. Jag läste då nånstans att man ska låta barnet vara med och bestämma mera (t.ex välja mellan två skjortor) och att dom är nöjdare sen så dom känner att dom får vara med och påverka. Oss hjälpte det nog sen till sist och jag har följt samma regel varje gång det har varit tyngre perioder 😊 sen kan dom ju inte få bestämma allt och skrik och gråt får man nog ändå stå ut med ibland. Kämpa på!

    1. Jo sånt har vi hållit på med länge ren med vår temperamentsfulla dam 😊😁 Nu har vi som tur ett par dagar med roligt program för henne denna vecka så kanske det lugnar sig lite 😄 Kram

      1. Ja då har jag inga fler tips, det är ju lite begränsat sen vad en 2-åring klarar av ☺ hoppas de kommande dagarna kommer gå bra! Sen plötsligt nån dag så svänger det ju och så löper vardagen bra igen 😊

        1. Tack ändå för ditt tips o din kommentar! 🙂 Det är ju lite knepigt jo, Saga pratar ju enormt mycket för sin ålder men jag vet ju inte vad hon verkligen förstår. Man glömmer att hon är så liten ändå.

  4. Jepp, låter bekant.. Vi är inne i samma fas! vägrar klä på, vägra äta, vill nåt och då man går med på det vill hon exakt det motsatta sekunden efter..kommenderar, skriker, kastar sig på golvet… försöker låta henne välja vissa saker men då vrålar hon ” nää ha innentiinnn”, för att nästa sekund komma och krama och säga förlåt.. en berg- och dalbana minsann! Försöker vara pedagogisk och bestämd, visa att man får vara arg och sen säga förlåt, men jisses så påfrestande ibland! Biter ihop och hyperventilerar! Så himla söta och härliga tillika men ojojoj..nerver av stål behövs! 🙂 Kämpakram!

  5. Precis samma sak här, så jag förstår hur tungt och frustrerande det är! Det ska inte ätas, inte sovas, inte sättas på någon blöja, inte kläs på, inte borstas tänder, inte göras någon morgon- eller kvällstvätt, inte läsas någon viss bok, inte komma in när man varit ute osv osv osv. Och på det ännu några nya tänder som spökar också, suck… Tappar ofta tålamodet och ryter till jag med, särskilt om jag själv är trött och hungrig, och känner mig som världens sämsta mamma sen… Och nu när min man är ledig dessutom så är det som om hon testar mig extra mycket. Vi brukar också försöka ge henne chansen att få vara med och välja, men det är inte alltid det funkar… En vilja av stål och envis till tusan, har väl det efter båda föräldrarna och särskilt min man var tvärtemot med allt när han var liten. Vi försöker hitta på roliga saker nu medan han är hemma, sånt som inte blir av i vanliga fall, så hon får annat att tänka på och får utlopp för lite av sin energi så hon förhoppningsvis inte orkar krångla sen. Kram och hoppas vi snart har den här tunga perioden bakom oss! 💜

  6. Precis samma sak här, så jag förstår hur tungt och frustrerande det är! Det ska inte ätas, inte sovas, inte sättas på någon blöja, inte kläs på, inte borstas tänder, inte göras någon morgon- eller kvällstvätt, inte läsas någon viss bok, inte komma in när man varit ute osv osv osv. Och på det ännu några nya tänder som spökar också, suck… Tappar ofta tålamodet och ryter till jag med, särskilt om jag själv är trött och hungrig, och känner mig som världens sämsta mamma sen… Och nu när min man är ledig dessutom så är det som om hon testar mig extra mycket. Vi brukar också försöka ge henne chansen att få vara med och välja, men det är inte alltid det funkar… En vilja av stål och envis till tusan, har väl det efter båda föräldrarna och särskilt min man var tvärtemot med allt när han var liten. Vi försöker hitta på roliga saker nu medan han är hemma, sånt som inte blir av i vanliga fall, så hon får annat att tänka på och får utlopp för lite av sin energi så hon förhoppningsvis inte orkar krångla sen. Kram och hoppas vi snart har den här tunga perioden bakom oss! 💜

    1. Alltså vad tusan, hittade precis denna kommentar i skräpkorgen! Såå konstigt när wordpress ibland skickar kommentarer dit av människor som ofta kommenterar! Kram på er!!

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s