Den där jävla gråten

Nu måste jag skriva av mig. Jag är så trött på att höra på babygråt just nu. Inatt väcktes jag av det. Denna morgon väcktes jag av det tjugo över sex. Sen skrek hon igen när hon skulle få ren blöja. Sen ska hon få gröt, o måste då vara på golvet eller i matstolen, o gråter. Mellan skedarna passar man på att klämma in lite gråt för att det går för långsamt eller för att hon inte vill ha men sen ändå vill ha. Sen ska jag laga frukost åt mig. Då står hon bakom mig o gallskriker o river i byxorna. O gråter o skriker o till sist gråter jag också för att jag inte orkar höra på det utan måste få mat i mig också. Vilket ju alla vet funkar effektivt för då slutar ju barnet… INTE. Utan gråter ännu mer.

För att inte tala om att jag tror jag ska få äta frukosten också. Nej. För då vet inte Saga riktigt vad hon vill så vad jag än gör blir det fel. O så är hon ledsen.

Missförstå mig inte nu, jag älskar henne men jag blir så otrooooligt trött på att höra på gråten. Att väckas av gallskrik klockan sex gör vem som helst stressad. Jag kan ju inte vara den enda. Hon är ju åtminstone definitivt min dotter, för jag var likadan som barn. Kolik o temperament.

Annonser

17 reaktioner på ”Den där jävla gråten

  1. Åhneeej då! Du är inte ensam! Skrev ju i bloggen för nån dag sedan att allting går så braa… Det borde jag då fan int ha gjort. Igår och idag fick jag vakna halv 7 till ett vackert gnäll (y) love my life känsla….. Kram och kämpa på! ❤

  2. Tänk på att lite trots visar tecken på ett friskt barn, ett litet tips är hörselskydd – det dämpar det högsta ljudet och skonar hjärnan! 🙂

  3. Hon är just nu i en separationsfas och då skriker dom som värst. Kan int rikit hjälpa dig med annat än att det går npg om i något skede 🙂 för att underlätta vardagen kan du pröva att skaffa en bärsjal eller sele för att du får saker gjort men saga får ändå närheten av dig 🙂 för ett barn i dendär åldern skulle jag rekommendera ringsjal eller tula bärsjal. De räddade mig när dottern hade samma som baby.. det är tungt men du kommer ännu att sakna babyskriken när trotsskriken börjar 😉

  4. Voi vännen! 😦 Usch..det känns inte bra då dagen börjar så… Själv har jag uselt morgonhumör men som tur är har dottern (än så länge) varit glad på morgonen…dock så länge hon får sitta i famnen och slita tidningen i bitar..alternativt underhållen med nåt annat.. just nu kör vi med en burk fylld med diverse udda små köksgrejer..då hon blir otålig plockar jag en ny grej ur burken och så orkar hon sitta en minut till och utforska den nya saken…sen en ny grej..och en minut.. så kan man samla på sig hela fem-tio minuter i bästa fall ;).
    Hoppas resten av dagen blir bättre! Kram!

  5. Kämpa! Jag vet hur det är, min son blir just 1 år och vi hade den där fasen så kändes det så jävla jobbigt! Jag kommer ihåg att jag försökte passa på att äta/sova/duscha då han sov, sen blev det ju problem de dagar han bestämde sig för att sova mindre, eller inte sova alls..! Där stod man då sen, oduschad, hungrig och trött… Jag har inte heller några konkreta råd, annat än det är en fas, det går över, det ändrar (detta är mitt evinnerliga mantra just nu), det förblir inte så här! Kämpa och hoppas du kan be om hjälp och få avlastning.

  6. Ugh, vi har den fasen framför oss… Hoppas lite i hemlighet att vi kunde slippa separationsångesten och trotsen….. Just nu har han hittat på hur man ryter, så istället för att gråta, ligger han på morgonen i sängen och ryter och kommenderar och bankar med tutten på spjälorna… Roligt att vakna till det klockan 6 liksom… 😀

  7. Oj vad bekant det där låter! Jag har en blivande 1-åring som får mig att få dåligt samvete vad jag än gör. Blir alldeles matt när jag fått i honom gröt på morgonen och tänker på att jag också själv borde få något i mig. Något som dock ibland funkar är att ge honom lite bröd att tugga på. Då underhåller han sig själv några minuter iallafall. 😊

