Förlossningen del 3

Här finner du del 1 och del 2.

När jag vaknade tre timmar senare skakade jag fortfarande och det slutade inte på ett par timmar till. Jag låg som enda patient i det äldre uppvaket på sjukhuset med läkare och två sköterskor som inte fick lämna min sida. Jag hade sammanlagt förlorat 4.2 liter blod. Två droppställningar proppfulla med dropp stod på var sida om sängen och det enda jag kunde tänka på var hur törstig jag var. Fick några ynka droppar vatten. Jag kunde knappt tänka på Sam och babyn för att jag var så törstig. Jag befann mig mest mellan sömn och vakenhet de första timmarna, klockan var fyra på natten då jag vaknade.

Under tiden på uppvaket kom man och klämde mig på magen varje kvart för att kolla om det blödde för mycket, läkare kom och gick o pratade med sköterskorna, mediciner byttes ut och diskuterades, ingen visste riktigt vad som hade hänt. Ingen diagnos finns ännu heller, orsaken till blödningen hittades aldrig. Troligen var det på grund av att livmodern inte drog ihop sig när moderkakan lossnade, vilket i stort sett betydde öppna blodådror i magen. Nu hade jag en ballong isatt för att hålla blödningen i skick. Sjutiden blödde jag igen lite för mycket för att vara okej men som tur gick det om sen, det berodde troligen på att ett dropp hade tagit slut en stund tidigare och bytts ut till ett nytt.

Allt är mest en dimma från de första vakna timmarna efter förlossningen. Det jag mest minns är min pärontrip som jag fick dricka en klunk av lite nu som då.

Klockan åtta fick jag en telefon i handen o likaså min älskade sambo uppe i vårt rum. Jag fick veta att han o babyn mådde bra, förutom att de inte hade informerat honom om nånting! Han hade bara antagit att det hade gått bra eftersom ingen hade hämtat dåliga nyheter. Kan bara tänka mig hur det måste ha känts för honom. Själv var jag ju nersövd och sen så borta att jag inte riktigt kunde oroa mig. Minns att jag sa åt en av läkarna som frågade hur jag mådde ”Ja, jag har ju öppnat ögonen igen så det är bra” och skrattade efteråt. Mindre kul så här i efterhand.

Efter att ha pratat i telefon flyttades jag till det nyare uppvaket, några dropp togs bort och en stund senare kom älskade sambon och babyn ner till mig på besök. Nu fick jag veta att hon var 54 cm lång och vägde 4.2 kg vid födseln. Jag fick henne i famnen o hon fick sina första droppar mjölk av mig. Älskade gryn! Jag kunde äntligen slappna av och somna lite efter deras besök. Sakta men säkert tog mediciner slut och några kanyler plockades bort en efter en.

Nu kom läkaren med ett par timmars mellanrum och tömde ut vätska från ballongen, och tvåtiden kom pappa och baby ner igen på besök. Då tömdes det sista ut och sen fick jag äntligen bort alla kanyler från höger arm. Några dropp lämnades kvar i vänster ännu, och sen kördes jag tillbaka upp till vårt familjerum. SÅ skön känsla. Fick dricka! Fick mat! Jag hade ju inte ätit på ett dygn så det var helt himmelskt, trots att jag inte orkade med mer än en jogurt.

_MG_4033

Jag tror att jag avslutar berättelsen här. Efter detta började vi sakta lära känna varandra, jag o Sam och Saga. ❤_MG_4054

Annonser

27 reaktioner på ”Förlossningen del 3

    1. Det sjuka är att visst, jag grät när jag skrev ner den men annars inser man liksom inte vad som hänt. Vadå, farligt? Livsfarligt? Aijaha. Men fick veta idag att det kan ta upp till ett halvår före man inser såna här saker… Kram! ❤

    1. Jo helst hade jag ju haft en mysig stund med bebis och pappa efteråt, dessutom fick vi aldrig en klassisk frukostbricka pga detta, morr! Det där nödvändigaste som man fokuserar på, med andra ord 😉 Jo tur hade jag nog!

  1. Lyckligt slut på jobbig förlossning. Snuvades också på frukostbrickan då min förstfödde kom pga bråttskande snitt… Nu ska du njuta av lilla Saga. Och kom ihåg att bearbeta det som hände!

  2. Oj hjälp vilken historia, hoppas du fått hjälp och stöd till att bearbeta detta (det kan säkert bubbla fram i ett senare skede också) Skönt att allt slutade så bra i alla fall, lilla Saga är bedårande söt. Och namnet så fint ❤ (dock är jag ju inte helt opartisk i frågan om namnet eftersom vår lilla, snart 1 åriga, tös också heter Saga 😉 )

  3. Vilken förlossning. Det där är nog min största skräck, att något ska gå fel och att vi blir frånskiljda direkt när barnet föds. Skönt att allting slutade bra! 🙂

  4. Usch så hemskt. Se till att du får någon att prata med när du känner dig redo. Min förlossning var inte lika hemsk som din men inte långt ifrån. Det jag dock reagerade på var att du måste vänta så länge innan du fick komma in. Vattnet gick också först åt mig men då fick jag inte vara hemma mer än 12 timmar. Tur är ni alla hemma nu ❤

    1. Jo det tyckte jag också var konstigt! Enligt all info vi fått borde vi ha kommit på kontroll 12 timmar efter, inte 24… Men alla värden var ju bra då iaf 🙂 kram!

      1. Det är ju det som är så sad. Inget man kan göra nu i efterhand och vi skulle väl alla gör om det any day för våra barn. Ta hand om er ❤

  5. Skönt att allt blev bra till slut! ❤

    Såg på insta att Saga har välidgt fin vagn 🙂 Berätta gärna om den på bloggen å bilder vore najs 🙂

  6. Usch! Tänker tillbaka på när vår första dotter föddes. I slutskedet av förlossningen försvann dotterns hjärtljud och jag började blöda ordentligt, blev urakut kejsarsnitt. Efteråt visade det sig att min livmoder hade gått sönder och därav den stora blödningen.
    Så glad att allt slutade väl!
    All lycka till er och Saga ❤️

  7. Oj vad hemskt! Vilken tur att det gick bra till slut, vilken kämpe du är! Väldigt rörande historia, sträckläste alla tre delar i ett huj!

  8. Oj fy då. Jag får riktiga flashbacks till min egen förlossning då jag läste det här. Prata,prata och prata om det. Det är enda sättet att bearbeta det på. Stor kram till dig!

    1. Nu blir jag ju nyfiken – finns det att läsa nånstans? Jag är lyckligtvis den typen som pratar massor om allting som händer mig, så tror nog det ska gå bra. Väntar dock ännu på nån slags ”chock” eller liknande då en förstår hur illa det kunde ha gått. Får se om den kommer eller inte! Kramar!

      1. Jo jag har nog skrivit om min förlossning på bloggen. Bloggar på sevendays. fi om du vill läsa:)

  9. Läste den här redan tidigare men kände att jag måste återkomma nu när jag har min egen förlossning bakom (förträngde denna berättelse ganska effektivt, kan jag lova). Min var nog inte nära på lika dramatiskt, men inte heller helt som på Strömsö, som barnmorskan konstaterade medan jag syddes 😀

    Häftigt att läsa den på nytt nu med färska ögon. Hoppas du kommit bra igång med att bearbeta det!

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s