Nåt som gör mig lite ledsen

Det enda som gör mig lite ledsen så här långt angående min förlossning är att jag missade de där första fjorton timmarna av Sagas liv. Jag fick inte se henne tvättas upp, fick inte se på när Sambon la på blöja och klädde henne första gången, inte heller äta frukostbricka glädje-euforiska tillsammans, utan istället hängde jag nere ensam på uppvaket pga stor blodförlust, medan Sambon inte visste om jag levde eller inte. Det gör mig lite ledsen. Det gör också att jag redan nu funderar starkt på vilket sätt jag vill föda nästa barn, om vi får ett. Kejsarsnitt känns säkrare, men då missar jag ju också allt det där? Eller?

_MG_4030

Annonser

27 reaktioner på ”Nåt som gör mig lite ledsen

  1. Hej! Var också med om kejsarsnitt. Men var bara 2-3h på uppvaket. Däremot slapp mannen komma ner med dottern. Fick heller ingen ”grattis bricka”. Klaga till sjukhuset om du är missnöjd😊

  2. Jag har fött mina 3 barn med kejsarsnitt. Blev problematiskt med äldsta barnet. Så det blev akut kejsarsnitt. Blev nersövd. Hade rätt så svårt att knyta an till henne…men det gick om. Med dom 2 andra var det planerat snitt. Vilket betyder att jag var vaken hela tiden under snittet, Var bedövad från midjan neråt. Det var betydligt bättre 🙂

  3. Har genomgått två planerade kejsarsnitt. Jag låg på uppvak ca. 2-3 timmar. Under den tiden kom sköterskan ner med babyn till mig. Fick brickan dagen efter,när jag kom mig upp. Har bara fina minnen av mina snitt!

  4. Har själv också fött med planerat kejsarsnitt och låg på uppvaket i ca. 1,5h. Låg inte länge förrän min man kom ner med vår son och var där tills jag fick komma därifrån. Grattis brickan fick vi också när vi kom till bb rummet men den kunde endast mannen ta del av eftersom jag inte fick äta något då ännu. 🙂

  5. Jag funderar också mycket på om jag skulle vilja ha ett snitt till eller inte och just det att jag inte får ha babyn där med mig exakt hela tiden efteråt är nog det som mest säger nej till snitt för min del. Nästa gång vill jag nämligen inte släppa bebis en enda sekund ifrån mig!

  6. Jag har varit med om två snitt, första akut och det andra planerat. Med det första snittet var jag helt borta i 3 dagar och sambon skötte allt förutom när de placerade henne vid bröstet för att äta. Både innan och efter första snittet var jag förlossningsrädd och när jag blev gravid igen ville jag inte ta snitt och inte heller föda andra vägen… Lätt eller hur? Har skrivit om det och vad jag gjort för att bearbeta det:
    http://jagskabara.com/2014/06/23/gravid-overlycklig-och-livradd/

    Dessutom hittade jag inget bra förlossningsbrev för kejsarsnitt så gjorde en egen mall:
    http://jagskabara.com/2014/11/07/nar-forlossningen-kommer-med-ett-brev-pa-posten/

    Det som jag ofta tänker på är att i ett dröm scenario skulle vi båda föräldrar fått uppleva allt men nu blev det inte så. Min Sambo fick den första tiden med min dotter och min son när de kom ut ur magen istället för mig. MEN jag hade ju fått känna och vara med om allt det andra fram tills dess som han istället missat. Så även om jag gärna skulle varit med första tiden så känns det härligt att någon av oss föräldrar kunde vara med vid första badet, första blöjbytet osv. istället för att det skulle gjorts av en främling 🙂

