Mer om depressionen

Enligt testet på rådgivningen är jag precis under gränsen poängmässigt för depression, men som vi konstaterade kan man inte kolla blint på pappret. Det att jag säger att jag känner mig deppig räcker och för mig säger det massor. Jag är INTE typen som talar om sånt med ”främmande”, ja, knappt ens med mina vänner.

Nu ska jag i alla fall till en familjeterapeut och prata lite, men samtidigt gnagar en känsla i mig att det är onödigt. Ganska spännande egentligen. Här gråter man varje dag o känner sig som en dålig mamma när hon gråter (Fast jag vet att jag inte är det) o ändå känns det onödigt o som att jag då tar tid av nån som verkligen behöver hjälp. För det är inte så  illa. Men det kunde ju ha blivit värre om jag inte hade sagt nånting nu…

Enligt ungefär alla jag har pratat med finns det dessutom ett samband mellan min dramatiska och jobbiga förlossning och depression. Det är tydligen undersökt också… Ja, om man säger det fint så kunde det ju ha gått så att jag inte hade suttit här idag, så jag är tacksam över att jag då endast har en liten släng av depression…

Annonser

6 reaktioner på ”Mer om depressionen

  1. Hej. Jag har följt din blogg sen hösten ungefär, då vi har varit gravida och fått barn ganska samtidigt. Mitt andra barn föddes i februari i år.
    Ville bara säga att det är bra att du har sökt hjälp! Massor av styrka till dig :)!
    Hoppas det börjar kännas lättare och ljusare snart.

  2. Som en som lider av panikstörning och har haft depressioner i omgångar under många år: det spelar ingen roll hur sjuk man är, man har ändå alltid känslan av att det är onödigt för ”såå illa är det ju inte”. Med andra ord: ignorera den känslan för det är BRA att du får hjälp i god tid! Det blir bara svårare ju längre man låter det gå innan man söker hjälp (och ju sjukare man blir, desto mer hopplöst känns det ju – ett evigt cirkelargument).

    Heja och massor kramar!

    1. Tänk att det där var just vad jag behövde höra just nu. Började nästan böla igen… Hur tänker man riktigt när man inte tycker det är illa då man gråter 300% mer än normalt o inte alls orkar göra enkla saker emellanåt. Jäkla människopsyke. Kan man int bara snällt acceptera att man behöver hjälp istället för att försöka klara sig ensam tills det blir värre? KRAMAR ❤

  3. Du är en fantastisk Mamma till Saga och en ännu bättre Mamma eftersom du vågat erkänna att det känns tungt och att du behöver hjälp. Snart kommer det garanterat att kännas lättare och roligare igen. Stora kämpa-på-kramar!

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s