Det jag saknar som förälder

Det jag saknar som förälder är ett starkt nätverk av vänner som också har barn eller ens erfarenhet av barn. Visst finns de, men ingen är den där typen som ringer varannan dag o vill träffas. Nån som hör av sig och säger ”Hej, orkar du ännu? Vill du ha hjälp?” Jag avundas Carro & co något OTROLIGT över detta. Vilken gåva ni har i varandra!

Jag fick frågan ”Är Saga en krävande bebis?” på rådgivningen. Jag har liksom inte tänkt på att barn är olika krävande. JA. Saga är krävande. Helt otroligt krävande. Helst ska hon vara i famnen 99% av tiden och när hon vill det duger det inte att vara hur som helst, nej, hon ska vara med ansiktet utåt, får inte ligga för mycket, man får inte sitta ner med henne eller helst ens stå stilla. Vara i sitter, ligga ner, vara på lekmattan, ingenting duger. Hon gallskriker i vagnen och när man lägger henne i bilstolen. Att kämpa en timme för 10 minuters sömn i vagnen lockar verkligen inte varje dag, men jag försöker orka så ofta jag kan. Sagas mage kniper ännu, att det lättar vid 3 månader är ren lögn. I måndags fick hon dessutom andra dosen rotavirus-vaccin så det har varit helt extremt nu sen dess.

Och blickarna. Igår sa en med vuxna barn åt mig att man vänjer sig med dem. Herregud så folk ska glo! Visst tittar säkert många o tänker oj vilken söt bebis! Men när ungen gallskriker tolkar man dem som allt annat. ”Har hon inte för lite kläder på sig” ”Varför skriker hon” ”Hon är säkert hungrig” ”Hon har för mycket på sig” ”Var är hennes mössa” är tankarna som går igenom ens huvud då.

Missförstå mig inte, jag älskar Saga mer än nånting annat. Men herregud så hon är krävande. Nu hann jag blogga detta samtidigt som jag vräkte i mig ett bröd samtidigt, nu skriker hon igen.

Annonser

24 reaktioner på ”Det jag saknar som förälder

  1. Ååh helt som om jag sku ha skrivi denhär texten för 2 år sen!!! Jag förstår dig såå! Hag hade inga vänner eller nån annan stödperson förutom min mamma, men hon var sjuk då så hon orkade sällan ens prata då. Hade ett krävande barn som skrek 95% av vakna tiden, sov 10-15 minuters stumpar, även på natten. Kaskad-kräktes varje dag. Jag hade också en dramatisk förlossning med hård infektion efteråt så det hjälpte inte! Men ett stöd har jag: ju äldre saga blir så desto lättare blir det! Det känns tungt nu, men om redan nån månad är det helt annorlunda. Jag satte ihop på fb en grupp med mammor (och pappor) ett verkostotuki där alla med barn fick komma med. Hade man nånting att fråga eller annars ville ha kaffesällskap så skrev man i gruppwn och alktid kunde någon ställa opp. Rekommenderar att prova laga nåt sånt. Min dotter är nu 2,5 år och jag njuter av varje sekund som mamma, fast det kommer trots-raserier varje dag 😉 allt ändras ännu 🙂 och snart kommer lillebror till världen 😍

  2. Hear, hear! E var också just så där. Alldrig nöjd någonstans annat än i famnen när man stod eller gick. För att vara nöjd på golvet måste jag vara där med hela tiden. Förstörde min rygg på att vagga henne till sömns i bärkassen till vagnen ( då vagnen inte rymdes på balkongen) för att vila medan hon sov 20 min. O stödet saknade vi med. Vi har ju inte ens släkt i närheten som kunde hjälpa. Det är skittungt men lättar som tur är ju äldre de blir. Vi gav aldrig andra delen av rotavaccinet åt E just för hon just före äntligen blivit av med sitt magknip.