  7. Jag missade också hela den där biten, fast jag var inte ensam på uppvaket – en av sköterskorna tog hand om vår bebis så att N kunde vara med mej på uppvaket. Han var också med om den där biten att inte veta om jag överlevde eller inte och fick gå och vakna omkring med bebisen i rummet tills nån sköterska tog hand om bebisen när han grät så mycket. Just då i uppvaket brydde jag mej inte särskilt om bebin faktiskt, visste ju att han hade det bra och var mest fokuserad på att överleva själv! Jag missade många såna där första gånger, men det var inte nåt jag alls tänkte på faktiskt – kanske pga att vi redan då hade tänkt adoptera, och då missar man första allt möjligt mer. Var besviken på mej själv däremot för att jag inte fick den där euforin som ”folk” snackade om efter förlossningen, mys med frukostbricka etc. Men det har gått om med åren. Jag firar lite extra på morsdagar och sånt i stället, och ju mer åren går desto mindre fokus blir det på förlossningar. Just då när man är gravid och just har fått barn verkar allt handla om det, men med åren blir det mer dagis och skola och allt möjligt annat att tänka på.

    Läkarna försökte försäkra mej om att det inte skulle hända fler gånger och att dom skulle sätta igång mej tidigare för att kunna ha mej under kontroll, men jag hade inte lust på det fler gånger och tre barn har vi ändå! 🙂 Inte för att jag menar att ni skulle behöva adoptera eller nåt, det är mycket struligare och en lång process nuförtiden än det var då och vi hade ju fertilitetsproblem från början och kunde inte bli gravida utan läkarhjälp, men just den biten att ha missat bebisens första det ena och det andra bleknar i jämförelse med hur mycket vi har missat med dom andra barnen.

    Dvs: kan ni ha en snack med sjukhuset om igångsättning och extra kontroller på dej så det inte händer fler gånger? Så kan du ha en vanlig förlossning och få vara med om allt det där du vill vara med om, ifall dom kan ha bättre koll på dej. Jag frågade nämligen om kejsarsnitt skulle ha varit säkrare för mej, och då menade läkarna att nej, det skulle tvärtom ha varit mer problematiskt för samma problem skulle ha uppstått (livmodern som inte drog ihop sig) och därtill fler komplikationer pga att det är en operation. Så vanlig förlossning skulle ändå ha varit ett säkrare alternativ för mej, bara med extra koll och extra sprutor och mediciner för att hålla mej i skick.

  8. Jag har fött två gånger ”vanligt” och har alltså inte blivit smittad. Däremot har jag ändå missat lite detdär som du nu saknar, första tvätten osv. Efter första förlossningen var jag så uttmattad att jag somnade och missade allt och efter andra var jag också jättetrött och ville mest ligga kvar och vila. Däremot har det inte stört mig alls i efterhand, efter 9+ månader i min omvårdnad kunde gubben glatt få ta över han också. Nå min poäng var att fastän du fött vanligt utan komplikationer så kan det hända att du ändå hade missat detdär första, bara en tanke…? Kram på dig!

  9. Det låter så bekant det där. Jag fick se Moa några minuter då hon kom ut, sen följande gång efter 9 h. Jag var riktigt, riktigt dålig på uppvaket och Robbe kom för att hälsa på mig några ggr. Och visade foton på henne.
    Blev så ledsen då Robbe och Moa inte ens fick ett eget rum uppe på avdelningen utan hamnade sitta i ett gemensamt utrymme där det sprang en massa folk och där satte de i de 9 h jag låg på uppvaket. Han fick endast ett glas blåbärssoppa så nån vidare festbricka fick vi definitivt inte. Bedrövligt allting.

