Om att muta sitt barn eller inte

Godmorgon tisdag! Idag hade vi tänkt åka in till Ekenäs för att träffa några som köpt kläder på Prylis av mig, samt kanske kika in på ett loppis där jag alltid gör superfynd. Får väl ladda upp med naksun om lilldamen ska hållas i vagnen hehe.

Nej men skämt å sido, brukar ni muta era barn i butiker? Jag tänker att jag liksom inte vill göra det, åtmistone ännu. Saga hatar att gå i butiker men ibland måste hon bara komma med, matbutiken är det enda som går någorlunda. Läste igår ett blogginlägg (på finska) om en mamma som gav telefonen åt ungen o så tyckte hon att det var så skööönt att gå i butiker. Tills hon insåg att hon använder sig av en virtuell barnvakt.

Personligen ska jag verkligen försöka kämpa med att inte ge telefonen åt Saga. Hon har aldrig fått leka med min telefon. Hon vet att det är mammas. (Om hon kommer ihåg det är en annan sak) Säkert kommer jag nångång att ge den när nerverna tryter och humöret likaså, men än så länge får hon inte röra den främst för att jag inte vill köpa en ny telefon sen när hon kastar den för fullt i golvet, som hon har gjort med allt de senaste månaderna. Nalle flyger hela tiden. Vilket i och för sig är mitt eget fel, för jag brukar säga OHO NALLE FLYYYYGER o kasta iväg den…………….Bra Sandra…

Men tillbaka till virtuell barnvakt. Jag känner att om jag inte tar striden nu kommer hon aldrig kunna gå i butiker eller sitta med vid matbordet som folk. Nu har jag dessutom blivit en sån där förälder som kan ignorera det där arga och irriterade vrålet över att tvingas a) vara i vagnen b) gå dit mamma vill istället för ut på en trafikerad gata eller c) sitta i en matstol på restaurang. Säger det alltså nästan med stolthet. Nämen, ni vet. Svetten rinner inte längre så fort barnet skriker till och andras blickar rör mig inte i ryggen, för det här är mitt barn och jag vet hur det är.

_MG_1522
Den finaste flickan i världen. Kärleken går verkligen bara åt ett håll när det gäller barn. Framåt ❤

 

Det tar mig till ett avslöjande som jag vill skriva ner, främst för att själv kunna läsa senare. Det där med att klaga på gråten. Har man inte haft magknip tills barnet var fem månader för att sen bytas ut till att du aldrig (hemma) får gå en meter ifrån barnet som helst vill vara i famnen nonstop, då vet du inte. Har du inte haft ett extremt temperamentsfullt barn vet du inte och har enligt mig då ingen rätt att kritisera. Det har tagit mig över ett år att verkligen förstå att vi har ett väldigt, väldigt krävande barn. Annars har jag mest känt mig som en skit mamma som aldrig gör rätt, fast jag försökt övertyga mig om motsatsen. Speciellt då man fått kritik av någon som inte har en aning. Jag har känt mig som en gnällig dålig mamma som själv har gjort fel på något sätt. ”Kanske hon är så gnällig/gråtig/mammig/arg för att för att vi inte förstod att amningen inte funkade/för att jag var så trött och ledsen det första halvåret/för förlossningsdepressionen som jag kämpade emot att skulle ta över/osv – Alltså på något sätt skyllde jag alltid på mig själv. Så nu vet ni det.

Annonser

14 reaktioner på ”Om att muta sitt barn eller inte

  1. Ja, man blir nog mer ödmjuk efter att man fått barn. Man vet liksom aldrig hur människor har det och de allra flesta gör så gott de kan och det är ingen mening med att döma. Nu minns jag inte hur gammal saga är men min äldsta blev betydligt lättare att ha med i butiken efter 1,5 när hon kunde gå själv och man kunde involvera henne och låta henne ”hjälpa till”

    1. Du har så rätt!! Ville verkligen krama om en mamma vars barn hade en grym raivare i prisma en gång. Säga att allt bliiiir bättre, imorgon kanske är en bättre dag… Saga är 13 månader o har gått sen hon var 11 mån. Men hon är ännu i det där riva-ner-allt-hon-rör-stadiet så jag har inte vågat ha henne själv, åtminstone i klädbutiker då där ju finns mycket smycken o dylikt… Hehe. Men snart kanske! 😉

