35 frågor om 2020

1. Gjorde du något i år som du inte gjort förut?
Födde spontant utan smärtlindring! Aj som fan 😀

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Gav inga, för glömmer ändå bort dem så snabbt sen.

3. Fick någon du känner barn?
Ja, Sigrid fick en ”blivande” kompis tre månader innan hon själv föddes.

4. Dog någon som stod dig nära?
På sätt och vis, mannens mormor som vi alla tyckte om.

5. Vilka länder besökte du?
Vi hann precis åka till Lanzarote innan nyheterna började fyllas av ordet covid.



6. Är det något du saknade 2020 som du vill ha 2021?
Alla vänner förstås, saknar att fritt våga träffa människor utan att fundera på om du snart blir smittad av en bobba. Saknar att kramas. Spontana träffar.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
23.9, dagen då det rymdes så mycket program. Först kaffedejt med en vän som precis fått sin baby, där vi funderade på om deras hund hade aningar om min förlossning då hon låg i famnen på mig, vilket hon inte brukar. Minns också att jag faktiskt fick ett par värkar där som jag viftade bort. Sen när jag hämtade Saga på dagis stod jag där och pratade en stund medan värkarna faktiskt började mer, men då fattade jag det ännu inte. Skyllde på ryggen, haha! Sen kom vi hem, och Saga dukade upp utelunch i form av blommor, gräs och pinnar, men jag klarade inte av att vara med för jag började ha så ont. Fattade inte ännu heller att det var förlossningsdags då. Minns att jag skickade med mannen att han skulle komma hem för att jag inte klarade av att vara med Saga utan måste vila, och då mitt i allt klickade det att det inte var sjuka rörelser och sparkar utan värkar. Fem timmar senare var hon född.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Sigrids födelse och därmed att Saga blev storasyster. Ojoj den glädjen i det barnet när vi kom hem från BB.

Den känslan, då strecket blev starkare under dagen.


9. Vilket var ditt största misstag?
Jag tror inte jag gjorde så många misstag, faktiskt.

10. Vilket var ditt bästa köp?
Hmm, måste nog säga graviddynan. En tre meter lång dyna som jag kunde vältra mig över när jag mådde som sämst. Nu har Saga fått den i sin säng så hon inte bankar huvudet i kanterna varje natt.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder tror jag, åt oss alla fyra.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Tiden med Saga före Sigrid kom, vi bodde på stugan och hade det skönt. Dagarna var alltid helt oplanerade och min största stress var om jag gav henne för mycket frihet att se på tabben regniga dagar.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte sjuk, men gravidkrämpig så det räckte för flera personer.

14. Vilka låtar eller artister kommer att få dig att tänka på 2020?
Ingen aning faktiskt.

15. Mådde du bättre eller sämre 2020 än du gjort tidigare år?
Båda, bättre psykiskt och sämre fysiskt pga tidigare nämnda gravidkrämpor.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Böcker. Hinner inte läsa just nu. Möten med människor innan allt blev så konstigt.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Telefonen, för att vara ärlig.

18. Hur var din julafton?
Riktigt fin, firade bara hemma med mannen och flickorna.



19. Blev du kär?
Jag fortsatte vara kär. Blev nykär i Sigrid.

20. Vilket tv-program har varit det bästa på tv?
På tv, inte streaming? Vain Elämää.

21. Hatade du någon som du inte hatade förut?
Nee då!

22. Vilken var den bästa bok du läste under 2020?
Bra fråga! Läste nog några böcker men inget som fastnade överhuvudtaget.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Slow down av Nichole Nordeman hittade jag just före året byttes.

24. Önskade du dig något som du fick?
Ett barn till, en flicka. Största gåvan.

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Att få fira min bästis ordentligt. Tumisresa med mannen. En vinst på Eurojackpot, hehe.

26. Vilken var årets bästa film?
Minns inteee vad jag sett. Oklart om jag ens sett nån nyare film.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Var på BB. Hormonstormgrät över den äckliga gröten som sen ändå var god. Snusade bebis. Duschade.



