Kallad till koll på BB

Idag går jag in i vecka 37 (36+0) och nu börjar det ju verkligen närma sig. Om en vecka har jag besök till mödrapolin igen och då får jag ett datum för igångsättning! Ska bli intressant att se om de godkänner min plan eller om det blir enligt deras önskemål på BB. Igår besökte mannen och jag BB sent på kvällen då jag misstänkte att vattnet börjat droppa, men så var inte fallet. Synd samtidigt, för det verkade vara väldigt lugnt där just då! Men bra för bebisen förstås att få växa till sig ännu. Nästa måndag räknas hon som fullgången då det är gravidvecka 37+0.

Något positivt med att vi åkte dit ”i onödan” igår och kom hem vid midnatt var att jag sen sov en hel natt för första gången på flera månader, så det var skönt! Lyx att vakna och se klockan vara nästan nio istället för det vanliga tre, jag kände mig verkligen som en ny människa. Nu på eftermiddagen har ju tröttheten kommit ikapp igen men det var ändå skönt att slippa vara slut genast från morgonen.

Det andra positiva med att det inte var fostervatten är att det känns som att hela huset är lite upp och ner nu igen, så nu hinner jag ännu pyssla färdigt i lugn och ro, bädda babysängen och så vidare.

Det mest positiva med att vi åkte in var ändå att Saga nu fick öva lite på hur det blir sen när bebisen påriktigt är på kommande. Det var många känslor inblandade igår efter att jag sa att hon får åka iväg till sin faffa övernatten för att mamma ska på koll, så tror det var bra för henne att få en liten övning som resulterade i att mamma ändå kom efter från dagis nästa dag. Min stora lilla flicka som ska bli storasyster ❤

Nu ska jag fortsätta reda upp i köket och sen koka lite hallonbladste innan det är dags att fixa middag… Dagarna går så fort men ändå så långsamt!

Vecka 36

03:04. Då gav jag upp och gick på wc efter att ha snurrat runt rastlöst i några timmar. Sen var det verkligen kört, så nu sitter jag i soffan och dricker te. Det finns en gräns för hur länge man orkar försöka somna om och jag börjar verkligen känna att botten är nådd nu då jag varje natt vakar timmar i sträck. Orkar inte försöka.

Det slog mig igår att jag har rådgivning igen om en vecka, för nu i slutet är det varannan vecka, och då insåg jag att jag faktiskt är så långt nu att kroppen är redo att föda i princip när som helst. Så jag tänkte köra en lista igen!

Gravidlista i vecka 36

Min kropp:

Jag känner mig otymplig och stor, men mår på sätt och vis lite bättre just nu. Ändå är den stora tanken just nu att jag är så vanvettigt trött på att vara gravid och vill bara att babyn ska komma ut så jag får min kropp tillbaka och får leva ett hoppeligen smärtfritt liv efter förlossningen. Tänker mer på att graviditeten ska vara över än på att vi får en baby ut av detta.

Så har jag tagit hand om mig själv:

Jag försöker verkligen att ta det lugnt. Försöker planera mina dagar så pass att jag inte planerar in allt för mycket på en gång, igår t.ex. hade jag frissa, butiksbesök och så förde jag lite smått o gott till jobbet och drack kaffe med kollegorna för att fira mammaledigheten, och trots att det var självvalt och roliga planer, så likt en liten bebis blev jag för slut. Helt för slut. Orkade inte somna på soffan men var så trött att jag ville gråta. Så skickade iväg ett meddelande åt mannen om att jag måste försöka vila och hux flux hade vi barnvakt fixat och jag kunde ta det piano resten av dagen. Såå lyxigt och jag är glad att jag skickade meddelandet, för det är också en tröskel att be om hjälp för mig.

Idag ska jag tvätta kläder, för det känns rätt att göra idag. Inget annat. Tvättmaskinen på, tillbaka i soffan för att vila. Dricker hallonbladste 1-2 gånger per dag nu och det är också en stund då jag försöker djupandas, ta det lugnt, tänka vackra tankar och känna efter hur jag mår inuti.

Mitt mående:

Jag har varit på blodprov på nytt nån vecka sen, och mina blodvärden har stigit lite men ferritinet visar fortfarande svar på blodbrist, men åtminstone är det inte helt bedrövliga resultat längre. Jag känner en skillnad i tröttheten, för den är inte lika klubbande längre utan det är mera normal gravidtrötthet. Visst behöver jag tupplurer och nej, jag sover ju inte precis bra på nätterna, men det känns inte lika segt längre. Så det är bra!

