Ett enda svammel till inlägg

Här kommer ett inlägg fullspäckat av lösa tankar som inte fastnat tidigare! Enjoy.

Nu på sistone har jag lite känt av att jag börjar bli den där föräldern, ni vet, den där som glömmer att barnet har fest eller som inte minns att man skulle ta med en namnlös julklapp. Jag har kommit ihåg allt hittills men märker att det kommer närmare och närmare, första gången då man glömmer nånting.

När har ni glömt bort nåt barnrelaterat? Glömde ni barnvagnen i butiken och gick hem själv? Glömde du att det var dagisfotografering? Glömde du att skolan slutade redan klockan elva eller att barnen var lediga någon viss dag? Berätta gärna!

Idag har jag morgontur på jobbet, ska bli skönt att sluta redan när det ännu är lite ljust! Borde hinna slänga in några skottkärror ved också, tiden har inte räckt till att göra det ordentligt så vi slänger några åt gången just nu så den hinner torka upp ordentligt sen. Suck, den som ändå hade en personlig vedinkastare, det är ju så tråkigt när en har ett berg!

_MG_6284.jpg

Jag ville mest bara kika in och säga hej, jag finns kvar än! Glöm inte bort mig och bloggen. Det finns så mycket jag vill göra och orka med just nu men jag är inte den typen av människa som bara går och går utan paus, jag behöver vila upp mig varje dag när det är så här mörkt. Har tagit mig länge att acceptera att jag inte bara är lat! I år känner jag mig noll procent vinterdeprimerad, tror verkligen det är till stor del tack vare att jag ligger i soffan framför tvn 5/7 kvällar i veckan eller så. Städning och tvätt bortprioriteras till söndagar eller till plötsliga pustar av energi. Hur sparar ni in på energin nu då det är så mörkt hela tiden? Jag inser vissa dagar att jag inte alls rört på mig annat än på jobbet, och att jag knappt fått nån frisk luft alls på typ en vecka eller så. Hur gör ni?

Jag är verkligen mörkrädd så att gå en promenad här ute i mörkret är inte ett alternativ, men vill gärna börja hänga på gymmet igen när jag får möjlighet. Saknar endorfinkicken och ”disciplinen” jag upplever efter ett gymbesök, jag äter lite vad som helst just nu och mår tyvärr också därefter… Det handlar verkligen inte om kilona längre utan om måendet när jag vill kämpa med att få bort sötsuget och småätandet. Känner mig ofräsch och uppsvälld och det hatar jag! Så bara jag orkar nån dag blir det gymmet. Kanske redan idag? Vem vet hur ivrig jag blir nu då jag eldar upp mig här på bloggen… Kilona som jag går ner är bara en bonus och påverkar inte mig på samma sätt längre känner jag. Jag trivs i min kropp annars!

Annonser

Julhandel för mig själv

Alltså så himla skön dag idag! Saga for på en spontan övernattning till sin momi igår kväll, så i morse vaknade jag först halv nio, sov som en stock hela natten. Vilken lyx!

Åt sedan en smarrig frukost bestående av två fyllda croissanter, smoothie och kaffe, och hoppade sen i bilen för att åka på lite julhandel. Hittade det jag sökte samt en julklapp åt mig själv – En ny moccamaster! Jag har tyckt att den där Auto Off-funktionen som numera måste finnas i alla kaffekokare har varit lite småonödig men efter att ha glömt kaffekokaren på mitt i morgonstressen då vi åkt iväg, samt att ha stigit upp en morgon o sett att nån, människa eller katt har knäppt på kokaren och den nu är kokhet så kände jag att en ny var ett måste.

Så nu har vi en ny, vit, Moccamaster. Jag ska visa er min kaffehörna någon dag!