    Jag hoppas definitivt att allt går smidigare nästagång både för vår och din del 💖

    1. Jag fick ringa Sam efter 5 timmar på uppvaket o berätta att jag levde, ungefär. Var helt borta hela tiden på uppvaket för vaknade efter tre timmar redan, alltså fyra på natten… Nån timme senare fick Saga o Sam komma ner o hälsa på, o senare en gång till. Sen fick jag komma upp. For på operation kl 1 på natten o kom tillbaka upp kl 15 så fjorton timmar sammanlagt på uppvak. Kul. Men som tur fick jag träffa dem ens lite under den tiden, resten av tiden bara stirrade jag o halvslumrade emellan. Himla mysig början på mammalivet! Hoppas verkligen vi får de-t bättre nästa gång båda två! ❤ Kram

  10. Jag har fött ”vanligt” två gånger och fast jag har haft två helt normala förlossningar, den andra t.om. utan ett stygn så har jag i princp också missat tvätt, första blöja, mätning och vägning. Eller missat och missat men fått se på från håll i allafall. För fast jag senast inte behövdes sys alls så låg jag nog ännu på sängen och tog igen mig, och med den första pojken syddes jag med några stygn medan pappan tvättade etc. Så oftast tror jag nog att den första stunden går lite förbi för mamman och det blir en stund för pappa och baby medan mamman tas om hand.

    1. Jo fast det känns lite så där som om jag ändå hade haft möjligheten att se på, inte hade jag ju ändå varit med och tvättat o klätt på men att få frukostbrickan sen osv hade varit roligt! Det viktigaste är ju förstås att babyn mådde bra 🙂

  11. Jag som varit med om båda dera skulle nog alla gånger välja vanlig förlossning. Nu gick ju min förlossning förstås bra, men i synnerhet med tanke på återhämtningen efteråt så är det nog betydligt enklare efter ”normal” förlossning än med snitt. Eftersom jag hade planerat snitt med Hubbe, var jag ju förberedd på att jag inte kommer få vara med honom de första två timmarna så jag tyckte inte alls det kändes jobbigt. Jag visste ju också att han hade det bra med Maken. Jag tror att det kanske är jobbigare för dej som inte kunde förbereda dej alls för hur det skulle gå. Att det skulle gå på samma sätt igen om du skulle föda normal en gång till är väl ändå super osannolikt?! Och ända fram till blodförlusten gick väl allt bra. Men snittet var nog också en positiv upplevelse. Även om jag nu efteråt då jag kan se på bådadera tycker att vanlig förlossning är hundra gånger mindre smärtsamt!

    1. Jag kan tänka mig att det gör mera ont vid snitt efteråt, fast nu klämde man ju på mig så mycket att jag hade hemskt ont ganska länge och också sängliggande största delen av tiden på BB. Tråkigt! Men vissa säger att det är osannolikt, vissa säger att det antagligen händer igen så jag vet inte. I alla fall har jag fått höra att det nästa gång isåfall finns blod färdigt och läkare på plats samt att bebisen inte får gå över 4200 gram… Fram till blodförlusten gick ju allt bra jo, riktigt jättebra också! Var ju öppen 3 cm helt utan värkar osv… Jaja, får se hur man känner sen.

      1. Och snitt när man redan har ett större barn är säkert ännu jobbigare än det var med bara en liten minibebis eftersom man inte får lyfta och inte har samma möjligheter att vila med en toddler. Så jag flaggar nog ändå för normal förlossning. Och du kommer ju garanterat att följas med extra noga om/när det blir en nästa gång 🙂

  12. Har varit med om båda! Fick tredje gradens ruptur med första barnet och åkte genast efter förlossningen till operation och därefter uppvaket. Var väl 2-3timmar borta, under tiden fick mannen vara med barnet och han fick ensam frukostbrickan. Var efter operationen sängliggande ett dygn med diverse dropp och blodslangar och varken kunde eller orkade sköta barnet. 1 1/2 år senare var vi på bb igen, då med planerat kejsarsnitt då jag var rädd att det skulle gå lika som förra gången, allt gick smärtfritt och fint men låg ju förstås nu oxå på uppvkningen så jag missade även nu den första tiden med min bebis, ingen bricka efter nu heller då jag inte fick äta. Jag har missat de första timmarna i båda barnens liv, är lite ledsen över det, men istället har ju min man fått en start med barnen som inte alla pappor får! Planerar nr. 3 och vill nu ha en ”vanlig” förlossning men det får nu gå som det går! 🙂

    1. Ja det är ju förstås fint för mannen! Fast min stackars sambo var mest rädd för om jag hade överlevt eller int, med tanke på att de glömde meddela honom nånting. Ja, det ska bli intressant att se hur jag känner sen då det blir aktuellt nästa gång med förlossning!