28. Vilka var de bästa människorna du träffade?
Sigrid förstås!

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Bekväm. Först i preggoleggings och sommarklänningar och sen i vanliga leggings, amningstopp och yllekofta.

30. Vad fick dig att må bra?
Tiden med Saga på tumis, då vi bodde på stugan. Att lära mig att inte ha bråttom överallt.



31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ööh, ingen egentligen.

32. Vem saknade du?
Såå så många. Bästisarna så väldigt mycket.

33. Vilken var din bästa månad?
September.

34. Finns det något du kunde ha gjort bättre?
Jag kände att jag orkade så dåligt med allt, framför allt orkade jag göra så lite med Saga. Tror dock inte att hon har lidit, hon har fått se på tv lite mer än normalt men annars har hon lekt där jag vilat.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Inte så mycket. Är mammaledig och kommer säkert vara det hela året. Hoppas på att träffa vänner lite mer i år.

Oförklarlig bild på en humla får avsluta detta inlägg.

Saker jag lärt mig om amning

Eftersom jag ännu känner mig som en relativ nybörjare i amning så tänkte jag skriva ett blogginlägg om vad jag hittills har lärt mig, samt vad jag önskar att hade funnits som en bok med namn Amning for dummies, typ. Själv känner jag nu så här nästan fyra månader (!!!!) senare att det funnits mycket som man bara antagit att jag ska veta, som jag inte visste. Så kanske någon där ute har hjälp av detta inlägg i sin tur?

IMG_20200930_202449_371
  1. Amning är SVÅRT. Det är verkligen ingen dans på rosor om inte du har tur, och för en helt ”normal ammare” som mig har det inneburit gråt, stress, blod och svett och rätt mycket rådd. Nästan alla jag har talat med har haft något problem när det gäller amning.
  2. Du kan behöva hjälp av olika redskap, antingen en tid eller hela amningstiden. Själv har jag kämpat med amningsdyna, vanliga dynor, lansinoh-kräm, mjölkuppsamlare, amningsgummi, vakuumpump och elektrisk pump, flaskor och extramjölk både från burk och mig själv. Har totalt samlat ihop ett par liter mjölk som vi sen använt till tillägg från flaska tills förra veckan då fröken började totaldissa flaskan. Just nu behöver jag inget annat än vakuumpumpen som jag använder nattetid för att inte behöva duscha i mjölk 🙂 Vikten verkar stiga bra så känner att jag äntligen kan börja slappna av.
  3. I början kan livet som ammande mamma innebära att du ammar dygnet runt, i princip och det kan behövas också. Våra första veckor tvingades jag väcka Sigrid var tredje timme men när hon väl började vara så stor att hon orkade vakna själv så åt hon ”hela tiden”, o äter fortfarande väldigt ofta. Idag är hon fjorton veckor. Att amma var 2-3 timme i början är långt ifrån verkligheten för många. Stiger mjölken bra och vikten likaså går det säkert att försöka hålla lite mellanrum om det går, men om du som jag har haft långsam mjölkstigning är varje amning bra för att öka mängden, vilket jag tyvärr inte fattade ännu på BB. Där upplevde jag att jag inte hann pumpa mellan matning och egna vilostunder men nu i efterhand hade det nog varit en stor hjälp att jag hade kämpat där och då. Fram till 6 veckor är det lättast att öka mängden, men det går nog senare också.
  4. Amning innebär många känslor, och om du är som jag så känner du ibland att du bara vill ge upp. Men för min del släpper alla såna känslor när jag väl matar henne, för samtidigt som det på något sätt är så underligt att kunna amma så är det så vansinnigt mysigt och ljuvligt.

