Om nattlig panik

Alltså nu mitt i Eurovisionsyran kommer ett inlägg om nattning och sömn. Inatt vaknade Saga helt i panik, dum som jag är gick jag dit o skulle lägga ner henne o stoppa tutten i munnen, nå mammig som hon är blev det ju förstås värre då mamma kom o gick iväg igen, så till slut fick jag ta henne med i vår säng. Där snurrade hon bokstavligen runt i nästan tre timmar tills hon äntligen somnade fem minuter före solen gick upp.

Ikväll gick allt som vanligt, hon fick gröt, lite busa, läsa böcker o så lägga ner i sängen. O då bröt ju fullständig hysteri ut. Verkligen full panik alltså, hon skrek så hon inte fick luft ordentligt. Så det blev en två timmars cirkus med att få henne att somna. Till sist tog jag täcke och bebis o lade oss i soffan där hon sen somnade till slut. Nu ligger hon i sin säng och jag håller tummarna för att hon ska kunna sova.

Det är ju säkert någon fas men jisses så snabbt den kom. En blir ju rädd. Nån som vill berätta sina erfarenheter?

Advertisements

5 reaktioner på ”Om nattlig panik

  1. Vi hade en svår fas då dottern var 1 år gammal. Skrek som en tok i egen säng, kunde ibland somna av ren utmattning och vaknade och skrek desto mer. Jag gjorde så att hon fick sova i vår säng i slutet av natten, skulle alltid somna i egen säng. Så köpte jag en vävd bärsjal som jag bar henne mycket på dagen också. Fasen gick över helt på 2 veckor. Hon visade stora tecken på att hon inte ville vara från mig och krävde extremt mycket närhet så det gick bra med de här tipsen. Hoppas det snart lättar, hemskt när barnen skriker och mamsen vill soova 😁

    1. Det lär ska vara nån trygghets-fas säger en del. Jag är lite emot att låta henne skrika hysteriskt en längre stund, mammahjärtat tål inte det helt enkelt. Men ikväll gick det bra då sambon nattade, lite grät hon men det gick om som TUUR! Tack för din kommentar! 🙂 Kram

  2. Vår son började få nattskräck (googla!) när han var lite på två år. Mycket obehagligt då man inte förstod vad som var på gång och försökte väcka honom och det då bara blev värre. Nu e vi vana med att han kanske 1ggn/3mån vaknar av nattskräck men vi sitter bara bredvid honom och ser till att han inte skadar sig. Låter brutalt, men han har inte själv något minne av det när han vaknar på morgonen. Kanske Saga e för liten för att det ska vara nattskräck, men man vet ju aldrig om det kan vara någon form av det!? Hoppas att det är en fas! 😊

    1. Saga e nog helt vaken när hon skriker o slutar så fort man tar upp, så ja misstänker att de e nåt annat… Tänkte faktiskt på nattskräck men tror de e så just att de inte påverkas av ”nånting” då..

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s