Att ha en riktigt tung fas i livet

Vet ni, vi har en riktigt tung fas på g hos oss just nu. Jag har tidigare nämnt en gallskrikande liten dam men det är inget jämfört med det gallskrik som nu hörs hemma hos oss om nånting är fel, eller kanske jag går till ett annat rum en sekund, eller om jag stänger wc-dörren när lilldamen ville göra det, eller om maten är klar en millisekund för sent eller om man bara är lite trött eller uttråkad.
_MG_3795_MG_3809

Tänk er i filmer när nån skriker riktigt hjärtskärande av skräck, och så föreställer ni er att nån gör det av ilska istället. Gissa om det är tungt att höra på tusen gånger per dag! Det sägs att det inte finns ettårstrots, och nä, det är ju inte trots, men hon testar sin vilja något så otroligt just nu. Nu som då tappar jag tyvärr nerverna och ryter till, men oftast kämpar jag och kämpar med att sätta mig ner på Sagas nivå och prata lugnt med henne. Jag har själv ett starkt temperament så jag verkligen kämpar. Detta veckoslut har hon också skrikit åt sin pappa på detta sätt, vilket hon tidigare inte har gjort, men nu har vi varit ganska intensivt tillsammans hela veckoslutet så antar att det är därför.

Samtidigt tänker jag att det positiva är att hon känner sig så trygg i oss att hon vågar vara så arg att hon stampar, skriker, kastar sig på golvet och vrålar. Hon vågar visa sina känslor, positiva och negativa och vet att vi älskar henne ändå. O hon ”ekka deej” också. ❤ Känner ni igen detta?

Annonser

14 reaktioner på ”Att ha en riktigt tung fas i livet

  1. Ooo ja! Och det där måste verkligen vara den perfekta beskrivningen av skriket. 🙂 Här skriker vi också stup i kvarten, speciellt hela vägen upp till tredje våningen när man måste gå in. Ekar härligt i trapphuset! 😉

  2. Måste ha varit något i vattnet 2014 när de föddes 😅 Så mycket känslor i en liten kropp det har vi hemma, både underhållande men också delvis tungt! Men söt som socker är hon er lilla tös! Kram till dig

  3. Ooo jaa, men jag tror nog att det finns trots i alla åldrar. Mer eller mindre. Men kombinera 1 års temperamentet med en livskrisande femåring. Vilken härlig kombination 😆 Men skönt att höra att man inte är ensam om skrik, trots, envishet och ibland bara tassighet! Kämpa på!

  4. Jodå! Vissa dagar skulle jag bara ha lust att strunta i allt och inte göra något alls. Då det första svaret på i princip allt är ”vill inte”. Eller då varje liten grej tar 5-10 minuter för att man ju kan lägga sig på golvet och slänga strumporna runt omkring istället för att sätta på dem. Och så måste man ju leka en liiiten stund till med just den här leksaken som aldrig intresserar annars… Pust! Tur att dom är så söta emellanåt också!

  5. Ja, de kan nästan driva en till vansinne mellan varven… Som andra här skrivit så är det ju tur att de kan vara snälla, lugna och gulliga där emellan också! 😄

  6. Ojdå! Jaaa, lite lustigt för E (exakt jämngammal med S) började med samma sak förra veckan, ett illtjut jag aldrig hört förut! Får hon inte göra exakt vad hon vill i exakt den sekunden, eller om hon inte lyckas klä på sig själv skorna, stampar hon i golvet och skriker, om det inte hjälper ålar hon ur ens grepp och lägger sig på golvet slapp som en säck så man inte kan få upp henne! Tur så går det oftast om rätt fort och hon oftast är strålande glad, men hjälp vilket temperament! Tror det började I samband med hennes ordspurt och ”kan själv fas”, frustrationen är tydligen stor då man inte alltid lyckas göra sig förstådd.. puh! Ibland är det svårt att hålla sig lugn och pedagogisk, men vi kämpar! Kram till er!

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s