Att amma var verkligen ingen självklarhet men jag hade bestämt mig för verkligen kämpa och ge mitt allt den här gången, och till min stora lycka så började det löpa någorlunda redan på BB, så att jag fick självförtroendet till att fortsätta hemma. Ett stort tack till Lojo BB vars härliga barnmorskor och sköterskor hjälpte mig vid varje matning och gav tips, råd och omtanke. Jag hade redan tidigare uttryckt att jag ville amma och att det inte lyckades förra gången vilket gjorde mig väldigt, väldigt besviken. Det tog två år att komma över. Jag är så glad att min önskan och mina känslor togs i beaktande och att jag inte behövde känna mig besvärlig en enda gång.

Övrig hjälp har vi fått på Facebook i gruppen Imetyksen tuki, och på Lojo finns amningspolin dit man kan få remiss tills bebisen är 6 månader gammal. Där har vi varit på ett besök.

Bilden kan innehålla: 1 person, sover, bebis och närbild

Jag är så glad att amningen äntligen börjar funka nu! Tänk att så mycket gått så bra i år, när det varit ett så galet år annars. Helt otroligt. Så mycket sånt som inte händer såna som mig, har de facto hänt mig. Tack för i år, nu är jag redo för 2021.

Julmys och bebismys

Saker man inte får skriva egentligen men vet ni om att det börjar närma sig jul? När jag ändå är hemma kommer jag säkert gå all in på julen och nu då det blir november så kommer jag nog småningom börja smyga in lite pynt här och där, vare sig resten av familjen vill eller inte. Åtminstone vinterbelysningen kommer upp så småningom, antagligen denna vecka redan, de blir ju perfekta nattlampor för mig som vakar på nätterna.

Våra smidiga nätter med matning var tredje timme har på sista tiden varit ett minne blott, nu har lillis haft magknip några nätter så t.ex. inatt sov hon mellan 22.45-01.30, sen sov vi nästa gång 05-06. Så pigg o glad mamma här hej! Jag köpte Cuplaton igår ifall det skulle hjälpa, hade egentligen tänkt testa Disflatyl men den var slut så jag hoppas den här gör susen. Hittills verkar den här dagen vara lugnare än igår, med lite mindre gråt åtminstone för tillfället.

För min del spökar hela tiden rädslan att det är min mjölk som inte räcker till, men jag hoppas lugna mig på torsdagen då vi har nästa rådgivning och vägning. Lillis’ vikt har följts med noga då hon var så liten och den steg så sakta, men på sista kollen hade den stigit riktigt fint, om än fortfarande lite under önskad mängd. Men nu verkar mjölk finnas så det räcker och blir över, och lillis vaknar själv regelbundet när hon är hungrig. På sistone lite oftare än annars då hon också tröstar sitt magknip med att amma.

Älskade lilla skrutt! Imorgon blir hon fem veckor och jag vill verkligen, verkligen stoppa tiden just nu.

Fyra veckor med dig

Det är väldigt svårt att påbörja ett inlägg numera, må ni tro. Istället för en tom ruta som lyser med möjligheter känns den oändligt stor och jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva om.

IMG_20201020_093027_333

De senaste veckorna har, som ni kanske kan föreställa er, flugit förbi. Saga var förkyld och missade en hel dagisvecka, och att hålla igång en vardag på tremis med två väldigt olika ålders flickor var ganska uttröttande. Nu är hon i alla fall frisk igen och på dagis och idag tar vi det lugnt hemma, lillis och jag.

Jag lever fortfarande i en rätt rosa babybubbla, klart tröttheten är lite smågalen emellanåt och stänger jag ögonen så är jag yr, men annars är livet väldigt harmoniskt bra. Vi har en fortsättningsvis mycket nöjd liten sessa och den större sessan är den mest omtänksamma och kärleksfulla systern nånsin. Gråter lillis reagerar hon först inte alls, och sen börjar hon försöka trösta efter en stund om jag eller maken inte hinner dit just då. Varje dag vill hon hålla lillskuttan och så sitter hon där och tittar på henne, stryker henne över huvudet och gosar in sig. Såå såå mysigt. Det känns oförståeligt att det är så lugnt och att allt går så bra. Lite magknip emellanåt är det enda som bråkar, men det ger säkert med sig också bara vi slipper amningsgummit.