Sen åkte jag efter Saga, träffade min bror som ska på långresa och så åkte vi hem. Skön skön ledig dag! Har ni haft en bra måndag? ❤

Två saker som gör mig nipprig idag

Ett. När folk blev arga och irriterade och startade ungefär tusen diskussionskedjor på Facebook med frågan ”Vad tyckte ni om att man pratade svenska och sjöng på svenska på självständighetsfesten?” och kommentarerna lydde ”Irriterande. Vad har svenskarna gjort för att få vara med / Störande då man inte förstod / Måste man tvinga finskarna att höra på svenska / Skäms Yle som gjorde så där”. Man bara URSÄKTA VI ÄR ETT TVÅSPRÅKIGT LAND och detta är också finlandssvenskarnas självständighetsdag och -fest. Jag blir tokig. HUR kan man se ett problem i att kunna mer språk? Hur kan man inte betrakta det som en enorm rikedom???

Två. När någon i #metoo-diskussionerna försvarar män i allmänhet med kommentarer ”Nog gör kvinnor också sånt”.

Ja. Kvinnor gör också sånt. Kvinnor trakasserar, våldtar, använder sig av härskartekniker, osv osv osv. INGEN SÄGER ATT KVINNOR INTE GÖR DET.

Men alla kvinnor har upplevt det av män, och nu är det dags att sluta försvara dessa män, nej, inte alla män, men alla dessa män som trakasserat. Nu skriver jag det här en gång och jag vill att du som läser, om du har minsta lilla tvivel, verkligen förstår det. Ingen. Beskyller. ALLA. MÄN. Sluta försvara! Det är kvinnornas tid att höras nu och det är ALLAS tid att lyssna. Har du aldrig blivit sexuellt trakasserad som kvinna? Grattis, du hör tyvärr till en pytteliten minoritet. Vi som blivit det vill höras och ha en förändring så att våra döttrar och söner inte blir trakasserade eller trakasserar.

 

Tuff vecka bakom och tuff vecka framför

Puh, vilken vecka! Jag har jobbat en hel del, flera tio timmars arbetsdagar i sträck, och även idag var jag på jobb en sväng. Det är inte normalt som tur och några veckor klarar man av sånt. Men i samma veva försöker flunssan bryta ut så jag är väldigt trött och har gått tidigt och lägga mig varje kväll. Kämpa kämpa, jag. Det är inte för alltid.

Här hemma har jag i alla fall hunnit pynta lite till och snart börjar verkligen julstämningen infinna sig här på Nybacka. Saga har en paketkalender i år och får nåt smått varje dag, hittills har hon fått en tandborste, en klänning och en leksak. Lika glad över dem alla, bra så. Imorgon blir det nåt lite tråkigare, för jag är ledig och vi har roligt program inplanerat, då behövs ju inget extra känner jag. Känns så härligt att ha en dag utan desto mera måsten inplanerad, det är så länge sen sist och jag går ständigt med dåligt samvete över hur mycket hon är med andra människor istället för mig just nu.

I vardagsrummet är det ännu inte så pyntat men jag ska fixa där till näst, nu då matsal och kök känns härligt juliga. Matsalen blev verkligen perfekt efter att jag flyttat in en hylla där, en som Sambon har byggt åt mig. Ska ta bättre bilder nån dag om ni vill se?

 

En kväll på tumis

Idag firar Sambon och jag SJU ÅR tillsammans! Känner ni för att gratulera så varsågod 😉 Tänk det. Vi firade lite i förväg och tog in på hotell på lördagen medan Saga övernattades hos sin momi.

 

Jag kan inte sluta förundras över hur mycket livsöde som ryms i sju år, vi har verkligen gått igenom allt det där livsförändrande som ibland riskerar att man separerar, men här kör vi på bara. Jag tror det är en stor del tack vare att vi verkligen pratar om a l l t.

Elin hade sytt en fantastisk vinröd Nicolie dress i midilängd åt mig och efter ungefär tio provsnurr och -vrid fick jag den som jag ville och vi kunde gå till restaurangen. Vi blev bjudna på middag av svärmor och hennes sambo, en riktigt mysig kväll!