Annars mår jag ju inte så bra. Nånting gör alltid ont, det gör ont att gå, det gör ont i fingrarna och de sväller lätt upp, armarna domnar t o m dagtid numera, jag sover inte på nätterna, jag får halsbränna av det mesta, humöret svajar hit och dit och som jag skrev tidigare så längtar jag mest bara efter att graviditeten ska vara slut. Det nyaste är att mina öron är i lås största delen av dagarna. Såå. Vanvettigt. Irriterande. då man hör sitt eget flåsande inne i huvudet hela tiden.

Cravings:

Matmässigt är jag fortfarande ganska normal, dricker kopiösa mängder vatten per dag och äter normala mängder. Visst har jag dagar och stunder då jag är hungrig heeela tiden men ingenting desto konstigare.

Känslor inför förlossningen:

Jag längtar efter att få se om jag får revansch på förlossningen. Jag kommer nog be om igångsättning före bf, för jag är så trött, så jag googlar en hel del om metoder och har min egna plan färdig för godkännannde. Förlossningsväskan är långt ifrån packad men nog påbörjad… För bebisens del är allt klart åtminstone så hon har kläder klart, jag får åka hem i nättrosor och sjukhuströja som det nu är. Eller naken. Enda logiska möjligheten.

Nu borde jag skriva en lista på allt sånt som ska med i sista stund, såsom telefonladdare till exempel. Snask har jag laddat upp med så mycket att man kunde tro att jag tänker flytta till BB, så det lär det inte bli brist på.

Jag är mera förväntansfull inför förlossningen nu och ser fram emot att se om det blir mer som ”planerat” denna gång eller om vattnet igen går mycket tidigare än förlossningen kommer igång och jag därmed får ta allt som det kommer igen. Egentligen skulle jag vilja att det sätter igång av sig själv men det är ju inte garanterat att det ens händer förrän vid för sena veckor, så samtidigt känns det onödigt att hoppas på… Men jag dricker mitt hallonbladste och hoppas på det bästa!

_MG_8651_MG_8647

Allt kan kallas mardröm

Graviditet är ju som känt en stor stressfaktor för ens kropp. För mig märks det mest i mina drömmar numera, när jag sakta börjar lära mig vad jag kan och inte kan göra dagtid för att undvika den värsta värken. Så dagtid går det att vara rätt så harmonisk, fast igår märkte jag plötsligt att jag gick omkring och verkligen bet ihop tänderna allt jag kunde, utan orsak egentligen. Men tillbaka till sömnen! Vad som helst kan trigga en mardröm och vad som helst för dröm kan bli till en mardröm i stämningen.

Saker jag drömt mardrömmar om på sistone

  • Basilikan i vårt kök som jag hade glömt vattna lite för länge, den hade blivit finare snabbt men det var ändå en mardröm.
  • Både en och en annan grannes katter som är bortsprungna just nu, ena var hos min mormor som bor ett par timmar bort, den andra satt på vår gård på diverse platser och jamade och jag skulle ta fast den för att föra in den åt grannen, men grannen öppnade aldrig dörren trots att hon var med ute på gården… och så upprepar vi samma dröm om o om igen.
  • Min dotters morgonrock som är i tvätten, för jag tänkte på den senast hon badade och att jag borde tvätta den.
  • Tv-serien Blacklist har orsakat både en, två och tio mardrömmar trots att jag verkligen gillade serien. Ändå förståeligt eftersom jag drömmer mardrömmar om vapen och mord och dylikt så fort jag stressar ens lite.
  • Babyns födelse, allting går på repeat och repeat och repeat och jag får aldrig se babyns ansikte.
  • Gamla klasskamrater från lågstadiet. Dock var själva personerna inte orsaken till mardröm, utan att vi var på väg till Åbo hamn och på vägen såg man bränder på långt avstånd både här och där, bl.a. i fyrverkerifabriken (??)

Kroppen tar helt klart ut all sin stress nattetid för jag sover så fruktansvärt dåligt att det inte ens kan kallas ett skämt längre. Men dagens positiva är att min flunssa är borta och jag kan fa med till Salo o göra nytt försök med att köpa choklad till BB… Det har varit en lång vecka så jag behöver mer, ok? Bra. Jag har börjat få halsbränna av choklad så kanske jag drömmer mardrömmar om det nästa natt.

