Om att (inte) få sovmorgon

Idag hade jag verkligen tänkt ta en lång sovmorgon, men så vaknade Saga och grät halv åtta, för att sen somna om igen… Men då hade jag ju redan vaknat! Nåja, så kan det gå. Dessutom vaknade ju katten och tyckte att hon behövde mat. Nu. Genast. Mjaaaaaaaauuuuu!

Ikväll är det ost och vin som gäller hos Sambons pappa och hans nyblivna vackra fru. Ska bli riktigt, riktigt roligt! Före det åker Sambon och jag till Nagu en sväng på tumis, ska bli riktigt skönt att vara bara vi en stund. Här hemma får jag nämligen inte röra mig en millimeter från golvet om lillis ska vara nöjd. Annars blir det gråt och skrik och stamp i golvet av ilska. Dessutom är det helt omöjligt att jag nattar henne, då är hon helt hysterisk. Jag förstår ju naturligtvis att det är någon fas, hon är ju dock alltid som ett plåster på mig så det är jag någorlunda van med, jag hoppas bara att det snart lättar lite. Kan inte förstå att många andra mammor faktiskt kan göra nånting där hemma medan barnen är vakna. Alltså, kan ni faktiskt laga mat trots det? Eller fylla diskmaskinen? Här är det bara skrik och gnäll, fast ibland får hon nu bara skrika och gnälla när jag verkligen måste göra nånting. Ack du ljufva temperament, som hon ju tyvärr har ärvt av sin mor. 

Fast nu var det ju inte det jag skulle blogga om egentligen, men det andra har jag glömt.

PS. Glöm inte att delta i min giveaway där du kan få en poster i stl 30 x 40 samt ett presentkort!

Annonser

6 reaktioner på ”Om att (inte) få sovmorgon

  1. Hej du! Här har vi haft det precis likadant som du beskriver. Sonen gallskrek så fort jag lade ner honom på golvet, tills för ett par månader sedan. Han är nu 1 år och 4 månader, och jag börjar våga tro att det äntligen har svängt! Det är otroligt tungt att ha ett krävande barn, men det kan omöjligt vara för evigt. Du ska se att det snart blir annorlunda!

    1. Ooooh va skönt att det börjar lätta för dig! Hoppas på att hon snart kan vara en stund för sig själv här också. Skulle hon helst kunna vara i famnen när man sitter ner, men nej man ska gå omkring trots att ungen kan springa 😀 hehe.

  2. Kämpa! Det ändrar nog i något skede. Du är bra! Och tack för en bra, välskriven och – fotad och ärlig blogg, läst länge men inte kommenterat.

    1. Tack ska du ha! Inte råkar du vara samma Erica som hörde av sig ang. en fotografering nån gång länge sen? Jag försökte mejla men kom bara till ett autosvar 😀

  3. Ja, de är otroligt jobbigt med gnällperioder. Ja brukar sätta min kille (som är lika gammal som Saga) och sitta i diskhon då ja lagar mat så för han va med på samma gång. Han älskar det 😁

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s