    1. Jag funderar nog på att skippa 3 delen av det vaccinet men samtidigt… vi klarade 2/3… Igår o idag har varit helt magiska jämfört med måndag-onsdag, så det MÅSTE ha varit vaccinet…. Men orkar jag tre dagar skrik till sen igen?

  3. Vi hade en väldigt krävande bebis de första ca 4 månaderna. Alla pratade om bebisbubblan och allt lät som det skulle vara gulligt och skönt och bebisen sover heeela tiden de första månaderna. vi hade en bebis som vägrade sova, somnade hon sov hon högst 30 minuter resten av tiden gallskrek hon, och inget jag ligger och gnyr utan gallskrik öronen spriker typ! Och som du skrev, famnen hela tiden och absolut inte babysittern. De första 2 månaderna var ungefär bara att överleva känns det som, lite sorligt att tänka på den första tiden så men det var superjobbigt! Nu är hon 9 månader och oftast en ganska glad flicka. Kämpa på, det är tungt med en krävande bebis.

    1. Jag blir så irrriterad när folk med bebisar som lite lätt gulligt gnyr e sådär ”Ååh nu skriker hen igen” o man bara Eeh nej hen skriker inte. VÅR bebis skriker. Ibland tror jag hon ska kvävas så som hon vrålar, det är då jag sen själv blir så ledsen… Usch. Tack! Nu har hon varit gladare i två dagar 🙂 🙂 🙂 Kram

  4. Jag rekommenderar nog att försöka vänja henne med bärsele, då kan du ha henne framåtvänd och ha händerna lediga. Vi hade i början också nytta av kolikgunga fast vår pojke inte ens hade kolik, men där sov han mycket bättre än i vagnen då han var i Sagas ålder. Med första barnet gjorde vi precis som Pia och gungade med bärkassen.

    Och det där med att folk stirrar blir bara värre då barnet blir äldre. Då dom är tre och får värsta itku potku raivaren så glor alla och tänker antagligen att vilket ouppfostrad unge man har. Och att handskas med en treåringar som sparkar och viftar och vrålar är inte lätt.

    Ordnas det inga familjcafeer, öppna dagis eller musikgrupper där man träffa andra mammor där du bor? Där jag bor ordnade rådgivningen en grupp för nyblivna mammor där man fick information om t.ex babyns sömn, utveckling, mat etc och samtidigt träffa andra mammor i samma livsskede. Det var mycket bra och jag umgås med fyra fem mammor ännu idag tre år senare som jag lärde känna där. Utöver det har staden öppna dagis och församlingen familjecafe och rytmik, så det finns något för varje dag om man så vill. Via dessa har jag träffat massor med nya människor och utan dessa aktiviteter skulle jag nog aldrig ha orkat vara hemma så här länge. Jag behöver verkligen den här vuxenkontakten för att orka vara hemma.

    1. Åh älskar hur folk alltid stirrar… Jag brukade tidigare försöka le sådär medlidande åt folk när deras ungar vrålade, nu vet man bättre 😀 Jag kommer säkert att gå på caféer sen på hösten, nu sommartid är allt stängt tyvärr! Då hoppas jag att jag träffar några likasinnade mammor eller pappor 🙂

  5. Jag känner så igen mej. Vi bodde i österby när vårt första barn var liten, hade ingen bil på dagarna så jag hade ju tänkt att gå in till stan flera gånger i veckan. Gjorde de noll gånger. Satt hemma dom flesta dagarna med en flicka som bara skrek och spydde, hatade allt som hette vagnar och bärselar. Gå till knyttis(?) Sa dom på rådgivningen, de blir nog bättre snart. Tog typ 6 mån innan de lätta, när hon kunde röra på sej lite och äta mera fast mat. Jag var ensam största tiden, ironiskt nog börja vi ju bygga hus när hon var ett par månader gammal. Men här är vi nu 5 år senare och man har ju egentligen glömt hur de var då 🙂 fast man har svårt att njuta av stunden då när man är mitt i de där så kan man nog efteråt hitta dom där ljusa stunderna 🙂