  13. Efter första förlossningen när jag blev nersövd var jag ganska länge på uppvaket, och minns inte heller mycket av tiden när jag fick komma upp till BB till Leon och Daniel. Inte fick vi heller någon födelsedagsbricka att fira med, och jag blev också besviken över den ”lilla detaljen”. Nu andra gången blev det också snitt eftersom babyn var så stressad i magen. Den här gången blev allt så mycket bättre och fastän babyn fick fara till intensiven direkt från op-salen och jag fick ligga på uppvaket någon timme (mycket kortare än förra gången) så kändes det bättre. Jag hade också skrivit i förlossningsbrevet att jag blev utan brickan förra gången, så nu fick vi en sån till BB 😉

  14. Jag missade också allt det där. Min dotter hade vatten i lungorna och togs därför direkt till intensiven när hon föddes kring 17tiden. Nästa gång jag såg henne var kl 12 följande dag. Om det är någon tröst så brukar jag tänka att det var för hennes, och mitt, bästa och att vi nu har all tid i världen att rå om varandra. Visst, ögonblick kommer aldrig tillbaka men du och Saga får uppleva andra fina ögonblick tillsammans nu istället. Kram!

  15. Med mina tre första förlossningar har jag blivit körd till op och nedsövd eftersom moderkakan inte kommit ut spontant och jag har också börjat stört blöda. Men tycker ändå inte jag missat något fastän jag inte varit med om badning, vägning m.m. Jag har ju sååå mycket annat jag får vara med om i mina barns liv efter det.

  16. Födde dottern med akutkejsarsnitt. Mannen skötte henne på BB, då vi var hemma fick han visa hur man skulle hålla i henne då man tvätta henne i lavoaren. Tyckte jag missade så mycket av hennes första dagar då jag inte kunde röra mig normalt. Efteråt tyckte jag att absolut kejsarsnitt då jag väntade killen för det var så mycket lättare med op ( var ju med om vanligt förlossning ganska långt och även den jäkla sugkoppen). Men på sjukhuset var det bestämda att jag skulle prova att föda nr 2 normalt. Från första värken till att föda honom nAturligt tog under 7h och det var underbart att få honom direkt i min famn och att fadern fick klippa navelsträngen 🙂 efteråt kunde jag själv sköta om barnet och mannen åkte hem för att sköta flickan vår. Var rädd att andra förlossningen skulle igen sluta på samma sätt som första men hade fel. Nu då jag provat båda sättet skulle jag nog föredra den naturliga vägen 🙂 speciellt om man har barn från förut har man mycket svårare att sköta om äldre barnet med snitt då man inte får lyfta tunga saker 🙂

