Om att inte vara perfekt

Sara Rasmus har många bra inlägg som jag kan relatera till just nu. Det här eller det här till exempel. Nu märkte jag också att hon skrivit ett om en kommentar jag skrev åt henne.

Förr bloggade jag väldigt öppet om hur det kändes att vara mamma. Men så fick jag en kommentar som träffade så rakt i hjärtat negativt att jag inte längre vill blogga om saker och ting. O jag vill fortsätta vara vän med hen, men måste skriva av mig ändå, inte som ett hån eller nånting, men för att jag känner att jag behöver berätta.

Vet ni vad? Bloggen är mitt sätt att berätta för dem jag känner om hur jag känner, för pga en långtida skolmobbning där jag hånades om jag grät har jag otroligt svårt att säga saker rakt ut åt andra.

I skrivande stund vet jag inte om detta kommer publiceras eller ej, av rädsla att bli missförstådd, av rädsla att nån ska tro att jag inte älskar mitt barn, vilket jag gör mer än något annat, men jag skriver ändå.

Det är inte lätt att vara mamma och den som inte har barn vet inte. Nåt av det värsta är att jag just nu känner att jag inte har någon i samma situation som förstår mig, för de av mina bekanta som har barn har betydligt enklare barn. Att få höra på rådgivningen att Saga är ett väldigt krävande barn kändes väldigt befriande, för då vet jag att jag inte inbillar mig eller bara är en dålig mamma.

Jag är inte en perfekt mamma. Jag är inte heller en dålig mamma för att jag säger rakt ut att det vissa dagar är helt otroligt jävla jobbigt. Det har funnits stunder då jag har velat bara lägga mig under täcket hela dagen istället för att kämpa med allt, det har funnits stunder då jag satt Saga i sin sitter, då hon var mindre o skrek av magknip från morgon till kväll varje dag i fyra månaders tid, och stängt dörren en liten stund för att andas och fulgråta. För att jag var så slut på alla sätt och vis. För att orka vara en bra mamma. För att jag hade förlossningsdepression o Saga bara grät trots att jag försökte med allt. Att min förlossning gick så dramatiskt som den gjorde ( del 1, del 2, del 3) tror jag gjorde allt lite svårare i början, för det tog ett halvår före jag slutade vara extremt trött hela tiden.

Likväl finns det varje dag stunder då jag känner mig som en supermom, då jag vet exakt vad som är fel genast det blir  fel, då jag lyckas med allting och är pedagogisk och duktig som bara vad, då jag känner att jag överträffar mig själv som förälder. Varje dag. Som ikväll, då världens underbaraste o jättetrötta tjej vaknade hysterisk efter en timmes sömn o var jättetäppt, då fick hon sova i famnen tills jag var säker på att hon hade somnat om. O där satt jag o pirrade över hur underbar hon är och hur underbart det är att vara mamma. Janica beskrev det väldigt fint, läs här.

Jag läste nyss på Sabinas blogg om hur hennes flicka har blivit väldigt mammig o helst vill vara i famnen hela tiden. Saga är också sådan. Det är säkert bara en fas, men nu har det hållit på i ett halvår och det är tungt. Att inte en enda morgon få i sig en kopp kaffe utan skrik är T U N G T. O jag har ingen att tala ut med om det.

Jag skriver mest av mig just nu, som ni säkert märker, och jag hoppas att ingen känner att den behöver komma med negativitet då jag öppnar mitt innersta tröttaste jag här på bloggen. Som sagt är Saga det finaste jag har och utan henne hade livet inte varit lika värt att leva.

Men det här kan ingen säga tillräckligt åt oss mammor, nya som gamla, unga som äldre. Ingen är perfekt. Ingen. Är. Perfekt. Och vet ni vad? Det är helt okej.

Här kommer ett videoklipp som är ganska spot on.