Vill ni förresten veta en smått creepy detalj från mitt ack så spännande liv? Det finns en sång jag aldrig vågar höra på längre trots att jag vill, för varje gång jag har lyssnat mycket på den har någon närstående dött. Första gången en vän, sen pappa, sen min morfar. Så nu hör jag aldrig mer på den fast jag vill. Ironiskt nog heter den If I Die Young….

Om flunssa, tomater och växthus

Minns ni den där sången ”I just wanna live” av Good Charlotte? Idag när jag till sist gav upp och steg upp spelade den i mitt huvud men modifierad som I just wanna sleep. Flera nätter av såå rutten sömn bakom och jag blir lite galen. Som tur ska Saga till dagis idag då hon nu varit helt frisk sen igår, för jag behöver verkligen få en dag utan några krav på mig. Det tråkiga är att hon hann smitta mig med sin lilla miniflunssa så jag hoppas den går om lika snabbt i min kropp, för det var verkligen den lindrigaste flunssan på länge. Hon nös några gånger ett par dagar, hostade några gånger ett par nätter, var glansig i ögonen en dag. Ingen feber, inget mer. Hon drack mycket honungsvatten och jag blandade i lite hemlagad ingefärashot i varje mugg. Sen var hon helt frisk igen, egentligen ren på tisdagen om jag tänker efter. Skönt så, så slapp vi åka på test. Synd för mig att jag fick den sen istället, för hade sett fram emot att åka på loppis och efter take-away idag men nu blir det så klart inte av. Stora planer som ni hör!

Nu ska jag i alla fall inte vara helt negativ, utan försöka tänka positivt. Idag får jag vila i fred, se på mina program på tv och äta tomatsoppan jag kokade igår på egna körsbärstomater. Vi har fått så mycket att jag måste göra nånting mer än bara äta dem som sådana, och Saga fick vara med och öva med vass kniv på att skära dem. Bra gick det och god verkade den bli. Nästa år kanske jag inte ska ha tolv stycken tomatplantor. De har varit en underlig sort också, och blivit enormt täta buskar snarare än långa plantor. Aldrig sett såna förr, men efter att mamma o jag rensat dem på nästan alla blad så har de börjat ge tomater som om jorden skulle gå under annars. En buske som hela tiden var lite mindre och sorgligare än de andra har varit ett enda orangerött virrvarr av tomater. Ska bli intressant att se om de blir likadana nästa år eller om jag lyckades odla upp nån slags hybridplanta.

Det enda dåliga med att hösten är här är att jag inte känner mig redo med mina odlingar ännu. Jag har så många idéer för det ena och det andra som nu måste vänta på nästa år att det är riktigt frustrerande. Förstås bra på det sättet att jag ju inte borde hålla på och göra så mycket just nu annars heller med tanke på hur kroppen mår, men ändå frustrerande. Hoppas typen i magen är en nöjd typ som gärna hänger med nästa år när jag vill förverkliga mina idéer och planer… Fast kanske jag nästa år har gett upp allt sånt och jag just nu bara är galen av allt boande? Vem vet. Igår tömde jag en hel stor låda med alla köksredskap vi äger på köksbordet för att städa igenom, för alla vet ju hur små nyfödda bebisar hatar orediga kökslådor.

Annars är jag rätt normal, tror jag.

Sjukstuga och förlossningsfunderingar

Sen jag fick veta att jag enligt mina önskemål blir igångsatt om jag så vill, så har förlossningen snurrat mycket i mina tankar, vilket ju är naturligt. Idag är det redan vecka 35 och jag har börjat dricka hallonbladste lite så där sakta mak. Mamma hämta hit ett ämbar med hallonblad från min mormors trädgård så de har jag torkat och pressat ner i en burk. Jag googlar förlossningar och igångsättningsmetoder och tips och trix för att förbereda kroppen så mycket som möjligt innan. Det ideala vore för mig att det skulle sätta igång i vecka 38, av sig själv, men jag är skeptisk till att det händer trots att jag verkligen känner att kroppen vet bättre den här gången.

Tack för alla era kommentarer och berättelser som ni delat med er av både här, på Facebook och på Instagram. Jag har läst dem alla ❤ Nu tror jag att jag har kommit på en bra plan för just mig, som, bara den godkänns av läkarna, känns trygg. Det får vi se sen i slutet av september. Fram tills dess hinner jag fundera ännu och ändra mig om så känns. Ja, eller jag får ju så klart ändra mig ännu när som helst, om det känns så. Men det här känns som en bra plan just nu.

