Terrible twos fortsätter

Vet ni, det här veckoslutet har både mina och Sambons nerver fått vara på helspänn hela tiden. Vi har haft en extreeemt missnöjd tjej här hemma som trotsar något så otroligt mycket att jag nästan fasar för framtiden. Skrev visst en tid sen att jag såg fram emot att se hur jag själv utvecklas under tiden hon trotsar och som det nu verkar så utvecklas jag nog neråt tyvärr för mina nerver räcker inte till alla gånger och då ryter jag till! Mammasamvetet blöder men just i stunden så kokar det över ibland. Då det är skrik, nej nej nej, inget duger, hon river mig i håret och slår mig, kastar saker, gallskriker i ansiktet på en och är fröken tvärt emot hela tiden så blir man rätt slut till sist, speciellt efter en vecka som denna. Vi har förlåtit mycket just på grund av att veckan varit tung men allt det här är inte trötthet tyvärr. Ingen mat duger vilket vi förstår efter att hon mådde illa men nu har det gått så länge sen dess att hon verkligen måste börja äta lite mer snart. Små portioner nog av det mesta men långt ifrån nödvändigt. Samtidigt är maten nog det jag tar minst stress av då jag själv åt så lite som barn.

Men det här skrikandet, gnällandet och i en förälders ögon onödiga gråtandet går nog djupt in i mina nerver just nu och axlarna är spända som stenar. Att hon till och med har skrikit åt sina farföräldrar både igår och idag säger en hel del om stämningen i denna tjej just nu. Vanligtvis är det jag som får ta det mesta. Så lägger vi lite rejäl pms/pmds på det som ju naturligtvis pausat sen i måndags då magsjukan kom och återvänt idag med nya friska tag. Älskade unge, det är inte lätt att vara nästan två år.

_MG_1847-2.jpgNu som då kryper min vanliga tjej fram i alla fall, som tur.

Nej, vet ni. Ikväll tänker jag ligga i soffan, se på tv och äta lite lösgodis, utan dåligt samvete, för det är jag värd. Jag firar att den här veckan är över. Nya tag imorgon.

Annonser

Sämsta dagen på sämsta veckan

Att ha en toddler är guld värt när livet är tungt. Visst har hon varit trött o ledsen idag men hon har också varit orsaken till att vi överhuvudtaget har orkat röra på oss denna vecka.

_MG_1825.jpg _MG_1825.jpg

Inatt när jag låg vaken i soffan så låg jag o lyssnade på Ines, som varit trött och hängig de senaste veckorna. Hennes andning pyste mer än vanligt och som vanligt tyckte jag det var så tungt att inte kunna göra så mycket mer än ta ut henne en stund i en filt och gosa med henne. Illrar lever oftast till max 7-8 års ålder om de får dö av ålderdom, och Ines var gammal i illerår. I mars hade hon blivit 7 år. Senare på dagen tog jag några bilder på henne i famnen på mig, och femton minuter senare tog hon sitt sista andetag. Så förutom att Saga också hade sin släng av matförgiftning/magsjuka, vilkendera det nu var sen sist och slutligen, idag så måste vi också ta farväl av vår kära älskade Ines.

Voi v**tu säger jag bara. Nu kan det inte bli sämre. Nu kan det banne mig inte bli sämre.

03:25

 

03.25. Det visade klockan när magsjukan slog till åt stackars Saga också. När jag rusade in i hennes rum satt hon upp i sängen o grät o var riktigt borta. Usch så sånt tar på ens mammahjärta. Nå, ett bad, sängbyte och med ny pyjamas o ren nalle i handen så somnade hon gott igen.

Jag la på tvättmaskinen genast så att vi säkert skulle ha något rent ifall det behövs flera gånger, o här sitter jag än. Kunde inte sova. Jag bara väntar. På dagsljus, på tvättmaskinen, på torktumlaren, på att höra henne hosta. På att själv få en stund att verkligen vila också på dagen, på att det inte finns någon tvätt kvar att tvätta och på att det inte längre känns som att allt jag rör och är är smutsigt. Får nog vänta några dagar ännu, men snart snart snart är det över… Sen ska jag verkligen köpa en bukett blommor åt mig.

Stackars liten Saga. Jag hann ren dansa en glädjedans för att hon slapp det här.

20150610_184800

Ute på andra sidan

Här började måndagen så bra med att jag fick städat skrubb och klädskåp, Saga var glad o jag var på träning trots extrem trötthet. Efter träningen mådde jag illa o var darrig men antog att det berodde på att jag hade ätit dåligt under dagen.

Sen kom jag hem, fortfarande illamående o sen bröt helvetet löst för både Sambon o mig i form av magsjuka eller matförgiftning, vi vet inte säkert. Hemskt var det i alla fall. Jag har emetofobi och blev helt förstörd över detta, så där att jag sa rakt ut flera gånger att jag hellre dör o att Saga får va ensambarn för tänk om jag får hyperemesis sen när och om vi nångång väntar syskon. 

Det finns tydligen nån slags Gud i alla fall för jag slapp det värsta efter nån timme men vi vakade ändå båda så gott som hela natten för Sambon mådde svindåligt stackarn. Igår var vi rätt däckade båda med under två timmars sömn och Saga var ju (som tur) glad o sprallig men lyssnade ändå riktigt bra när vi förbjöd henne att gå nära sin pappa. Det blev en filmtittardag med andra ord, jag fick vila någorlunda emellanåt med henne i famnen och tacksamt nog somnade hon redan vid postlådan när vi gick ut o gå. Vi fick mat och dryck levererat till dörren ett par gånger, tack för det ❤ Guld värt.