Lillis, eller Sigrid som hon ska heta, blir fyra veckor gammal imorgon. Hon nådde äntligen trekilosgränsen igår och den vikten nåddes efter den enda dåliga dagen jag hittills haft sen fröken föddes, då jag stressade så över mjölkmängder och vikten att jag grät efter en ”syöttöpunnitus”. Jag fick låna hem en våg från rådgivningen för att kunna följa med och vägde henne både före och efter en matning, och den gången ökade vikten ingenting, underligt nog, vilket innebar att hon inte fått i sig nånting alls. Nu har jag ju själv sett och hört att hon ätit bra och att det finns mjölk, så jag vet inte riktigt vad som hände där. Men följande morgon visade vågen på +30 gram innan ”morgonmålet” och efter matning på +90g från det. Så då hade hon fått i sig 90 ml, alltså alldeles bra mängd. Så nu är vi på rätt sida om tre kilo äntligen och lillis är piggare och mera med varje dag.

IMG_20201019_081056_183

Jag upplever redan lite stress över hur tiden flyger iväg och jag inte hinner med, men det hör väl till helt enkelt. Livet är i alla fall gott i vår bubbla. Ni kan följa mig på instagram också, där är jag mer aktiv. Sök upp @grunerdahlstrom.

IMG_20201018_170113_923

 

Två veckor som tvåbarnsmamma

Igår blev lillasyster två veckor gammal och hon känns sedan start som en helt självklar del av familjen. Hon har mörkt hår och än så länge mörkgrå ögon som säkert snart börjar fästa blicken, de verkar vara väldigt nyfikna på allt som världen har att erbjuda. På rådgivningen i tisdags mättes hon till 49,5 cm men ännu är det en liten bit kvar till 3-kilos gränsen, så vi kämpar på med amningen och med lite tilläggsmjölk tills det.

20201007185831_IMG_5672//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Den här gången verkar vi ha fått en baby vars start blev så mycket mer harmonisk och därmed känns också hon ganska nöjd med vad hon har och får. Just nu har jag suttit en stund med kaffekoppen i handen och hon har legat nöjd i sin säng här i vardagsrummet, för att slutligen somna för sig själv. Jag ska ta en till kopp kaffe, det behövs idag, och sen ska jag lägga på tvättmaskinen innan lillis vaknar igen. Saga leker med Lego o kollar på barnprogram, hon är lite smått förkyld så vi tar det lugnt.

Jag njuter verkligen av bebisbubblan just nu, vi tar det lugnt, amningen fungerar, hon kan mysa i min famn hur länge som helst, jag kan släppa städstressen trots kaos här hemma, och världen är ju ändå en lite osäker plats i dagens läge. Det enda jag lite längtar efter att göra är att åka till Ikea för att hämta lite ditt och datt, men det går ju att göra utan att gå in. Däremot känns det spännande med amning i bilen så vi får se hur det blir. Kanske jag får skicka iväg Mannen och Saga på tumis istället.

Att vara tvåbarnsmamma är hittills ganska enkelt och skillnaden till ett barn är inte så märkbar annat än att jag har mycket mindre tid att göra saker med Saga. Det enda som är tungt just nu är sömnen, då lillis är så liten och behöver väckas var tredje timme dag som natt för att äta. Ofta vaknar hon oftare än så, så speciellt nattsömnen är ganska obefintlig just nu. Jag är typen som nästan hellre vakar än går o lägger mig om jag vet att jag behöver vakna snart igen. Saga för sin del har mycket att processa och drömmer mardrömmar nästan alla nätter, så det är två flickor som vill ha sin mamma nattetid just nu.