Idag hänger Saga och jag hemma på tumis då hon har fått snuva. Som tur behöver man inte testas för covid19 genast längre, så vi behöver inte åka iväg och köa med henne förrän om det mot förmodan skulle bli värre och hon skulle drabbas av andningssvårigheter och hög feber. Jag hoppas att hon är frisk senast på onsdagen så hinner hon lite leka av sig på dagis denna vecka också. Jag är inte helt i skick för att vara rolig lektant en hel vecka just nu som ni vet.

På tal om det så är det något otroligt hur introvert jag blir i dessa veckor. Jag har antagligen skrivit om det tidigare men det bara ökar. Vill inte att man rör i mig, vill vara ensam med mina tankar, längtar efter mina lediga stunder som jag får ligga i soffan, se på tv och göra ingenting. Ingen som pratar med mig, ingen som kräver nånting eller behöver nånting. Bara bebisen och jag.

Men idag ska jag försöka njuta av att med gott samvete mest bara ligga o se på barnfilmer på tv med Saga. Funderar på att ladda ner SF Kids för en månad åt henne så hon (mest jag!) kan kolla på ljuvliga Astrid Lindgren-filmer…

Datum för igångsättning

Jag vet ju att man inte får säga så här, men åååh så skönt att det är kallare väder! Ju äldre jag blir desto mer inser jag att hösten är min tid. Luften känns krispig och jag kan gå ut i mer än fem minuter åt gången utan att svälla upp. Så så så skönt. Fast solen skiner så går det att vara ute, det har känts lite synd att missa en del av sommaren pga värmen, när det nu en gång var varmt.

I september 2018 njöt maken o jag av dessa vyer i Kroatien. Tur att vi åkte då!

Idag är det ju fredag igen tydligen och Saga o jag ska ta det lugnt, förutom ett litet butiksbesök för att köpa fredagssnask, om jag orkar. Jag måste verkligen börja lära mig att inte pusha kroppen just nu för det straffar sig under natten och senast följande dag. I förrgår fick jag ett ryck efter mitt läkarbesök till Lojo och dammsög och plockade undan i vardagsrum och kök, så igår hade jag ju så klart mera ont än annars hela dagen. Så på kvällen igår var jag helt däckad och gick sen i säng halv tio. Vaknade cirka 4923 gånger av värk, och 2 gånger av ett stycke katt som sov fast i min rygg och därmed höjde min kroppstemperatur med 95 grader så där i genomsnitt.

Mamma var här på besök över dagen och hämtade med sig äppelsaft och hallonblad, mums! Sen fick hon leka städerska åt sitt arma barn som blir tokigt i detta kaos, så nu är golven i övriga rum också ganska rena. Till och med Saga hjälpte gärna till, hon brukar vara hjälpsam men oftast involverar det rätt mycket tjat från min sida och gnäll från hennes. Jag mutade henne att ge katterna mat med ett superblankt 20-cents mynt som jag hade fått här om dagen, vanligtvis ger hon mat snällt men igår krävdes det lite övertalning. Tänkte bara berätta det.

Idag blir det mannens tur att städa det jag pekar på, hurra så kul för honom! Jag vet inte hur det funkar hos er men hos oss jobbar han mycket mer vilket tyvärr innebär att åtminstone jag lätt faller i en s.k. kvinnofälla och gör allt hushållsarbete, inte utan gnäll och verkligen inte med glädje kan jag ju säga men i alla fall. Just nu kan jag ju inte göra det men det är så otroligt svårt att be om hjälp. Innan ni skriker till om att jag inte ska behöva be om hjälp då vi ändå är två vuxna i vårt hem så kan jag ju berätta att det sommartid är ganska få timmar per dygn jag över huvudtaget ser min man hemma så tycker han är rätt förlåten.

Jag vill i alla fall att det är städat för att själv kunna slappna av bättre. Var ju som sagt på läkarkoll i veckan där allt såg slutet och fint ut för att vara vecka 34 och ju mer förlossningen närmar sig, desto mer vill jag kunna slappna av, dricka hallonbladste och tvätta fönster, så att kroppen kanske snabbt mognar till att lägga igång förlossningen av sig själv och jag slipper bli igångsatt.

På nästa besök i september bokar vi nämligen en tid för igångsättning om jag då fortsättningsvis vill det. Ju mer det närmar sig, desto mer osäker blir jag. Vad har ni blivit igångsatta med, i vilka veckor och varför, och hur gick det? Jag har redan läst skräckhistorier, är ju själv en för tusan, så bring it on bara!

