Skäms, mamma, över din telefon!

Igår fick det mesta vara som heter sociala medier. Jag orkade inte. Men jag hann läsa en artikel och se en reklam som verkligen fick mig och många andra att se rött.

Det är en bild på en kvinna som sitter i sin lilla äggformade stol, totalt uppslukad av SoMe, medan hennes barn skriker, ett annat hänger i takkronan och hunden biter sönder en stol. Allt medan hon är hypnotiserad. I samma serie reklamer finns en filmsnutt där också – tänka sig – en mamma ser på telefonen i ca 10 sekunder medan hennes barn blir bortfört av en korp utan att hon märker. Budskapet är kort – Välinpitämättömyys än tämän päivän väkivalta. Alltså ungefär Ignorans är det moderna våldet. 

Flera andra poängterade avsaknaden av pappa i reklamerna. Än en gång är det bara och endast mammorna och kvinnorna som ska känna skulden. Men det störde mig inte mest, även om det störde. Det som störde mig mest är skuldbeläggningen av att man tittar på telefonen.

Det är klart att det finns extremfall, men jag har väldigt svårt att tro att någon i min omkrets, för att nu hålla det nära hjärtat, skulle använda some så mycket att hennes barn lider. För vet ni, jag brukar ju faktiskt diska på dagarna också. Gå på wc, trots att hon oftast följer mig vart jag än går hemma så vill inte mitt barn alltid vara där då. Jag hänger tvätten, sorterar den smutsiga och sätter på tvättmaskinen. Hoppas nu att ingen rapporterar mig till socialen, som en annan mamma sa då hon nämnde samma saker.

Jag tycker det känns extremt omodernt att börja skuldbelägga mammor för detta. I kommentarsfälten kunde man läsa t.ex. ”Ja, alla dessa mammor som inte ens tittar på sitt barn i metron medan de matar hen lite halvdåligt samtidigt! Stackrarna! Vad ska det bli av dem?”.

Kanske mamman har varit vaken hela natten för att det enda sättet barnet sov var om man gungade hen? Kanske hon kollade banken eller flyttade pengar från sparkontot medan hon matade för att hon snart skulle stiga av och gå till matbutiken? Kanske hon bara behövde fem sekunders avstängning av hjärnan. Jag behöver det ibland. Oftast kan jag aldrig fokusera på riktigt på telefonen om mitt barn är vaket och vill ha uppmärksamhet, men ibland får jag verkligen tvinga mig läsa nåt i några sekunder, bara för att nolla hjärnan på gnäll och gråt. Det är inte ignorans. Det är inte våld i hemmet. Det finns alltför mycket riktigt våld i hemmet som inte behandlas för att man ska behöva ta upp saker som att mamma ibland tittar på telefonen.

Ja, den här kampanjen för Helsingfors stad är verkligen inte klok. Vad säger ni?

Här hittas både bilden och videosnutten.

Annonser

4 reaktioner på ”Skäms, mamma, över din telefon!

  1. Voi apa!! Verkligen upprörande att papporna inte är med på nåt hörn och nog är ju kampanjen ganska idiotisk. men jag förstår på ett sätt att man vill väcka folk med en lite extremt tydlig snutt men det slog ju aningens fel här…
    Mina föräldrar var nog inte så närvarande när jag var barn. Pappa var mycket på möten och när han var hemma läste han tidningen eller böcker. Jag anser att man är precis lika avskärmad från världen då man läser en bok. Men jag har aldrig sett honom som en dålig, icke närvarande pappa ändå…

  2. Synd att endast mammor syntes i reklamen.
    Jag tycker att man nog ska kunna vara på t.ex. telefonen eller datorn men det finns gränser också. Ett barn som ständigt kommer i andra hand för att föräldern ”måste” stirra i skärmen kommer i något skede att känna sig åsidosatt. Jag vet att jag läst någonstans om något experiment med föräldrar och riktigt småbarn där föräldern skulle ha barnet i famnen och vara tysta och inte ha någon mimik fast barnet försökte få kontakt och de visade sig att barnet ganska fort blev missnöjt och stressat och eftersom det inte fick något gensvar på en stund så ”gav barnet upp” och vände sig bort.
    Man hoppas ju på att de flesta förstår gränserna men tyvärr så är det inte så. Jag märker ibland här hemma hur ledsen vår M blir om jag är en längre stund totalt okoncentrerad på det hon säger och frågar sånt hon just berättat… och händer det gång på gång så kam det bli riktigt jobbigt. Sen förväntar man sig ofta som föräldrer att barnet alltid ska lyssna på dig när du förklarar något och jag vet själv hur irriterande det är men någon som inte alls kyssnar och frågar samma sak 10 ggr.

  3. Papporna borde absolut vara med. Men jag håller inte helt med dig. Det är klart att allt inte är svartvitt och telefonen kan nog många gånger jämföras med en bok. Men trots det så är det nog viktigt att få upp ögonen hos folk om att man kanske kunde lämna telefonen i tamburen eller nåt och bara titta på den om man verkligen måste. Jag kan erkänna att jag känner mig lite träffad. Sitter nog ibland fast i den utan orsak och då jag borde se barnen istället. Sen finns det ju gånger då man faktiskt gör nåt viktigt och det kan ju en utomstående aldrig veta. Så att döma andra för vad man ser just då är ju absolut fel. Men det finns nog säkert många, inklusive jag själv som borde tänka till ibland.

    Men alla ser ju sin del av verkligheten och det är bra att du belyser hur det också kan ligga till!

  4. Jag har iofs inte barn och ska inte uttala mig för mycket. Därmed har jag ju själv varit barn, och även om mobiler inte existerade då så är det ju ärligt talat inte som att mina föräldrar _aldrig_ någonsin lämnade en framför tv:n medan de själv fikade i rummet bredvid för att få lite tid själva. Nästan samma sak (om än omvänt, haha), och inget jag eller någon annan unge tog skada av. Finns säkerligen folk som på allvar är mobilberoende i den mån att de glömmer annat, men lär ju vara en väldigt liten procent av alla mobilanvändare.

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s