Älskade pappa

Idag hade vi firat din födelsedag. Istället är det nästan 2 år sen vi sa hejdå. Ja, du fick ju inte ens säga hejdå. Livet är så grymt ibland. Jag saknar dig .

Ibland känns det helt overkligt att jag ens hade en pappa en gång. Som en dröm man en natt drömde att det en gång fanns en person som du, som när jag var liten o inte orkade gå tog upp mig på dina axlar o sitta, köpte Geisha för att distrahera mig när jag grät i biltvätten, som grät med mig när min vän dog. Som skämde bort mig o min bror mer än vi nånsin förtjänade att bli bortskämda. Som alltid fick mig att skratta fast jag försökte att inte göra det. Små minnesfragment av en tid som nu sedan länge är försvunnen.

Jag kan inte förstå att det snart har gått två år. Det känns som igår jag fick veta vad som hade hänt. Den där underliga blandningen av hopp och rädsla trots att man egentligen innerst inne vet att livet inte är som en tv-serie där mirakel sker. Innerst inne visste jag att nu var det för sent för alla de där orden jag aldrig hade sagt.

Jag kommer aldrig att glömma känslan av min lilla hand i din stora, trygga. Älskade pappa, grattis på födelsedagen. Jag saknar dig.

Annonser

15 reaktioner på ”Älskade pappa

  1. En stor kram till dig! Känner igen den där saknaden, eftersom jag också mist min pappa. I slutet av januari var det 7 år sen han hastigt rycktes ifrån oss, kan inte fatta att det redan gått 7 år!!! Känns nästan som om jag inte haft någon pappa, känns dumt att säga så, men vi har alla anpassat oss till ett liv utan honom nu och det är knappt man minns hur det var innan han dog. Jo, visst minns man, jag kommer med tacksamhet ihåg hur han ställde upp för mig, mycket mer än många pappor säkert skulle ha gjort. Och bara att han fanns var en trygghet. Vi hade haft våra bråk och bataljer, men det kändes som om vi hade kommit närmare varandra den senaste tiden innan han dog. Nu i måndags var vi och tände ljus vid minnesstenen för anhöriga på annan ort som finns på gravgården, då var det dagen han blev begravd. Den där ofattbara, overkliga dagen. Får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på den dagen. Och den största sorgen i livet kommer alltid att vara att han inte fick vara med på vårt bröllop, och nu kommer han aldrig att få träffa sitt barnbarn heller… *snyft*

    1. Ja visst är det konstigt, hur man på nåt sätt känner att det är ett annat liv, det där då man hade en pappa. Jag är så ledsen över att han inte hann träffa vår bebis, han älskade barn! :/

  2. Känner igen det där med att det känns som en dröm att man hade en pappa en gång. Det blir åtta år sedan min pappa dog nu i höst. Det är mycket jag tror sku vara helt annorlunda (på ett bra sätt) om han ännu levde. För visst förändras allt i och med det och ett nytt liv börjar för oss som finns kvar. Och bland det tråkigaste är att ha missat alla barnbarnen och att han varit den bästa tänkbara morfar åt mina barn. Kram

  3. Jag fattar inte att det har gått två år redan… Han var ju just här tycker jag. Vi saknar honom ockås, även om vi inte träffades så ofta dom senaste åren, men vi hade verkligen givande djupa samtal, din pappa och jag och N! Han var en viktig person, en bra typ!

    1. Ja det känns verkligen konstigt. Samtidigt känns det som bara två år. Jag tycker det är så otroligt synd att han missar sitt första barnbarn med så kort tid som två år, suck.

  4. Det känns så hemskt att det faktiskt finns så mycket människor som faktiskt gått igenom det som är min största fruktan och mardröm… 😦 kram på dig!

    1. Kan ärligt säga att det var min värsta mardröm också, bokstavligt talat. Drömde ofta mardrömmar om att pappa dog före det hände, efter det aldrig mer. Han var ofta sjuk på sätt eller annat så antar att det bidrog till rädslan. Ibland känns det som att jag alltid visste innerst inne att han inte kommer hinna träffa sitt/sina första barnbarn, eftersom jag redan länge har känt att jag vill ha barn tidigt. Det var liksom min första tanke sen, ”nu kommer han aldrig att få träffa mina barn”. Men åtminstone känner jag alltid att han är med mig, nånstans där uppe. Kram!

  5. Oooh 💜 kändes som om jag hade skrivit det där…
    ibland känns det som om pappa dog förra veckan. Ibland känns det som om han varit borta i många, många år… underlig känsla. Saknaden och tomheten är bara så stor.
    Vilka fina bilder på er annars 😍

Kommentera detta!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s