Om att besöka HVC

Vår stillsamma torsdag hemma fick en annan vändning redan efter kl 9, då jag skulle lägga strumppisar på lillis o hon hastigt o lustigt spurtade iväg över sängen. Alltså rädslan när jag insåg att jag inte skulle hinna fånga henne. O så föll hon, huvudstupa ner från vår jenkkisäng. Alltså fy fasingen vad rädd jag blev, för dessutom slog hon pannan i en låda som stod brevid. Trodde att hon skulle dö nu, vilken hemsk känsla. Skriver mest av mig nu för det var hemskt. O det värsta är… att detta bara var första smällen av många många som säkert kommer under hennes liv.

Nå, som tur gick det bra, men vi åkte ändå genast iväg till hvc för att kolla upp det. Saga fick ett stort blåmärke i pannan men det var allt, tur i oturen. Fy fasiken. På hvc fick vi ett fantastiskt bra bemötande av sköterskan så det kändes mycket bättre när vi åkte därifrån. Saga fick sova i vagnen medan jag tog en långpromenad i Ekenäs, så att jag skulle kunna hålla koll på henne samtidigt. En stund satt jag i solen o drack kaffe o läste nyaste Lantliv.

_MG_5972 _MG_5974

Tur att dagen bara blev bättre efter det, med en tjej som var på superbra humör och en stund för mig själv att dricka kaffe.

Annonser

5 reaktioner på ”Om att besöka HVC

  1. Usch, man blir ju så skraj då de faller. 😦 Här har han inte ramlat ur sängen bara en eller två gånger kan jag säga.. Dock har han haft tur och ibland inte ens börjat gråta. Men fy, hjärtat stannar ju varje gång. 😦 Vilken tur att det inte gick nå värre med Saga!

  2. Det hände bara för ett par dagar sen för mitt första ”hjärtstopp”. Bytte blöja o vips svängde han på sig o spurta iväg Huvustupa ner i golvet från soffan.. Stort blåmärke i pannab och stora tårar. Nej usch!! Trodde nog en sekund att nu bröt han nog nacken.. Men han grät en stund o sen satt han o småflina åt mig..

  3. Vår pilt ramlade från pottan och slog pannan i badrummet kakelgolv. Blev nog också redigt skraj men sist och slutligen blev det bara ett litet blåmärke och en bula. Vi åkte inte heller in, men höll koll efter hjärnskakningssymtom.

    Man kommer nog inte ifrån att dom ramlar och slår sig ibland. Tur att det gick bra för er!

  4. Usch ja det är så man får HJÄRTskakning själv. Milli brukar ramla av stokkestolen när hon står på själva sittdelen, och det dunsar ordentligt i trägolvet. Som tur är har jag en mamma som är akutvårdare och kan lugna mej och ge råd. Leon var så mycket försiktigare och föll nästan aldrig, och så den här våghalsen då som kom efter. 🙂

  5. Usch, vilken tur att det slutade bra och hon inte skadade sig desto värre! Kan föreställa mig skräcken när hon ramlade… Felicia trillade ur soffan en gång, och kände mig genomrutten som vänt ryggen till för att söka efter vantarna som var borta… Och så har hon fallit av pottan några gånger också, men som tur inte slagit sig – skulle ha kunnat slå huvudet i duschskåpet om det ville sig riktigt illa. Fick nästan hjärtsnörp själv idag när jag satt på vessan och jag ser hur Felicia kommer sättande i full fart rakt mot trappan (vi har 2 trappsteg ner till hallen) och det inte riktigt är läge att stiga upp… Som tur var stannade hon framför trappan, hon verkar ha förstått att man inte ska krypa nerför den, och vände om när jag ropade på henne.

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s