När Saga somnade till natten så gjorde vi det också, och jag har åtminstone sovit tolv timmar med två väckningar inatt så jag mår bättre. Nu håller vi och ni som läser tummarna för att Saga slipper, visst? Idag och imorgon vilar vi ännu då vi båda mådde illa ännu igår men sen hoppas jag att livet kan återgå till det normala.

Ett motto

När vi nu snackar pmds och allmän nedstämdhet så där så tänkte jag kika in idag för att dela med mig av mitt dagliga motto.

lycka blogg.jpg

Såna saker som att få blommor eller choklad som överraskning, sånt händer inte hos oss. Det tog en tid för mig att lära mig det och därför tänker jag köpa blommor själv idag, för jag blir glad av dem och idag behöver jag lite extra vardagsglädje. Så det så.

Medan resten av världen snackar Trump…

…Så gråter jag över att vi bara hade femton popcorn att poppa kvar i burken när jag var så vansinnigt sugen.

Om du av någon anledning är känslig mot inlägg som handlar om kvinnors kropp och lingonveckan så kan du sluta läsa nu!

Jag fick några månader sen en kommentar av en bloggläsare som tyckte det lät som att jag inte lider av PMS utan PMDS varje månad, alltså ”Premenstruellt dysforiskt syndrom” som det heter på riktigt.

Jag checkade av en lista idag med en av mina närmaste vänner och det känns ju ganska självklart att det inte är nåt helt normalt jag lider av varje månad. Så här står det på hemsidan där jag kopierade listan ”Kriterierna för PMDS omfattar enligt DSM-V minst fem av symtomen ovan, varav ett ska vara bland de fem översta. Besvären skall finnas under den premenstruella veckan men saknas under den postmenstruella och tillståndet ska påtagligt påverka social funktion och arbetsliv. Symtomen får inte vara orsakade av läkemedel. Vissa kvinnor med PMDS har även kortvariga symtom i samband med ägglossningen. ” (källa)

Här kommer listan:

Nedstämdhet CHECK
Irritabilitet CHECK
Humörsvängningar/affektlabilitet CHECK
Ångest/oro CHECK
Minskat intresse för dagliga aktiviteter CHECK
Koncentrationssvårigheter
Trötthet/minskad energi CHECK
Aptitförändring/sötsug CHECK
Sömnstörning CHECK
Känsla av kontrollförlust CHECK
Bröstspänning/-svullnad CHECK

Tråkigt nog är det så just nu att jag på allvar under ett par dagars tid varje månad känner att mitt liv som det är just nu (med allt det fina som hus, sambo, barn, vänner, bröllop på g, jobb osv) är helt fel för mig och att jag har gjort fel val i livet angående, ja, allt. Jag känner liksom att jag vill fly från allt och alla (utom Saga) och att jag inte vill träffa nån samtidigt som jag önskar att nån vän skulle komma hit med sympati, blommor och kärlek. Imorgon kommer nog alla dessa känslor vara borta som vanligt och jag kan istället vara glad över allt jag har och att min kropp funkar. Eller vänta, nej, för sen får jag istället ha värk i hela kroppen i två dagar och känna extrem trötthet samt blöda så att jag är helt slut både psykiskt och fysiskt i 6-9 dagar. Det är ganska svårt för mig att öppet erkänna att det känns svintungt att leva överhuvudtaget i minst två dagar i månaden, men detta är ju antagligen diagnosen som kan hjälpa mina nära och kära att förstå. Samtidigt som jag är så otroligt nedstämd vill jag inte ”gnälla” om det åt någon.

Tyvärr är det enda som hjälper tydligen att käka piller eller allra helst p-piller vilket jag inte vill göra, så jag får antagligen bara lära mig leva med detta. Att ha en ”diagnos” är ju redan det en tröst. Jag är inte bara galen, liksom. Har någon av er läsare samma problem får ni jättegärna dela med er! Sharing is caring och PMDS är ännu en av de saker jag aldrig har hört om förrän nu.

 

Hotellhelg och dop

Hello hello kära bloggläsare! 

Sandra Vaihelas foto. Sandra Vaihelas foto.

Igår kväll kom vi hem från en härlig övernattning i vår huvudstad! Saga åkte till fammo och vi tog tåget till Helsingfors för att gå på min kära Emmas examensfest samt sova på Glo Hotel Art.

Sandra Vaihelas foto. Sandra Vaihelas foto.

Är jag i Helsingfors är ett besök på Lush ett absolut måste. Sambon och jag kom ut med en välfylld papperskass som doftade himmelrike. Jag minns att många av er fråga om schampobitarna och jag ska verkligen försöka påta ihop ett bra inlägg om mina favoritprodukter! Som den trogna bloggläsaren vet har jag en liten inspirations/ork-svacka just nu men nu som då faller andan på och då ska jag skriva ner mina tankar!

Sandra Vaihelas foto.

På lördagen åt vi en smarrig hotellfrukost och träffade sedan ett par vänner. Vi åt lunch på Friends & Brgrs och drack kaffe på Fazers. Sen var det redan dags att gå mot tågstationen och hoppa på tåget hem! Där väntade en liten tjej som hade haft ett härligt dygn hos sin fammo och ”bonusfafa” och hon var överlycklig när vi kom efter henne.

Idag har vi varit på dop, och sedan åkte vi ner en sväng till Sambons stuga. Härligt väder det har varit idag med solsken!

Sandra Vaihelas foto. Sandra Vaihelas foto.

Hoppas ni har haft en härlig helg! Nu ska jag städa huset medan jag är ensam hemma så är jag redo för en ny vecka sen!