20201006124618_IMG_5664//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Annars är allt ganska frid och fröjd. Så skönt att det blev så denna gång ❤

Att ha en 10 poängs förlossning

Förra veckan kom hon ju, vår lillasyster kanin. På måndagen den 21.9 träffade jag en läkare på mödrapolin i Lojo för att få tid till igångsättning. På samma gång så gjordes en inre undersökning och enligt mitt önskemål fick hon ta i lite med hårdhandskarna för att eventuellt mogna upp allting. Då var jag 1 cm öppen och allt började vara lite på den mogna sidan, dock var livmoderhalsen normallång ännu så jag funderade inte så mycket på det. Samma dag började en liten blödning men antog att det var slemhinnorna som fått ett litet sår. Det visade sig sen antagligen vara slemproppen för blödningen fortsatte hela tiden. På tisdagen hade jag några små sammandragningar, så pass att jag vaknade två gånger av dem natten mellan tisdag och onsdag, men jag funderade inte desto mer på det.

På onsdagen åkte Saga till dagis normalt och under dagen drack jag hallonbladste, skumpade på pilatesbollen, vilade och städade, med en konstant irritation som kompanjon. Nu som då kände jag sammandragningar men fattade av nån anledning inte det då, de började högst uppe i livmodern som riktigta värkar gör, men jag tolkade det som att babyn rörde sig.

IMG_20200922_163318_001//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

När jag hämtade Saga på eftermiddagen så blev vi utomhus då vädret var så fint, och jag började känna kraftigare värkar hela tiden men förstod fortfarande inte att det verkligen var det. Min ljuvliga omtänksamma femåring drog fram två stolar och ett bord ute så jag skulle orka sitta där med henne, så jag satte mig ner, bara för att stiga upp en stund senare o gå iväg o luta o andas. Då klarade jag inte av att prata, och då började jag också klocka värkarna, mest för att det var kul att få göra det den här gången. Klockan var runt 16 och då kom de med 2-12 minuters mellanrum men krävde ordentlig koncentration att ta sig igenom.

Till sist gick jag in o la mig ner, skickade åt mannen att vara hemma senast kl 17, medan Saga blev ute o leka en stund till. När han kom hem såg Saga på barnprogram och jag stod i duschen och hängde och sa åt honom att packa sin väska, fortfarande med tanken att vi bara åker in på kontroll så att jag inte behöver fundera. Sagt och gjort, jag ringde till Lojo BB o sa att vi kommer in medan mannen ringde barnvakt åt Saga. Då ville vi inte berätta åt henne att vi skulle till BB utan vi sa bara att hon skulle få åka till sin fammo på övernattning, ifall att vi skulle hamna komma hem igen.

Jag kände mig ganska lugn och var ganska tyst mellan värkarna som sakta kom tätare, men i bilen började det bli outhärdligt och jag hade riktigt svårt att vara. Väl framme på BB var jag 3 cm öppen och vi fick rådet att gå på en promenad och komma tillbaka senast kl 21. Då var klockan 19.30. 40 minuter senare kom vi tillbaka då jag hade värkar som nästan aldrig pausade, och på 40 minuter hade jag tagit mig till bilen och tillbaka.

5 cm öppen och iväg till förlossningssalen.

Då blev jag så peppad att jag klarade av att gå hela vägen dit utan att stanna mer än en gång, visserligen var det ca 20 meter att gå. Väl i salen tappades ett bad upp och jag fick lägga mig där och kunde njuta av värklöshet en liten stund. Sen blev allting så starkt att jag bara vred mig och verkligen ville dö där en stund trots lustgasen. Mannen konstaterade att han inte mindes att jag haft så här ont alls under Sagas förlossning, och inte jag heller ärligt talat. Efter en löjligt kort stund började jag känna krystvärkar men eftersom jag kände dem med Saga i flera timmar innan jag var helt öppen så ignorerade jag de två första där i badet och försökte ta mig igenom dem med andningen. Sen måste jag pina upp mig, slapp ut på golvet tills nästa krystvärk kom, och barnmorskan bad mig genast gå till sängen för kontroll.

