Om att ha mammaoro

Något jag tycker är lite hemskt med föräldraskapet är all oro. Saga vaknade som vanligt en The gång inatt, mellan 23 och 02 vaknar hon en gång varje natt och gråter. Vet inte varför. Men hon brukar börja gnälla kl 6 o somna om, ibland gör hon det flera gånger mellan 06 och 08, men nu sover hon ännu. De senaste 10 dagarna har hon börjat senast kl 6.

Och då börjar ju tankarna rusa… Tänk om? Tänk om nånting har hänt inatt.

Fast innerst inne vet jag att hon mår bra. Men ändå… tänk om? Jäkla föräldrahjärta som alltid ska föreställa sig det värsta. Jag har alltid varit sån, faktiskt. Sov jag helt ensam hemma hos pappa så föreställde jag mig hur nån bröt sig in och jag planerade färdigt var jag skulle gömma mig, eller var stekpannorna var att slå människan med osv. Visst är det kul med fantasi men nån gräns.

Förresten, igår fick jag för första gången på ungefär ett halvår både laga och äta frukost utan att Saga skrek. Svårt att förstå om man inte har upplevt det, men så otroligt magiskt.

Idag ska vi på kaffe med Jenny, ska bli kul! Jag hoppas vädret ändrar till det bättre så vi kan gå till lekparken, är så trött på regnet nu! Imorgon blir det rådgivning och då ska Saga få vaccin, blir ledsen av bara tanken… Hatar när hon gråter av smärta för då vill jag också gråta!

Annonser

En reaktion på ”Om att ha mammaoro

  1. Här är en orolig mamma som fortfarande kollar om sonen andas på natten. Han är 2,5 år! Tror nog att man aldrig slutar oroa sig som förälder.

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s