Den tyngsta tiden är nu

Ibland tänker jag på att det Sambon och jag upplever just nu är (eller är början på kanske) den tyngsta tiden i vårt förhållande. Småbarnsåren. Speciellt nu då jag är vårdledig och pengar inte precis finns i överflöd så tar det nog på ibland att vara vuxen. Men vi pratar och kramas och älskar varandra varje dag, även då när det är tungt och jobbigt.

Om jag hade kunnat ändra på en sak under det första året som förälder så hade det varit mer tid för bara oss. Ja, det borde vi satsa på i vinter känner jag, bara för att få vara han och jag lite istället för mamma och pappa. Lite datenight nu som då, det behövs. Det krävs inte mycket. Det blir dock så sällan på nåt vis, under vardagarna så jobbar ju de som kunde vara barnvakt, o så finns ju de som tyvärr inte är tillräckligt nära för att få vara barnvakt åt vår krävande dam.

I alla fall, det känns också dumt att föra Saga nånstans för två timmar när man sen måste stressa med att hämta henne hem i tid för nattning också. Kl 19 får hon pyjamas på och kvällsgröt, kl 20 sover hon ofta redan. Ruckar man på de rutinerna så får man känna av det dagen efter.

Nåja. Jag tycker vi har klarat det fantastiskt bra som ett team så här långt, Sambon och jag. Det ska bli spännande att se hur det går om och när Saga får syskon nån vacker dag. Jag hoppas att vi fortsätter älska varandra, kramas och prata varje dag.

 

Advertisements

6 reaktioner på ”Den tyngsta tiden är nu

  1. Alla behöver lite tid på tumanhand ibland, få göra något som par och släppa rollen som föräldrar ens för en stund. Förhållandet behöver vårdas också sen man fått barn, det går inte på räls av sig själv. Det där är något som min man inte riktigt vill förstå och vi varit oense om på sistone. Vi firade 10 år sen vi blev tillsammans i lördags och jag hade gärna velat göra något på tumanhand då, bio och middag på restaurang eller något annat mysigt. Men det ville inte han, tyckte att bio är sånt vi måste skippa nu när jag är vårdledig och pengar är en bristvara, och så ville han inte heller be sin mamma vara barnvakt ”för hon har så mycket redan och blir bara stressad”. SUCK! 😣 Visst har hon mycket jo, och flera andra barnbarn som hon dessutom brukar sköta, skjutsa osv mycket oftare, men 10 år firar man ju bara en gång och jag tror nog hon hade förstått om vi ville hitta på något just den dagen- sist vi gjorde något på tumanhand var i januari eller februari och hon har inte behövt vara barnvakt åt oss sen i våras heller så man kan ju inte precis säga att vi frågat särskilt ofta! Men min man tyckte han hellre ville göra något hela familjen eftersom han jobbar hela veckorna och därför missar en massa tid med Felicia. Det slutade med att vi åt pizza vid Kotipizza, romantiskt värre… NOT! 😐 Kan inte förstå när jag försöker säga att jag verkligen skulle behöva tid för bara oss två någon gång, att jag håller på att gå i taket annars och måste få komma ifrån lite och ladda batterierna för att orka vara en bra mamma. Verkar som om han blivit ”hjärntvättad” av sin mamma som alltid haft den inställningen att har man barn ska man vara hemma med familjen och that’s it, ungefär. Innan vi fick Felicia sa han alltid att klart vi skulle fortsätta göra saker på tumanhand, att klart hans mamma skulle ställa upp, men nu vill han inte ens fråga henne… Tänker inte ens på att det ju skulle vara bra för Felicia att få vara lite med sin farmor också ibland. Hur bi än diskuterar, om det ens går att diskutera, verkar vi dra åt olika håll i den här frågan och det gör mig jätteledsen. 😢

      1. Tack! 💜 Alla tips tas tacksamt emot! ☺ Inte kul när han alltid blir sur när man tar upp detta… Och tycker att a) vi fick en massa tid för oss själva innan vi fick barn (visst, det fick vi, men det betyder ju inte att man inte skulle behöva tid för varandra efter att man fått barn heller!) och b) att det typ räcker bra om vi hinner sitta och se på TV tillsammans en stund efter att F somnat. Suck! 😞

  2. Det _är_ tyngst under småbarnsåren!

    Rent statistiskt så är det oftast då som folk skiljer sig, för man hamnar ju i nån slags livskris oberoende om man vill det eller inte när man plötsligt ska vara förälder och inte får sova och allting är dyrt!

    Men det blir lättare med tiden – hang in there! jag sa alltid när ungarna var små – Dom växer upp, så fort, tack och lov! Nu har jag kommit så långt att jag på riktigt tycker det går för fort, men då när dom var små och det var som tyngst kunde det inte gå fort nog 🙂 Vips så har dom flyttat hemifrån och man har hur mycket tid som helst för hobbyn och varandra och vad man vill.

    1. Jag tänker också att det är nu vi SKA kämpa, det är ju totalt omöjligt att hela livet och förhållandet ska vara rosenrött så att man nu som då känner sig missnöjd och sur är helt normalt. Tycker själv vi klarar det galant än så länge 😉 Endast vid pms brukar jag vara lite surare… hehe 😀 Ja jisses, dina barn är ju så stora redan! Nyss var vi på X:s dop tycker jag. O så blinkade jag o här är Saga 😉

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s