2 år senare

Idag har det gått 2 år sen vi måste säga hejdå till pappa. 2 år senare sitter jag här hemma och är mammaledig, med en hickande skrutt i magen ännu i några veckors tid. Livet går vidare, så är det ju bara. Vad som än händer…

_MG_3027

För att hållas på någorlunda gott humör idag har jag satsat på att inte ha några måsten alls. Började med en lyxig frukost, med gott kaffe i min nyaste muminmugg, tack mamma för den!, frukt och gott. Efter det har jag suttit ute i solen o läst, nere i en ”grop” på gården där det är helt vindstilla. Läst, funderat, drömt och önskat att han skulle ha fått träffa sitt första barnbarn ens en gång. Älskade pappa.

Det är svårt att få ur sig alla känslor man känner när man förlorat nån riktigt, riktigt nära till en, för det finns alltid så mycket som man vill få sagt, så mycket som inte hann sägas.

Annonser

2 reaktioner på ”2 år senare

  1. Kramar till dig! Det är såna här gånger, vid stora händelser i livet, som saknaden hugger till extra mycket. Jag har såå många gånger under graviditeten önskat att jag ens skulle kunna ringa min mamma, och lättare lär det väl inte bli sen med bebis på utsidan kan jag tänka mig.

    1. Kram tillbaka! Alltså det är nog faktist hemskt då nån så nära går bort. Hela livet är ju fullt av händelser som man aldrig tidigare förstod att uppskatta att dela med sig av… Nu är det fullt med saker man hade velat berätta om.

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s