Jag hade tänkt föda sittande på en pall eller eventuellt på alla fyra, men när jag väl tagit mig till sängen så var jag helt öppen och huvudet syntes redan, så det var bara att bli kvar som jag låg då jag verkligen inte klarade av att ändra ställning längre. Istället för att få epidural som jag hade hoppats, så var det dags att föda. Undra på de vansinniga värkarna då det hade gått från 5 cm till 10 på lite över en timme. Det togs hål på vattnet och sen började jag jobba på att få ut henne.

IMG_20200930_202449_371//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Att föda utan smärtlindring var inte på något vis skönt och jag kan garantera att rummen brevid hade stor chans att höra mig, men med ögonen fast och aktivt lugnande av mig själv inombords så gick det riktigt bra, fast jag först höll på att få total panik när jag insåg att hon måste födas just nu och det inte finns nån chans till smärtlindring längre då jag just hade ställt in mig på det. Jag minns att jag tänkte att jag inte kan öppna ögonen för då kommer jag att vara utanför min bubbla och då gör det mer ont. Så jag lyssnade på barnmorskan, fokuserade på att andas, hörde på musiken som spelade och försökte hålla mig lugn och lyssna på kroppen. 13 minuter senare föddes hon och den lättnaden var ju verkligen helt sjuk. En stund senare kom moderkakan och den känslan var nästan ännu bättre, för den kom ut perfekt och likaså hinnorna, som förra gången var orsaken till min massiva blödning.

IMG_20200924_052518_682//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Den här gången fick jag upp babyn genast och fick hålla henne kvar där. Ingen extra personal behövdes, inget blod speglades tillbaka åt mig i taklampan och jag blödde bara 635 ml vilket är lite mer än normalt men ändå så otroligt lite jämfört med förra gången. Vår gemensamma historia startade på ett helt annat sätt och den här gången gråter jag av glädje och inte av trauma när jag tänker på förlossningen. Jag kunde gå själv till mitt rum och jag kunde lämnas ensam där med babyn utan att någon behövde vara rädd för mitt liv.

Vi blev kvar på BB till söndagen, då damens socker droppade lite väl mycket på det sista blodprovet och hon behövde sockerlösning för att må bättre. Under tiden där lärde vi känna varandra i lugn och ro och lärde oss amma med hjälp av Lojo BB:s fantastiska personal som hjälpte, visade, tipsade och hämtade allt man kunde tänkas behöva. Med lite tilläggsmjölk på så har amningen börjat stabiliseras och som det nu ser ut så funkar den riktigt bra. Tänk att till och med det fungerade den här gången.

IMG_20200927_162028_037//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Jag fick min revansch. 20.26 skrevs jag in och 22.26 är hon född, vår perfekta lilla lillasyster som gjorde mig hel igen. En 47 cm lång och 2,9 kg högt älskad dam. 10 poäng.

_MG_8661//embedr.flickr.com/assets/client-code.js

Kallad till koll på BB

Idag går jag in i vecka 37 (36+0) och nu börjar det ju verkligen närma sig. Om en vecka har jag besök till mödrapolin igen och då får jag ett datum för igångsättning! Ska bli intressant att se om de godkänner min plan eller om det blir enligt deras önskemål på BB. Igår besökte mannen och jag BB sent på kvällen då jag misstänkte att vattnet börjat droppa, men så var inte fallet. Synd samtidigt, för det verkade vara väldigt lugnt där just då! Men bra för bebisen förstås att få växa till sig ännu. Nästa måndag räknas hon som fullgången då det är gravidvecka 37+0.

Något positivt med att vi åkte dit ”i onödan” igår och kom hem vid midnatt var att jag sen sov en hel natt för första gången på flera månader, så det var skönt! Lyx att vakna och se klockan vara nästan nio istället för det vanliga tre, jag kände mig verkligen som en ny människa. Nu på eftermiddagen har ju tröttheten kommit ikapp igen men det var ändå skönt att slippa vara slut genast från morgonen.

Det andra positiva med att det inte var fostervatten är att det känns som att hela huset är lite upp och ner nu igen, så nu hinner jag ännu pyssla färdigt i lugn och ro, bädda babysängen och så vidare.