Annonser

16 reaktioner på ”Om att inte vara perfekt

  1. Ingen är perfekt! Så bra skrivet! Som pricken över iet gällande det jag var med om på min blogg idag! Det är precis det där folk e så duktiga på, att trycka in och vrida om kniven då man redan ligger! Så kändes det för mig idag!
    Ett super bra inlägg ❤️

  2. Även om man innerst inne vet att man inte är ensam om att känna sådär så känns det ibland så. Jag älskar såklart också vår dotter över allt på jorden men hon är också väldigt krävande. Lik som saga skrek också vår dotter dagarna långa i 4 månader….efter det lite mindre…men egentligen enda till 8 månader var det nog väldigt gnälligt och skrikigt. Då det äntligen vände och hon blev nöjdare var mammaledigt slut och jag skulle börja jobba. kändes lite ruttet att ha kämpat *** ur sig i 9 månader och sedan då hon blev nöjdare hade jag inte möjlighet att vara med henne dygnet runt. Det där njuta av bebistiden infann sig aldrig.

  3. Bra skrivet! Jag kan inte säga att jag vet precis hur du känner dej, som du vet, men om det tröstar så har jag också lämnat I i sin sitter och gått i rummet brevid för att skrika i dynan, men såhär efteråt tänkt så var det bättre så, för då blev jag inte arg på honom, och efter nån minut hade jag mycket mera krafter att trösta honom… Alla tappar vi nerverna nu och då, jag hoppas det lättar snart för er, vem vet, kanske Saga får en lättare trotsålder och vi en jätte jobbig? 😀

  4. Jag kan helt ärligt och öppet och med dåligt samvete erkänna att jag har skrikit rakt ut då jag flippat! Det känns hemskt! Men det har bara brustit då det har varit som tyngst med trotset!
    Jag är sååå inte perfekt! Men vet ni vad, det är fan tur att jag är oftare perfekt än motsatsen procentuellt 😊👍

  5. Oj jag kan så känna igen mig, jag är verkligen ingen perfekt mamma, jag tappar ibland nerverna flera gånger per dag och skriker på vår lilla tös. I nästa sekund ångrar jag mig, det är ju inte hennes fel, men att höra på pirr å hängas i byxbenet tar på, tur så har vi emellan mycket glada stunder också och hon är ju världens sötaste och sku aldrig vilja henne något illa, men ibland blir man bara så irriterad…

  6. Jag tror din blogg, och särskilt detta budskap stöder såååå många i liknande tankegångar ❤

    Det är skönt att kunna läsa och relatera, man känner sig mindre ensam och får lite kraft till!

    Att vara förlälder, mamma, buntar på en en massa dubbla budskap och tonvis normer som säkert passar många. Och så "borde" man bara liksom svinga sig igenom det leende. Blähh, säger jag!
    Ingen är perfekt, eller, perfekt finns inte 🙂 tack för ett fint och viktigt inlägg!!!

  7. Ingen är perfekt,men alla mammor är bäst för just sitt eget barn!
    Bra skrivet!!!jag är ganska trött på att det ska finnas en ”modell” för hur samhället/andra mammor anser att man är den perfekta morsan.alla är vi olika individer och vi har alla olika behov,oberoende om vi e barn eller vuxna

  8. Du är absolut inte ensam, känner så igen mig i det du skriver! Tack för att du delade med dig av fina tankar och funderingar, känns så skönt att veta att man inte är ensam! Vår lilla fröken har, efter att egentligen varit en relativt lätt baby de första månaderna, varit sååå krävande den senaste tiden, och det tar oerhört på krafterna. Har ofta känt mig helt slut och orkeslös och då tryter tålamodet, händer att jag måste lämna henne i sängen eller sittern eller var hon nu är och gå ut i ett annat rum och ta time out och avreagera mig. Känner mig jättehemsk då och ångrar mig sen efteråt, hon är ju bara en oskyldig liten baby men tänk vad en sådan liten människa kan fresta på nerverna.
    Hemskt att du fick en sådan kommentar som träffade så hårt, att folk kan vara så elaka! Vet hur det är, det har hänt att jag fått svar på någon kommentar jag skrivit på någon blogg som jag uppfattat som väldigt negativt och blivit väldigt ledsen och sårad över, har kunnat gå och älta det i flera dagar efteråt och mått väldigt dåligt av det. Jag blev också mobbad i skolan, eller egentligen redan från dagis och sen hela grundskoltiden, så jag är väldigt känslig och tar lätt åt mig och den där känslan av att inte duga är aldrig långt borta.
    Jag tror inte det är någon som tvivlar på att du älskar din dotter, när man läser din blogg lyser kärleken till Saga igenom dom en röd tråd och du verkar vara en alldeles fantastisk mamma till henne! Ingen är perfekt, alla har vi våra fel och brister, men som mammor gör vi vårt bästa och mer än så kan man ju inte göra! Det är oerhört tungt att vara mamma, så många gånger svårare än man någonsin kunde ana, men också det största i livet, att få vara ALLT för en liten människa som är totalt beroende av en.
    Vet ibte om det blev en särskilt vettig kommentar, känns mest som om jag svamlar pfa att klockan börjar vara mycket och hjärnan inte riktigt funkar som den ska ner idag, men hoppas du nu begrep ens något av vad jsg försökte säga här… 🌞