Snart har vi en sån här igen ❤

Fram tills slutet av september ska jag alltså försöka tända mina nya ljus, slappna av i axlarna som annars ofta når öronen, acceptera att livet är lite väl orörligt just nu, njuta av att jag har tid, göra det jag tycker är roligt, kolla på alla klyschiga filmer jag hittar på Netflix, äta gott, dricka te, skumpa på jumppaboll. Klä mig bekvämt, ladda upp med dynor i soffan och njuta av den ovanliga vardagen som varit mitt liv år 2020, året då jag äntligen blev gravid, året då hela världen stannade upp, året då jag har varit ledig nästan hela tiden. Jag ska också försöka att inte fastna i negativitet som jag så lätt gör annars.

Det blir nog bra det här!

Vecka 34

Alltså jag är så galen just nu och det stör mig. Nu har jag tydligen korsat den där magiska gränsen för när jag hittar på en massa goda idéer här hemma för hur vi ska få bättre förvaring eller annars bara bättre system för diverse grejer här och där. Det senaste är ett klädskåp i tamburen men de är antingen svindyra eller opraktiska med endast en klädstång och typ en hylla. VEM lever så att de har behov av endast en klädstång? Jag bara frågar.

I alla fall så påbörjar jag just nu städprojekt lite överallt i huset men tyvärr tappar jag sen orken och behöver vila så som det nu är har vi halva huset i totalkaos för att jag sen nästa dag hittar ett nytt projekt med min minst sagt begränsade ork. Tre dagar i veckan är Saga på dagis så då försöker jag att få ens nånting färdigt fixat. Fast vet ni hur det går egentligen? Jo, idag har jag börjat städa en låda. Och en skrubb. Och nu… sitter jag i soffan o går igenom telefonbilder och raderar onödiga. Obs jag BÖRJADE. Inget har jag slutfört. Åtminstone får skrubben verkligen vänta för tydligen får jag sammandragningar av allting just nu. Snart ska jag hämta Saga och istället för att reda upp lite har jag gjort allting tio gånger mer kaotiskt och ska nu tvingas leva med det tills magen lugnat sig. Det kommer säkert gå jättebra!

En ganska klassisk tanke som börjat slå mig nu som då är funderingar på om fröken kommer hållas i magen till beräknat eller om hon kommer före. Tänker att med alla dessa krämpor och en mage som säger ifrån genast så kanske jag kan hoppas på en vecka-38-bebis denna gång istället? Då är hon ju färdigbakad och får gärna komma ut, tänker jag. T o m skötbordet är snart fixat så då finns det ingen orsak att vänta heller. Bara jag ännu skulle få packat den där BB-väskan…

Nej. Nu har jag pinat på med detta inlägg sen tidig morgon, så nu tänker jag avsluta med några bilder jag tog med stativ och fjärrkontroll i fredags. Det roliga är att jag på dessa bilder är grymt irriterad och har skitont av foglossning, och jag är verkligen förvånad över att min sinnesstämning inte skiner igenom förrän på de sista bilderna, som ni tursamt nog slipper se…

_MG_8598 _MG_8586

Tankar i vecka 33

Det är visst onsdag idag, va? Jag lever i nån slags liten sluten bubbla just nu och det enda som håller mig någorlunda i tempo är att Saga är på dagis måndag, tisdag och onsdag. Annars är alla dagar ganska lika, fast jag denna vecka faktiskt har haft program alla dagar hittills, så nu är jag helt slut och sönder i kroppen men det ska jag väl överleva. 6,5 veckor kvar till beräknat nu! Få se om jag hamnar mitt i den andra covid-vågen när jag ska föda.

I måndags åkte jag ensam till Ikea och Mylly för att handla det sista jag behöver inför bebbens ankomst, och där råkade jag också snubbla över en ny bäddmadrass på rabatt, ibland har man tur! Vår gamla bra bäddmadrass blev förstörd av en katt för ett par år sen, så pass att vi inte kunde hålla den längre, så sen dess har vi sovit på en tunn billig från Jysk som glider runt varje natt. Annars har det inte stört men nu i åttonde månaden då varje natt annars också är något av en plågoshow så kommer det bli skönt att sängen hålls på plats ordentligt. Nöjd o glad åkte jag vidare med allt jag hade på min lista och efter vad som kändes som ett halvt maratonlopp. Det var såå skönt att kunna gå ensam, för min takt är ju minst sagt långsam just nu och att då samtidigt behöva underhålla en femåring är inte helt idealt.