  2. Du är en bra mamma! Om barnets skrik och gnäll inte tar på så säger jag bravo!! 😀 som tur tycker båda mina barn om att gå i butiker och andra ställen. Om de kan bete sig är en annan sak 😉 skulle aldrig muta dem med ex godis eller liknande, men måste nog erkänna att jag gav telefonen åt den äldre när vi var till en resteurang! Endast för det att servitrisen strulade till det rejält! Hon hämtade vår mat 15(!!!) Minuter före dotterns mat! Vi ville ju äta vår mat varm så kastade telefonen med mumin framför näsan 🙂 då hennes mat kom så åkte telefonen bort och allt gick bra. Mem ibland måste man böja på sina egna priciper. Man är inte en sämre förälder för det 🙂

    1. Ojneeeej vilken blunder av dem! Man brukar ju antingen hämta åt barnet först eller fråga om man vill ha allt på en gång… Ja alltså nog låter jag Saga TITTA på den ibland, på youtube men hon får int hålla i den alls 😀 Man får göra som det passar en bäst bara! Kram 🙂

  3. Vår 1 år 7mån flicka får nog ha min telefon hemma ibland, mest för att hon vet att det finns bebisar på min instagram 😝 men inte då vi är i butiken eller restaugang. Någon gång i butiken har hon fått en brödskiva, speciellt om det blivit nära mattiden och hon är hungrig och gnällig. Försöker nog hitta andra alternativ än mat och skärmar också i bilen då vi tex åker till mommo/moffa 2 timmar bort. Men jag vet att hemma får hon tyvärr sin vilja igenom lite för mycket. precis som du säger så hade vi också gråt dagarna långa till 5 månader och i vårt fall också gnällig och famnig bebis enda till 1 år så ibland orkar jag bara inte höra på allt gnäll då jag vet att får hon en sak som hon vill så kan resten av dagen bli mycket bättre.

  4. Vi försöker att låta bli att muta, åtminstone med telefoner etc. Naksun får hon ibland för att orka sitta med vid bordet då andra äter. Då det kommer till handla mat har vi helt enkelt bestämt att storhandla bara då hon just ätit och sovit, då orkar hon (oftast) förutsatt att vi går och babblar och hon får hålla listan och kanske nån intressant vara..blir lite som en lek medan andra kunder tror man är helt knäpp som talar högt om veckans meny :). Från att ha varit ett nöjt och lugn barn har fröken börjat trotsa och testa på alla sätt (här talar vi ”lägga sig på golvet och vråla allt vad man orkar trotset”) så visst händer det att jag mutar henne ibland, trots att försöker låta bli. (senast med att få gå till parken och gunga då det var ända sättet att få på henne kläder!)

    1. Som jag skrev åt nån annan… Man får välja sina strider!! Saga är tack o lov inte riktigt där ännu, i att skrika på golvet, men hon är så hysteriskt rolig emellanåt då hon ”gråter” o morrar o har sig 😀

  5. Tror att i det skedet som man har barn i trotsåldern så mutar nog alla sina barn någon gång. Kanske inte med ”godis” eller skärmtid men precis som någon här ovan skrev med parkbesök eller dylikt. Annars skulle man inte komma iväg någonstans eller barnen inte ha kläderna på. Oj, härliga trotsålder!:)

    1. Riktigt säkert, fast parkbesök är ju en superbra mutning tycker jag 😉 Eller högholmen eller liknande. Är mest fundersam till skärmtids-mutning 😀 Men har nog gjort det själv också några gånger…

      1. Ibland kan man behöva ta till det knepet också, och inte tycker jag det är så farligt. Måtta med allt brukar jag tänka. Och sen kan jag också resonera så att jag kan förstå en 2-3 åring som kanske inte vill sitta på en restaurang i en timme eller mer och då kan det ibland finnas situationer då man kanske måste ta fram telefonen för att också alla andra i restaurangen ska få äta i lugn och ro.

        1. Fast då känner jag att man kan tänka på sånt före också, o ta med några leksaker, en färgbok eller så. Såvida det inte är ett helt spontant besök efter t.ex. en shoppingrunda förstås 😄

          1. Såklart, men med ett barn i trotsåldern så vet man aldrig. Vi skulle t.ex klippa sonens hår på salong då han just fyllt två. Där satt alla damer som ville njuta av sin frissastund och så fanns där vår son som helst av allt velat fly eller åtminstone både skrika och sparka, så då blev det nog Mumin så att alla andra är inte behövde höra på hans skrik. Barn fram till ungefär två är nog lättare att distrahera med att visa en sak eller något, sen då dom kommer i den åldern då dom vill själv och trotsar så är det något helt annat.

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s