    1. Jag har såå svårt att svara på långa kommentarer för hjärnan registrerar liksom int allt, men jag har läst o tagit till mig dina ord! Kommentaren jag fick var nog inte tänkt att träffa så hårt eller vara elak, det vet jag men den gjorde det ändå när man länge försöker sitt bästa o sen till sist bara måste skriva av sig o då får höra negativitet. När bägaren rinner över o man behöver STÖD men inte får det. Men det är utrett med hen som sa det och vi är ännu vänner, om än med en liten spricka en tid kanske men vill inte förlora personen heller. Kram på dig Lilith!

      1. Jo jag vet, en kommentar kanske inte är menad att vara elak eller såra på djupet, men råkar den komma just när man är som mest sårbar, ledsen och osäker så behövs det inte mycket för att bägaren ska rinna över. Vad bra att ni rett ut det hela trots allt och ni kan fortsätta vara vänner! Kram tillbaka! 😊

  9. Du är den bästa mamman just åt Saga! ❤️ Jag blir så ledsen att det alltid ska vara nån som kommenterar något negativt när man väljer att skriva av sig lite. Det är ju skönt att få skriva, men så tappar man nog verkligen lusten av såna kommentarer. Folk som inte lever ditt liv har ingen rätt att säga något om det heller. Åt mig sa de t.om. på rådgivningen att det är helt okej att sätta ner henne en stund och gå ut på trappan och andas när hon skriker och man är ensam och inte orkar. Så jaa jag gör det också. Det är förjävligt tungt det där skriket då inget hjälper.

    1. Precis, de sa samma sak åt mig på rådgivningen också, att det är helt OK att sätta ner henne en stund och gå ut ur rummet om det blir för jobbigt.

  10. Vilket super inlägg!
    Det är verklige inte lätt att vara mamma. Har lust att riva håret av mig ibland då M är som trotsigast.
    Kom ihåg att lite egentid är väldigt viktig, ifall du har möjlighet till det, plus tumistid med sambon och det behöver inte vara långa stunder. Man glömmer fort bort att ta hand om sig själv och sin partner ibland i den hektiska småbarnsrumban.
    kram Sandra 💖

  11. Läste det här inlägget först nu… Jag har ju inte heller barn, så jag kan inte exakt veta hur du känner dig, men jag kan försöka förstå. Och det försöker jag. Du är Sandra en bra mamma och jag tyckte det var så bra hur du beskrev att du lugnar ner dig. Att du stänger dörren ett slag och gråter. Det är ju så precis man ska göra. Många tar istället ut aggressionerna på barnet och det är ju först då man inte är en bra mamma. Ingen är en supermamma som orkar 24/7. Ibland behöver vi stänga dörren och gråta. Det är ju bara mänskligt! ❤ Kram

    1. Joo nå tack o lov så behöver man int mera stänga dörren, såpass lugnare har det nog blivit 🙂 O nu verkar den värsta perioden vara över igen så bara jag hinner svepa ihop ett snabbt moronmål är det ganska lugnt sen… 😉 Kram ❤

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s