I Mylly tvingades jag sen tyvärr välja vilka butiker jag kunde gå till, t.ex. Prisma fick jag skippa helt för att inte gå i bitar av foglossning, men som tur ville jag mest bara köpa wetwipes därifrån så det var inget desto mer akut. Wetwipes finns ju nog här också.

På tisdagen var jag på kaffedejt hos en vän, på kvällen pysslade Saga o jag ute i trädgården i lugn o ro, o idag var jag på blodprov och så hälsade jag på på jobbet en sväng tills det hux flux var det dags att hämta Saga igen. Nu tar vi det lugnt hemma o kollar på tv, för ute är det så kvavt att jag inte kan vara där utan att svälla upp som en luftballong.

Jag har försökt planera in småsmå planer för alla dagar så att jag inte helt ska förgås av tråknad här hemma, men nu börjar det kännas som att några dagar i rad ensam bara hemma skulle göra susen för måendet. Tyvärr får jag ju vänta till nästa måndag på det, men månne inte det ska gå bra ändå! Nästa vecka ska jag igen på kontroll till Lojo, ska bli roligt att se lillis igen. Hon har verkligen börjat bli stor nu känner jag, det är inte många minuter per dag som hon inte bökar på för fullt så hela magen glider omkring. ❤

Pysselgalningen

I samarbete med Nappikauppa Punahilkka

Ni som följer mig på Instagram har fått se diverse olika handarbeten dyka upp där på sistone, då jag i och med tiden hemma drabbats av en iver att boa deluxe. Jag har sytt, virkat, pärlat, byggt det ena och det andra åt bebisen och en stor del av det jag använt har jag fått hem i samarbete med en smidig handarbetsbutik som har en massa bra speciellt till bebistiden, nämligen Nappikauppa Punahilkka. Jag hittade butiken eftersom jag tänkte laga tuttband (napp) åt bebben men ju mer jag snurrade runt där, desto mer hittade jag att testa på. Till sist skickade jag iväg en lång beställninglista som innehöll bl.a. silikonpärlor i olika färg, form och storlek, klips till tuttband, ringar av silikon, satinband, träringar, prasselplast, skallerbollar och en speldosa. En hel del som ni hör.

IMG_20200805_113619_106

På bilden ovan ser ni en virkad elefantskallra samt bitleksak, och även leksaker till lekbågen maken och jag byggde. Istället för att köpa en klassisk lekmatta ville jag köpa endast en mjuk matta med lite tjockare fyllning och bygga en egen ställning. Till leksakerna har jag använt dubbelt satinband som jag bränt ändarna lätt på, som sen går att klistra ihop. Det blir väldigt hållbart, så att babyn inte kan slita av det och få pärlor i halsen. Så klart ska lekarna ändå övervakas! Sen har jag använt fiskelina för att kunna trä pärlorna på det dubbla bandet. Jag beställde en elefantbitleksak från butiken, och den ljusblå bollen ni ser längst innehåller också en skallerboll, och så har jag ännu sytt en prasslig leksak till det tredje bandet som inte är med på bild. Prasselplasten var en ny grej för mig, har visserligen aldrig spekulerat i varifrån prassliga babyleksaker kommer men i alla fall.

IMG_20200805_113619_110

En speldosa har jag som sagt också sytt. Först sydde jag ett enkelt moln, med lite satinband högst upp som på insidan har längre ändor. Efteråt broderade jag på ansiktet. I satinbandet på insidan fäste jag sen speldosan som är en enkel sak i form av en fyrkant med ett upphängningshål och dragsnöre. Fyllde den med lite fluff och sydde fast öppningen, förutom precis där som snöret ska dras. För att piffa till den lite fäste jag sen ännu en träring i dragsnöret.

IMG_20200805_113619_107

Sist men inte minst, det som både Saga och jag har pysslat med. Tuttbanden, den egentliga orsaken till att jag började pyssla som en dåre. Dubbelt satinband även här, bränn fast ändorna, fäst knipsan, trä på pärlorna med hjälp av fiskelina eller dylikt, och till sist ringen som ska hålla fast tutten. Tar ungefär fem minuter men är väldigt, väldigt beroendeframkallande! Det var också väldigt roligt att göra tillsammans med blivande storasyster. Rekommenderar! Det kändes också väldigt bra att göra detta samarbete med ett litet företag, speciellt nu i dessa tider. Så passa på att kika in om ni också kände pysselflugan vakna! ❤