Sandra Vaihelas foto.

Så här fin blir man i en av Elins klänningar. Obs inte sponsrat, men jag delar gärna med mig av tips, speciellt nu då jag vet att det är lite extra tuffa tider att vara företagare.

Sandra Vaihelas foto.

Vi lyxade till det mesta av vår tid på tumis, med middag på lördag kväll, en lugn promenad och lite shopping på söndag förmiddag, o på vägen hem stannade vi på lite lyxkaffe i Design Hill. Rekommenderar! Vi behöver verkligen ta tid för oss själva har vi märkt, annars hamnar man så lätt in i ekorrhjulet och bara kör på i tiotusen utan att hinna känna efter alls.

Under våra sju år har vi gått igenom födsel, död, bröllop och begravningar, flytt och renoveringar, sjukdomar och trauma, men mest av allt har vi upplevt kärlek, kärlek och lite mera kärlek. Tänk så fint att det kan bli så. Det hade jag inte trott för femton år sen. Ge aldrig upp. En dag när du minst anar det hittar du nånting eller någon som gör livet värt att leva igen. ❤

”Vänta bara”

Jag har skrivit om det tidigare och nu skriver jag igen – Jag vet ingenting mer irriterande än är folk nedvärderar ens nuvarande känslor och åsikter med ett ”Vänta bara, tills…”. Det andra jag är slut på är när jag försöker berätta om något jag upplever som väldigt tungt, och får höra ”MEN VI/JAG/HEN har minsann haft det ÄNNU värre”

Jag jobbar ju i en klädbutik som ni vet och där får man höra om alla möjliga mammor, pappor, barn, historier om föräldraskap, av våra underbara kunder. En del känner att allt varit tungt. En del känner att allt varit enkelt.

En kvinna fick nyligen barn, som jag pratat med några gånger medan hon dag efter dag gick lite mer över tiden.

Berättade jag om min skräckhistoria om att bli igångsatt när hon tyckte det var tungt att gå över tiden? Nej. Jag sa ”Usch vad tungt, jag förstår att du har tråkigt när du väntar o väntar”

Nu har babyn kommit och allt har gått bra. Hon berättade här om dagen att de fått sova så gott som hela nätter, med endast en väckning, och att bebisen är väldigt nöjd med tillvaron.

Sa jag ”Vänta bara, hen kommer nog börja vakna på nätterna snart!”?

(Vi har hosta i huset och jag vakar en till två timmar per natt för att jag inte vågar somna när Saga hostar så illa.)

Nej. Jag sa ”MEN VAD SKÖNT FÖR ER! Vilken lyx att få vila upp sig så bra efter förlossningen, när man annars också är upp och ner och slut i kropp och själ efter alla livsförändringar.”

Ser ni? Man kan låta bli att säga ”vänta bara” om någon berättar något positivt. Man kan låta bli att berätta om sin egen, lite värre upplevelse när någon säger att det är tungt. Man kan istället identifiera känslan personen försöker få ur sig, säga ”Jag förstår” och ge personen en kram om hen så vill.

Ok? Ok.

 

Det är faktiskt ganska enkelt.

Var förvarar ni era ringar om natten?

Ni som är förlovade, gifta, eller annars bara har en ring eller ett dyrbart smycke ni använder dagligen, var förvarar ni dem nattetid? Jag är på jakt efter en vacker och kanske även lite speciellt förvaring, jag vill gärna ha ringen synlig men med möjlighet till ett lock.

Någon av dessa nedan suktar jag mest efter men det känns helt galet att den kostar så mycket för en liten ask i glas. Men å andra sidan, sen kanske jag har den brevid sängen resten av livet? Klicka på bilderna för köpinfo (adlinks!)

Vitriini-rasia 60 x 60 mm 

Vitriini-rasia 108 x 108 mm

Vitriini-rasia 108 x 108 mm

Bilderna är från Stockmanns hemsida.