    1. Jag har nångång tänkt ”Oj om man sku bo i Österby o kunna gå ti stan” men det skulle ju ha skitit sej haha 😀 Saga har faktist varit riktigt nöjd ett par dar nu, SÅ HIMLA SKÖNT! Fick ett grymt bra tips för att få dem o sluta skrika – börja klappa händerna framför ansiktet. Funkar helt sjukt bra, alltså va 😀

  6. Ååh om jag ändå var ledig så skulle jag så gärna hjälpa till, jag kunde bra gå runt med en bebis ibland 😉 Jag hade inga mammalediga/annars lediga vänner här nära heller när jag var hemma med A. Och jag är inte sån som går till Knyttis och bara börjar prata med folk så där, har jätte svårt att vara social på det viset. Så det var ensamt, fast han sen nog var en lätt bebis så det problemet hade inte vi. Men det där att folk glor slutar nog aldrig. De där raivaren på butiksgolvet är härliga när man känner alla dömande ögon i nacken och nästan hör folks tankar om hur dålig förälder man är. Som om deras barn aldrig hade skrikit/trotsat whatever.

    1. Jaaa kom o bära bebeh 😀 Nej hon har faktiskt varit mycket gladare nu plötsligt? Förstår ej men klagar inte 😀 Jag tror nog vi kommer gå på mammakafe sen när de e höst 🙂

  7. Kämpa på! Vårt andra barn har nu magknip och det är otroligt jobbigt då man haft ett lättskött barn. Nu ska man ha tid för båda och samtidigt klura ut vad som gör babyn nöjd. Kaffesällskap saknar vi också, oj vad jag väntar på hösten när all verksamhet kommer igång igen 🙂

  8. Och jo, det där att folk glor är hemskt. Vår flicka har nu börjat med att skrika: Aaaj, det tog sjukt fastän man knappt rört henne :/ jätteskoj i matbutiken 😉

  9. Åh, det kunde också ha varit jag som skrivit detdär inlägget! Nog har jag ett par jämnåriga bekanta med barn i nästan samma ålder som Melvin, men vi bor en god bit ifrån varandra och har helt olika livsstilar/ livssituationer. Så de dagar jag är ledig från jobbet och hemma med Melvin sitter vi oftast ensamma hemma, och jag kan säga det är otaliga gånger jag gråtit över att jag egentligen ALDRIG har hittat mitt eget gäng! Nu som då går vi nog på mamma- barnträffar men det gör jag bara för att jag lite vill visa upp oss och ge Melvin den sociala biten, men personligen för mig är det inget större nöje för där vill jag inte berätta om mina/våra bekymmer osv. Men vi är lika bra mammor som alla andra för det, vi får endast lite mer tid med oss själva än vad en del andra får 🙂

    1. Ja visst är det synd! Jag är från Åbo o har bara bott i Raseborgstrakterna några år så man har liksom inte lyckats få ihop nåt nära gäng, så synd! Tur att det nu finns de där några iaf 😉 Men inte riktigt nån jag känner mig RIKTIT nära med!

  10. Nu känner jag mej riktigt bortskämd. Man fattar liksom inte alltid hur bra man har det… Jag har nämligen en massa mammalediga kompisar och alla i min familj bor också nära. Flera av vännerna hade barn sen tidigare så det har alltid funnits någon med mer erfarenhet att fråga eller låna grejer av. Dessutom har jag haft turen att få lätta babysar, även om nu Lillasyster är lite gnälligare än Hubbe var som baby så är hon nog ändå en lätt baby tycker jag. Kämpa på! Det skulle vara superkiva att få till en bloggbabyträff tycker jag, kanske man kan fråga med Linda och Elin också?! Deras babysar är ju väldigt jämngamla med våra 🙂 Fast det är ju nog rätt långt mellan Esbo och Ekenäst, tyvärrr :/

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s