Det mest positiva med att vi åkte in var ändå att Saga nu fick öva lite på hur det blir sen när bebisen påriktigt är på kommande. Det var många känslor inblandade igår efter att jag sa att hon får åka iväg till sin faffa övernatten för att mamma ska på koll, så tror det var bra för henne att få en liten övning som resulterade i att mamma ändå kom efter från dagis nästa dag. Min stora lilla flicka som ska bli storasyster ❤

Nu ska jag fortsätta reda upp i köket och sen koka lite hallonbladste innan det är dags att fixa middag… Dagarna går så fort men ändå så långsamt!

Vecka 36

03:04. Då gav jag upp och gick på wc efter att ha snurrat runt rastlöst i några timmar. Sen var det verkligen kört, så nu sitter jag i soffan och dricker te. Det finns en gräns för hur länge man orkar försöka somna om och jag börjar verkligen känna att botten är nådd nu då jag varje natt vakar timmar i sträck. Orkar inte försöka.

Det slog mig igår att jag har rådgivning igen om en vecka, för nu i slutet är det varannan vecka, och då insåg jag att jag faktiskt är så långt nu att kroppen är redo att föda i princip när som helst. Så jag tänkte köra en lista igen!

Gravidlista i vecka 36

Min kropp:

Jag känner mig otymplig och stor, men mår på sätt och vis lite bättre just nu. Ändå är den stora tanken just nu att jag är så vanvettigt trött på att vara gravid och vill bara att babyn ska komma ut så jag får min kropp tillbaka och får leva ett hoppeligen smärtfritt liv efter förlossningen. Tänker mer på att graviditeten ska vara över än på att vi får en baby ut av detta.

Så har jag tagit hand om mig själv:

Jag försöker verkligen att ta det lugnt. Försöker planera mina dagar så pass att jag inte planerar in allt för mycket på en gång, igår t.ex. hade jag frissa, butiksbesök och så förde jag lite smått o gott till jobbet och drack kaffe med kollegorna för att fira mammaledigheten, och trots att det var självvalt och roliga planer, så likt en liten bebis blev jag för slut. Helt för slut. Orkade inte somna på soffan men var så trött att jag ville gråta. Så skickade iväg ett meddelande åt mannen om att jag måste försöka vila och hux flux hade vi barnvakt fixat och jag kunde ta det piano resten av dagen. Såå lyxigt och jag är glad att jag skickade meddelandet, för det är också en tröskel att be om hjälp för mig.

Idag ska jag tvätta kläder, för det känns rätt att göra idag. Inget annat. Tvättmaskinen på, tillbaka i soffan för att vila. Dricker hallonbladste 1-2 gånger per dag nu och det är också en stund då jag försöker djupandas, ta det lugnt, tänka vackra tankar och känna efter hur jag mår inuti.

Mitt mående:

Jag har varit på blodprov på nytt nån vecka sen, och mina blodvärden har stigit lite men ferritinet visar fortfarande svar på blodbrist, men åtminstone är det inte helt bedrövliga resultat längre. Jag känner en skillnad i tröttheten, för den är inte lika klubbande längre utan det är mera normal gravidtrötthet. Visst behöver jag tupplurer och nej, jag sover ju inte precis bra på nätterna, men det känns inte lika segt längre. Så det är bra!

Annars mår jag ju inte så bra. Nånting gör alltid ont, det gör ont att gå, det gör ont i fingrarna och de sväller lätt upp, armarna domnar t o m dagtid numera, jag sover inte på nätterna, jag får halsbränna av det mesta, humöret svajar hit och dit och som jag skrev tidigare så längtar jag mest bara efter att graviditeten ska vara slut. Det nyaste är att mina öron är i lås största delen av dagarna. Såå. Vanvettigt. Irriterande. då man hör sitt eget flåsande inne i huvudet hela tiden.

Cravings:

Matmässigt är jag fortfarande ganska normal, dricker kopiösa mängder vatten per dag och äter normala mängder. Visst har jag dagar och stunder då jag är hungrig heeela tiden men ingenting desto konstigare.