  17. Med första barnet blev det ”kiireellinen sektio” efter att ha flera timmar försökt på normal förlossning. Av någon anledning slutade jag öppnas efter 8cm. Hann bara se henne ett ögonblick då barnmorskan visade henne och sa att de nu måste föra henne till intensiven eftersom de misstänkte nån form av infektion. Visade sig att hon hade lunginflammation. Morgonen efter snittet mådde jag jätteilla, och det visade sig att mina tarmar var tillfälligt förlamade efter operationen. Så orkade just och just åka i rullstol en gång per dag till keskola för att se min dotter. Väldigt tungt var det att inte ha henne bredvid mig, då alla andra i rummet hade sina bebisar där. Samtidigt hade jag inte orkat sköta henne. En vecka var vi på sjukhus med dottern.
    Med sonen verkade allting gå fint. Tills att det var dags för krystningsskedet. Höll på i 2 timmar och 15 min, då de äntligen fick ut honom med hjälp av sugkopp. Han däremot var livlös, så ingen hann visa honom för mig då de var tvungna att rusa iväg till intensiven för att återuppliva honom. Krampanfaller hade han också fått, vilket senare visade sig bero på syrebrist. En vecka var jag med honom också på sjukhus. Positiva denna gång var att jag orkade gå flera gånger om dagen själv till i tensiven för att sköta honom, men annars var hans situation mycket mer allvarlig än dotterns. Dessutom var jag nu på en avdelning där antingen gravida som väntade på förlossningen, eller mödrar med barn på intensiven var. Det kändes mycket bättre då inte hela avdelningen var full med bebisar.
    Så för mig har allting sina för – och nackdelar. Om jag skulle få flere barn antar jag att det inte skulle komma på fråga med normal förlossning eftersom jag haft kompilkationer med båda barnen. Är ändå lycklig över att båda barnen ändå idag mår bra och funderar inte desto mer på förlossningarna😊 men kan säga att njut av babytiden, en vacker dag märker ni som jag att det redan gått åtta år sedan första barnet kom 🙈

  18. Jag födde vaginalt och med minimala komplikationer, men missade ändå allt det där med första badet. Det skötte sambon medan jag blev sydd och sedan satt i duschen och grät pga kraftig huvudvärk till följd av en misslyckad epidural. Saknade inte just det, men det var väl mer att jag under hela första dygnet som sängliggande blev lite utanför då sambon fick sköta allt praktiskt utom amningen. Men jag är samtidigt extremt glad att de fick en så stark början, jag tänker att jag ändå har ett försprång som inte han har i relation till sonen, för jag har ju burit honom i månader.

    Frukostbricka fick vi däremot nog, men det var inte så mycket eufori som det var ”tack gode gud MAT” efter en 24h lång förlossning. Sen ville jag bara sova.

    Blir det flera barn blir det nog vaginalt igen. Kejsarsnitt skrämmer mig mer än eventuella nya sprickor eller epiduralkomplikationer.

  19. Det är nästan lite så att allting kan man inte påverka. ibland blir det bara som det blir. själv fick jag graviditetsförgiftning och sattes igång i vecka 35. allt gick bra med första babyn men när andra skulle ut började jag få vatten i lungorna (pga av förgiftningen) och navelsträngen var påväg ut före babyn. Det ropades redan sektio av överläkaren men som tur lyckades läkaren som varit med mej hela tiden få navelsträngen bort så man med hjälp av sugkopp fick ut ungen, man fick inte trots dropp igång sammandragningarna på mej sedan och då började redan vara bråttom att få ut ungen. vi blev serverade frukost. men ingenting smakade..sedan kuskade de mej ner till en annan avdelning..var dålig efter förgiftningen. låg där ett dygn medan ungarna sköttes delvis av kansliet och delvis av min man. låg senare ännu en vecka på sjukhus pga av blodpropp (orsakat av sängligg före födseln och det att min kropp tog lite illa upp av att vänta tvillingar) …allt kanske inte gick som i Strömsö men har nu två friska glada barn, Som någon annan skriver så är det så mycket annat man tänker på sedan då barnen är lite äldre, den där första mysstunden man läser och eller ser på tv. den kan man bra ha ett senare skede i livet med ungarna 😉

    1. Jo allt går inte att påverka! Kommer nog att skriva i nästa barns förlossningsplan (om vi nån gång får flera) att jag enligt möjlighet önskar att ha mitt barn nära. Kan ju vara att jag får ha hen på uppvaket då eller nåt 🙂 Ju längre tid det går desto mer processar jag och det gör mindre och mindre. Vilken tur att du lever och har friska barn! Då förstår man att sjukvården i Finland är dyr.. när man verkligen behöver den! Kram 🙂

  20. låter som en bra plan! =) hade bra och njut så länge Saga är liten, tiden går fort. HAH så säger väl alla. men ligger en bit sanning i det ska du veta 😉

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s