  8. Du är så INTE ensam ! Jag kan känna att om jag måste höra på babyskrik en enda sekund till så går jag upp i atomer,få saker är så påfrestande som ens eget barns skrik. Min minsta fyllde ett just,och just nu är vi inne i en period var hon sover hela natten och såklart är nöjdare på dagarna eftersom hon är piggare. Men. För bara några veckor sedan var det exakt samma här som du beskriver. Hon skrek på natten,hon skrek på dagen. Hon sku ha mat. Hon sku int ha mat.hon sku i famnen,hon sku int . Hon sku va med o laga mat och stod och skrek som en vettvilling medan jag kockade,gav en kastrull och slev,funkade kanske en minut. Nu har jag sån tur att hon har fyra äldre syskon så de äldsta fick ta henne så jag fick det nödvändigaste gjort under den stunden. Men jå,jag vet hur det är. Och det vänder,i ngt skede. Kram från en medsyster ❤️

  9. Låter äckligt bekant. Vår pojk vaknar (och väcker oss) alltid gråtande just runt sex. Varför kan dom inte bara vakna glada och jollrande? :’)

  10. Jag har blivit väldigt bra på att andas och tänka positivt när jag helst bara vill sucka och skrika, heh. Som tur är det bara en fas och snart får du både sova och äta frukost i lugn och ro igen. Försök tänka på det ❤ Och alla mammor känner någon gång så där! Alldeles garanterat. Ibland när det känns riktigt jobbigt brukar jag också tänka hur det skulle vara att istället ha tvillingar! Eller på mammor vars barn har något funktionshinder istället. Det brukar hjälpa och få mej att inse att jag har det ganska bra ändå.

  11. Ååh, det e nog nån fas, vår pojke som e jämngammal med Saga är likadan. Det som hjälpt mig är att ladda kaffekokaren klart på kvällen samt hälla mjölk färdigt i tuttflaskan och sätta i kylen och annars ha ställt klart så mycket som möjligt. Sonen vaknar sen några veckor tillbaka kring 5:30. OMG – inte okej tid att vakna. Meeen, försöker se till att jag själv är i säng runt 22 så då funkkar det! Det e ju i slutändan en kort tid av livet och kanske det är bättre ren om en vecka!? Kram på dig!

      1. Nä, det är sant. Vår lillasyster är 10 mån o jag blir alltid så full i skratt då hon shejkar loss till dem. 😉 Men nog bjuder de på utmaningar de här små, hos oss är det inte så mycket gråt för tillfället, men däremot ett evigt vaktande då precis allt hamnar i munnen. Hohoh. 😉

  12. Har tyvärr inga tips, men vill bara säga att du INTE är ensam! Säkert en fas jo, men när dessa faser bara avlöser varandra.. puh! Vår tjej är lite äldre än Saga och nu får jag ibland äta frukost ifred (ganska ofta på golvet förstås men)! Kämpa kämpa!

  13. Vår första hade ett enormt behov av närhet och sällskap tills han var ungefär 10mån. De första 7månaderna sov han också dåligt och vaknade/grät h e l a tiden (när det var som värst var det var 25te minut dygnet runt! I 3veckor….). Det som hjälpte mig var att göra klart alla måltider då mannen var hemma. Frukostsmörgåsen stod på en assiett, vattenkokaren laddad o kopp med tepåse i färdig bredvid, frukt skalad o delad i bitar, lunchen på en tallrik att värma i micron…. Majsbågar hjälpte också! En sådan och han var underhållen en stund;)
    Sen närhet närhet och närhet! Han sov på mig både dag och natt fram tills 7månaders ålder och ännu nu vid 2,5års ålder behöver han somna tätt intill och kommer till oss i princip varje natt.
    Lillasyster som precis fyllde 1år har nästan helt hoppat över gråtfaserna. Hon har för mycket att göra, då storebror far omkring.

    Kämpa på! Snart är Saga (bra namnval;)) trygg och nöjd för sig själv och du får litemera tid för DIG!

  14. Vår stjärna var nästan jämt lite missnöjd och mer eller mindre gråtig som baby. Hon ville mest bara vara i famnen och inte ens det räckte alltid utan man måsta gå omkring med henne. Sakta men säkert blev det bättre anefter att hon kunde börja leka för sig själv. Som ettåring lekte hon ren för fulla muggar och det har bara ökat. Nu är hon 2 år och har märkt att det är roligare att leka om mamma eller pappa är med… Men hon kan nog också leka duktigt för sig själv. Lillebror är 5 mån och gråter sällan. Min teori är att han aldrig hinner bli uttråkad då han hela tiden får följa med vad hans idol hittar på 🙂 I något skede då vår dotter var ca 9-10 mån och allmänt uttråkad på allt plockade jag undan hälften av alla leksaker i en låda och tog fram dem (och gömde undan andra hälften) efter några veckor, plötsligt var leksakerna väldigt intressanta igen. Att låna/byta leksaker med jämnåriga bekanta fungerade också bra. Kämpa på, det vänder nog snart!

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s