Känslor inför förlossningen:

Jag längtar efter att få se om jag får revansch på förlossningen. Jag kommer nog be om igångsättning före bf, för jag är så trött, så jag googlar en hel del om metoder och har min egna plan färdig för godkännannde. Förlossningsväskan är långt ifrån packad men nog påbörjad… För bebisens del är allt klart åtminstone så hon har kläder klart, jag får åka hem i nättrosor och sjukhuströja som det nu är. Eller naken. Enda logiska möjligheten.

Nu borde jag skriva en lista på allt sånt som ska med i sista stund, såsom telefonladdare till exempel. Snask har jag laddat upp med så mycket att man kunde tro att jag tänker flytta till BB, så det lär det inte bli brist på.

Jag är mera förväntansfull inför förlossningen nu och ser fram emot att se om det blir mer som ”planerat” denna gång eller om vattnet igen går mycket tidigare än förlossningen kommer igång och jag därmed får ta allt som det kommer igen. Egentligen skulle jag vilja att det sätter igång av sig själv men det är ju inte garanterat att det ens händer förrän vid för sena veckor, så samtidigt känns det onödigt att hoppas på… Men jag dricker mitt hallonbladste och hoppas på det bästa!

_MG_8651_MG_8647

Allt kan kallas mardröm

Graviditet är ju som känt en stor stressfaktor för ens kropp. För mig märks det mest i mina drömmar numera, när jag sakta börjar lära mig vad jag kan och inte kan göra dagtid för att undvika den värsta värken. Så dagtid går det att vara rätt så harmonisk, fast igår märkte jag plötsligt att jag gick omkring och verkligen bet ihop tänderna allt jag kunde, utan orsak egentligen. Men tillbaka till sömnen! Vad som helst kan trigga en mardröm och vad som helst för dröm kan bli till en mardröm i stämningen.

Saker jag drömt mardrömmar om på sistone

  • Basilikan i vårt kök som jag hade glömt vattna lite för länge, den hade blivit finare snabbt men det var ändå en mardröm.
  • Både en och en annan grannes katter som är bortsprungna just nu, ena var hos min mormor som bor ett par timmar bort, den andra satt på vår gård på diverse platser och jamade och jag skulle ta fast den för att föra in den åt grannen, men grannen öppnade aldrig dörren trots att hon var med ute på gården… och så upprepar vi samma dröm om o om igen.
  • Min dotters morgonrock som är i tvätten, för jag tänkte på den senast hon badade och att jag borde tvätta den.
  • Tv-serien Blacklist har orsakat både en, två och tio mardrömmar trots att jag verkligen gillade serien. Ändå förståeligt eftersom jag drömmer mardrömmar om vapen och mord och dylikt så fort jag stressar ens lite.
  • Babyns födelse, allting går på repeat och repeat och repeat och jag får aldrig se babyns ansikte.
  • Gamla klasskamrater från lågstadiet. Dock var själva personerna inte orsaken till mardröm, utan att vi var på väg till Åbo hamn och på vägen såg man bränder på långt avstånd både här och där, bl.a. i fyrverkerifabriken (??)

Kroppen tar helt klart ut all sin stress nattetid för jag sover så fruktansvärt dåligt att det inte ens kan kallas ett skämt längre. Men dagens positiva är att min flunssa är borta och jag kan fa med till Salo o göra nytt försök med att köpa choklad till BB… Det har varit en lång vecka så jag behöver mer, ok? Bra. Jag har börjat få halsbränna av choklad så kanske jag drömmer mardrömmar om det nästa natt.

Vill ni förresten veta en smått creepy detalj från mitt ack så spännande liv? Det finns en sång jag aldrig vågar höra på längre trots att jag vill, för varje gång jag har lyssnat mycket på den har någon närstående dött. Första gången en vän, sen pappa, sen min morfar. Så nu hör jag aldrig mer på den fast jag vill. Ironiskt nog heter den If I Die Young….